Få vackrare trägolv med rätt skurteknik
Såpskurade golv är en praktisk trestegsraket: vårdande, rengörande och vackert. Dessutom doftar det himmelskt. – Förr såpskurade man vanligen sina golv två gånger om året, inför midsommar och till jul, säger Sara Bäckman, även känd som Skur-sara.
Ritsch, ritsch, ritsch. Det rytmiska ljudet när en rotborste löddrar upp linoljesåpa mot ett trägolv har både något piggt och tryggt över sig.
Förutom rena och fina golv får man gratis träning, säger Sara Bäckman, som ligger på knä och gnuggar med en rotborste.
Hon är byggnadsantikvarie på Stiftelsen Kulturmiljövård i Norrköping och har ett särskilt intresse för golvvård. Hon håller kurser i skurandets konst, och tar också skuruppdrag i mån av tid.
Vi träffas hemma hos hennes mamma som bor i den gamla kuskbostaden på Mälby gård utanför Gnesta, eftersom golven där passar bra att demonstrera såpskurning på.
– Precis som många andra trägolv i dag var de här lackade och fulla av skador. När mamma flyttade in hyrde vi en slipmaskin och tog bort lacken och såpskurade dem i stället, berättar Sara Bäckman.
Många tror att ett såpskurat golv är känsligare än ett lackerat. Men Sara håller inte med.
– Ett lackat golv säljs in som lättstädat. Men det slits och skadas ju också, och när vatten kryper ner genom lacken blir det gråa, fula märken som inte går bort. Gnuggar man på dem blir golvet fläckigt. Så nöts inte ett såpat golv. Det enda som händer om du inte skurar är att det blir skitigt. Och det går ju lätt att fixa.
Men det gäller att använda linoljesåpa och inte den grön- eller gulsåpa som säljs i vanliga matbutiker.
– Den är gjord på tall och torkar ut träet, säger Sara Bäckman.
Linoljesåpan är fet och går in i träet. Uppstår en fläck är det bara att bearbeta den med borste, vatten och såpa.
Sara Bäckman doppar rotborsten i såpvattnet och stänker ut rejält med vatten på golvet. Hon jobbar på knäna.
– Man ser fläckarna bättre då. Men det går lika bra att använda borste på skaft och en mopp om man föredrar det.
När hon börjar skrubba i brädornas längdriktning växer löddret fram.
– Sedan torkar man bara med en fuktig trasa som man doppar i rent vatten. Det räcker, man måste inte skölja golvet mer än så. Det blir absolut inte flammigt eller kladdigt.
Vattnet i den hink som man doppar och sköljer trasan i kan vara ljummet.
– Det funkar fint och är mycket behagligare för händerna, säger Sara.
Många väljer dock kallt vatten till såpan, eftersom golven kan bli gråa om man använder varmt.
De fuktiga trätiljorna i det ljusa sällskapsrummet får en tillfälligt mörkare nyans som gör det lätt att hålla koll på vilka som är tvättade och vilka som återstår. När träet torkat ljusnar det, ser friskt och levande ut och är mjukt och lent att gå på.
Sara Bäckmans intresse för golvvård väcktes när hon började arbeta som byggnadsantikvarie på länsmuseum. Där upptäckte hon att kunskapen om hur man vårdar sina trägolv höll på att falla i glömska. Att såpskura trägolv med linoljesåpa är nämligen mer än en städteknik. Det behandlar och vårdar också träet så att det åldras vackert.
– Många tror att det är mycket svårare än vad det är och är rädda för att göra fel. Men det är inte så komplicerat.
Hur många gånger ett nytt och obehandlat trägolv ska såpskuras är svårt att säga. Sara Bäckman brukar ge rådet att såpskura fem gånger innan det tas i bruk.
På ett äldre golv räcker det sedan om du skurar vid behov, alltså när det är ordentligt smutsigt. Däremellan kan man våttorka för att få bort lättare smuts.
Det är lätt att få bort fettfläckar med linoljesåpan, för fett löser fett – och linoljesåpan är fet.
– Blåbär är det enda hittills som jag har haft svårt att få bort. Där behöver du vara snabb och skura intensivt för att fläcken inte ska sätta sig.
” Blåbär är det enda hittills som jag har haft svårt att få bort. Där behöver du vara snabb och skura intensivt för att fläcken inte ska sätta sig.
Sara Bäckman slår också ett slag för ”skura mellan-metoden” som innebär att man rengör ytorna mellan mattorna och där man går mycket.
– Jag har tagit del av material om vardagslivet runt förra sekelskiftet som Nordiska museet har samlat in, och så gjorde man förr. Där framkommer det också att man oftast såpskurade hela golvet två gånger per år; en gång på våren eller försommaren och en gång till jul.
Vill man skapa riktig julstämning finns det linoljesåpa som är doftsatt med apelsin, nejlika och tallbarr.
– Om man har målat golven med linoljefärg kan man inte såpskura, då löser man upp färgen. Men på trärena och obehandlade ytor är såpskurning överlägsen.
I den gamla kuskbostaden doftar det himmelskt av fuktigt trä och såpa.