Emma Stone kommer att få en Oscar för ”Poor things”
Poor things Regi: Yorgos Lanthimos Med: Emma Stone, Mark Ruffalo, Willem Dafoe, Ramy Youssef, Kathryn Hunter m fl Usa/storbritannien/irland, 2023 (141 min)
Det hisnande äventyret ”Poor things” är helt unikt, och lika mycket en fest för ögat som en intellektuell utmaning. I rasande tempo, kryddat med vilt krängande surrealistisk humor, får vi här följa en kvinnas väg mot frigörelse. Emma Stone ifrågasätter skamlöst den rådande ordningen och spränger olika slags tabun och gränser i rollen som Bella Baxter. Det blir snuskigt, filosofiskt och banbrytande på samma gång. Utan tvekan kommer hon att vinna sin andra Oscar för sin rakt igenom orädda insats där hon lustfyllt söker uttryck bortom de förhärskande.
Med filmer som ”Dogtooth”, ”The lobster” och ”Killing of a sacred deer” bakom sig är den grekiske regissören Yorgos Lanthimos känd för att ämnesmässigt sticka ut och förbrylla, gå till överdrift och ibland rent av vältra sig i det groteska för att få oss att inse något relevant om vårt mänskliga beteende. I hans nattsvarta 1700-tals-komedi ”The favourite” syns Emma Stone som en av de två hovdamer som tävlar om drottning Anna Stuarts gunst i 1700-talets Storbritannien. Samtidigt synar filmen hovet i sömmarna, skildrar inlevelsefullt stanken, rädslorna, det mest outtalade och korrupta, och vitaliserar hela kostymdramat som genre.
Lika hänförande och mångbottnad är ”Poor things” som i all sin groteska charm har ett allvarligt ärende, och mycket väl lyckas i sin ambition att gestalta det historiskt utbredda kvinnoförtrycket. Med filmisk magi dissekeras sekelskiftets män, inte minst de närmast till Gud upphöjda vetenskapsmännen, med sin starka vilja att förminska och objektifiera kvinnan samt kontrollera och begränsa hennes sexualitet.
I filmens inledning ser vi en förtvivlad ung och höggravid kvinna hoppa från en bro. Hennes livlösa men ännu varma kropp tas om hand av den ärrade doktor Godwin Baxter, spelad av Willem Dafoe i sitt esse. Likt Frankenstein i Mary Shelleys klassiska idéroman har han i sitt laboratorium upptäckt formeln för att återskapa liv. Snart ger hans nya experiment frukt, och en kvinna med ett nyfött barns förmågor slår upp ögonen, och får namnet Bella Baxter. Hon är teorin om tabula rasa, ett oskrivet blad, personifierad. Genast ger hon sig i kast med att nyfiket upptäcka världen – helt utan skam och skuld. Lika skrupelfri som sin skapare.
Godwin Baxter, och hans unge assistent Max (Ramy Youssef) iakttar och antecknar allt hon gör och önskar kontrollera betingelserna för hela hennes existens. Bella känner sig inlåst, och rymmer snart med den slipprige advokaten Duncan (Mark Ruffalo). Tidigt har hon upptäckt njutningen med onani, och är nu lika skamlös som frispråkig när hon ”vildhoppar” Duncan med flera. Samtidigt har hon noll förståelse för de känslor av äganderätt hon väcker hos honom och andra män.
Ruffalo är ytterligt tragikomisk som den allt mer kränkte advokaten som ser sitt eget frigjorda beteende kopierat av den kvinna han trånar efter att tämja och äga.
Inledningsvis är Bella klumpig och grym som ett spädbarn, men under den visuellt bländande filmens gång blir hon mer sofistikerad. Kostymdesignern Holly Waddington leker inspirerat med det viktorianska modet och låter Bellas magnifika klädbyten vittna om hennes utvecklingsprocess och mognad. Under en ofrivillig kryssning får Bella nya vänner och lär sig nyfiket mer om filosofi, intellektets kraft, cynism, empati och katastrofala klasskillnader. På en bordell i Paris tar hon sig an sexualakten glupskt men också med närmast etologiskt intresse. Bordellmamman Madame Swiney (Kathryn Hunter) levererar sanningar om dynamiken mellan sex och makt och om de valmöjligheter Bella har som kvinna. En vän och älskarinna drar med henne på socialistiska möten.
Samtidigt, hemma i London, är Bella djupt saknad. För att förtränga dessa känslor försöker doktor Baxter och assistenten Max återskapa en ny Bella-persona – enligt idén om upprepbarhet och generaliserbarhet inom forskningen.
Den nya unga kvinna de väcker till liv är dock sin egen – och definitivt inte Bella-lik – till doktor Baxters förtret. Spirituella diskussioner om arv och miljö, kropp och själ, emotionell intelligens och vetenskapens heligaste axiom ryms bakom den skrattspegel filmen låter oss titta i.
"Hon är teorin om tabula rasa, ett oskrivet blad, personifierad
Turerna är många i den briljanta filmiska Frankenstein-berättelsen där Mary Shelleys Varelse ersatts med sexuellt frigjorda Bella Baxter.
I slutändan blir egensinniga ”Poor things” en rafflande, suveränt komponerad överlevnadshistoria med idel oväntade vändpunkter och udden riktad mot århundraden av oförsvarbart kvinnoförtryck.