Nina stod utan bostad efter skilsmässan
Efter skilsmässan stod tvåbarnsmamman Nina utan bostad. Eftersom hon hade ett arbete nekades hon hjälp från socialtjänsten. Och på grund av betalningsanmärkningar fick hon inte något hyreskontrakt. – Utan fast bostad kunde jag inte heller ha mina barn hos mig, det var en enorm stress, jag var helt desperat, säger Nina.
Klockan nio när dörrarna öppnas står ett 30-tal personer i kö till Ny Gemenskaps kafé på Södermalm i Stockholm. Här erbjuds frukost, sällskap och rådgivning till de som behöver. Smörgåsar, gröt, kaffe och dryck serveras av ett antal volontärer.
– Vi har sett en ökad tillströmning av besökare de senaste två åren. Många har helt enkelt inte råd med den mat de behöver och många har en tuff boendesituation, säger Iris Arvidsson som sköter kaféverksamheten.
Flera som kommer regelbundet har ingen fast bostad. Vissa bor tillfälligt hos vänner, på härbärgen eller hittar tillfälliga sovplatser i kyrkor eller utomhus.
– Jag blev av med både jobb och bostad i maj förra året. Nu sover jag framför allt på Centralen. Det funkar men är tufft eftersom vi inte får lägga oss ner, bara sitta, säger Mikael, en av kafébesökarna.
Efter en period i livet som han beskriver som stökig och där han gjorde en del inbrott fick han oväntat både jobb och bostad på ett hotell för fyra år sedan.
– Men när stället gick i konkurs förlorade jag allt eftersom jag både jobbade och bodde där. Nu är allt så rörigt, jag vet inte var jag ska börja, säger han.
En rapport från Stadsmissionen lyfter fram den dolda hemlösheten. Det kan handla om vräkta, våldsutsatta och skuldsatta människor som av olika skäl inte har råd att få eller behålla en bostad.
Nina är ett exempel. Efter separationen bodde hon först hos sin mamma. Men när mamman dog försvann möjligheten. Hon flyttade runt hos vänner och det var svårt att ha barnen, den yngsta nio år, som hon hade delad vårdnad om. På grund av betalningsanmärkningar fick hon inga hyreskontrakt.
– På socialtjänsten sade de att eftersom jag hade en stabil inkomst och barnen hade en annan förälder de kunde bo hos så kunde jag inte få hjälp.
Hon arbetade på ett gruppboende, tog så många extrapass hon kunde för att ha råd, flyttade ofta. Till slut skrev hon brev till olika organisationer och förklarade sin situation.
Hon var desperat, stressad och trött.
Det blev vändningen. Genom Stadsmissionen fick hon en egen bostad. Men för Nina är det ofattbart att det som heltidsarbetande med barn kan vara i princip omöjligt att få en egen bostad.
– Det måste till en ändring av systemet och det måste finnas bostäder som fler har råd att bo i, säger hon.