Åsnor kan ha lösning som många skalliga män har väntat på
Att tappa håret och bli skallig är något som många människor, särskilt män, försöker motverka. Och kanske kan en studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ligga till grund för framtida lösningar mot oönskat håravfall. Studien fokuserar dock inte på människor – utan på hästraser som åsnor. – Har man generna, då har man en inkörsport för att hitta en behandling, säger Gabriella Lindgren, genforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Åsnan Mortadelo blev nästan något av en rikskändis under jullovet i Spanien. Han är en av flera spanska åsnor vars blod har analyserats till en svensk studie om vilka gener som styr och reglerar hårtillväxt.
Luis Manuel Bejarano, ordförande för den ideella organisation som tar hand om Mortadelo och ytterligare 17 åsnor, fick ett telefonsamtal för sex år sedan från ett forskningsinstitut i området som de tidigare har samarbetat med. De berättade att tre svenska veterinärer ville komma och ta blodprover på några av organisationens åsnor som lever halvvilt.
– Jag hade inte tänkt på det förut men det lät inte så konstigt att de ville utforska eventuella samband mellan olika djurs manar och mänskligt håravfall, säger Luis Manuel Bejarano.
Men varför titta närmare på spanska åsnor?
– De är små och har kort päls, som Mortadelo. Han väckte veterinärernas uppmärksamhet eftersom han har samma utseende som den afrikanska åsnan – gråfärgad och med en svart linje på ryggen.
Han berättar att dessa åsnor ligger mycket nära den ursprungliga åsnan, som kommer från Afrika, och skiljer sig från åsnor i norra Europa som brukar ha längre hår för att klara det kalla klimatet.
– De här åsnorna är som en genetisk skatt, säger Luis Manuel Bejarano.
Det är just genernas roll i hårtillväxten som studien fokuserar på. Genforskaren Gabriella Lindgren vid Sveriges lantbruksuniversitet projektleder studien och berättar att de även har analyserat andra arter, som zebror och Prewalskihästar. Likt åsnor har de en kortare och uppstående man.
– De spanska åsnorna är en pusselbit i ett ganska omfattande projekt, säger hon.
Forskarna har jämfört de här djurens genetik med islandshästars och tinkerhästars gener som bär på genetiska mutationer som påverkar hårtillväxten och har gett dem längre man.
Intresset för hästar och åsnor grundas i att det handlar om djur som, precis som människor, har hårväxt på huvudet. Det är också stor variation på hur lång och tjock manen är.
– Vi har jämfört en kort och lite frissig hästman med en lång och rak och då märker vi att de som har kort och frissig hästman har starkare hår. Det är spännande i sig, säger Gabriella Lindgren.
Studien har pågått sedan 2017 och är nästan klar för publicering i år.
Enligt Gabriella Lindgren har forskarteamet gjort upptäckter vad gäller genernas påverkan på hästrasernas hårtillväxt som man kan gå vidare med. Eftersom de här genetiska faktorerna kan likna människans, öppnar det för att kunna använda resultaten för att till exempel forska om skallighet.
– Vad man kan göra i nästa steg är att gå in och kika på gener hos män som är skalliga och män som inte är det. Finns det någon skillnad när man jämför deras gener med de hos hästarna? Finns det några mutationer? Har man generna, då har man en inkörsport för att hitta en behandling, säger hon.
Under tiden som forskningen utvecklas och ett eventuellt botemedel mot oönskat håravfall blir verklighet kommer Mortadelo och de andra åsnorna att fortsätta med sina vanliga sysslor.
– Våra åsnor bidrar till att städa stränderna i området. De används också i släckningsarbete vid skogsbränder och även i terapigrupper för att motverka stress, säger Luis Manuel Bejarano.