Iryna flydde från kriget men hittade tillbaka till sporten
Halland:
Iryna Kvitchenko tvingades fly krigets Ukraina och har byggt upp en ny vardag i Älvsered. Där har volleybollspelandet i Falkenbergs VBK blivit en viktig del av hennes liv tack vare klubbens eldsjäl Inger Svensson. – Jag vill inte ens tänka på vad jag skulle göra utan volleybollen, säger 33-åringen.
Strax efter krigets utbrott tog Iryna Kvitchenko och hennes man beslutet att hon och deras då tvåårige son skulle fly landet. Alla män i familjen och släkten är kvar i Ukraina. I dag håller de kontakt med varandra via telefon och videosamtal.
– Vi tog ett gemensamt beslut om att jag måste bo med min son här i Sverige fram till att kriget är slut. Vi hoppas att vi snart får vara tillsammans igen, säger Iryna Kvitchenko.
Hon tillägger sedan:
– Det är många människor som dör och förlorar sin familj, sitt boende och liv. Det är fruktansvärt.
Nu har hon byggt upp en ny vardag där hon lärt sig prata flytande svenska och hyr en lägenhet i Älvsered där hon bor med sin son, mamma och sin mormors syster. Sedan juli 2023 jobbar hon även på Gekås hotell i Ullared.
Hallands Nyheter berättade hennes historia i en artikel i slutet av februari 2023 där det bland annat nämndes att hon var intresserad av volleyboll.
När den publicerades fick hotellet ett oväntat, men välkommet, samtal från Inger Svensson som presenterade sig som en av coacherna för Falkenbergs VBK.
– Hon hade läst artikeln och ringde till hotellet jag jobbade på och sa: ”Ni har en tjej som spelar volleyboll och vi vill gärna ha med henne i vårt lag.”
– De i receptionen tog hennes telefonnummer och gav det till mig. Sen ringde jag tillbaka till Inger och nu spelar jag här. Så det är tack vare Hallands Nyheter jag kan spela volleyboll i Falkenberg (skratt).
I dag är hon en viktig del i FVBK:S damlag i division 2 och är den mest rutinerade spelaren i laget.
– Vi brukar säga att jag är stabiliteten i laget då jag är lite äldre än de andra.
– Jag har spelat volleyboll i 23 år och är jätteglad över att jag har den här möjligheten. Sporten är en del av mitt DNA när jag spelat så länge. Här kan jag slappna av och koppla bort alla mina jobbiga tankar från mitt huvud när jag spelar.
Det är inte alltid lätt att hänga med de yngre lagkamraterna i alla lägen.
– De är så vältränade... Jag är 33 år gammal och många av dem är 16.
De förstår inte att man kan vakna upp och ha ont i hela kroppen dagen efteråt så det är lite kul.
– De har jättemycket energi och den smittar av sig när du är med dem fyller du på din egen.
Vad hade du gjort om du inte haft volleybollen här?
– Jag vill inte ens tänka på vad jag skulle göra utan volleybollen. Den betyder så mycket för mig och jag hittade mig själv i den här sporten.
– Jätteroligt att jag kom till Falkenbergs kommun som har ett damlag och en så stark volleybollkultur. Det kanske var meningen på något sätt...