Fransk kärlek med förhinder
"Olikheterna attraherar och Sophias tidigare relation känns i jämförelse förutsägbar och själsdödande
När Sophia mötte Sylvain
Regi: Monia Chokri Med: Magalie Lépine Blondeau, Pierre-yves Cardinal, Francis-william Rhéaume, Monia Chokri, Steve Laplante mfl Frankrike/kanada, 2023 (110 min)
På franska heter Monia Chokris kärleksdrama ”Simple comme Sylvain” (Enkel som Sylvain) vilket bättre beskriver vad för slags fördomar som här sätts i spel.
Snickaren Sylvain betraktas här, av storstadens universitetsutbildade övre medelklass, nämligen som lite ”enkel” – i bemärkelsen simpel, plump och lite ”bonnig”. Hans ”vassaru?” och mindre stringenta sätt att uttrycka sig på, och att han inte ens vet vad ”Kameliadamen” är chockerar i dessa kretsar. Klassmarkörerna gör honom till ett lätt byte att förlöjliga och ifrågasätta.
Under en inledande parmiddag diskuterar ett gäng intellektuella välbeställda par i 40-årsåldern människans natur, dricker vin och grälar medan barnen kollar på tecknad film och sjunger karaoke. Sprickor i förhållanden uppdagas.
Xavier (Francis-william Rhéaume) har blandat ihop vilken vecka det var han skulle resa på konferens till Ottawa. Snart står Sophia (Magalie Lépine Blondeau), hans partner sedan tio år, ensam med svärföräldrarna som dyker upp på överraskningsbesök. Hon måste också instruera hantverkarna som ska renovera det nyinköpta sommarhuset.
Arbetsledaren Sylvain spelas av regissören Xavier Dolans favorit: Pierre-yves Cardinal som är strålande i filmer som ”Mommy” och ”Tom at the farm”. Här pekar han ut fel efter fel i huset med sjöutsikt: hästmyror, mögel och dåligt tak. Han skrattar rått åt priset paret fått ge vilket får Sophia att bryta ihop. De går ner till vattnet, senare hamnar de på den lokala puben. Snart öppnar de sig för varandra som om de känt varandra hela livet.
Åtrån är stark, ömsesidig och oemotståndlig, de tillbringar natten ihop och är snart oskiljaktiga. Olikheterna attraherar och Sophias tidigare relation känns i jämförelse förutsägbar och själsdödande.
Efter att under en period bara haft ögon för varandra kommer så oundvikligen den tid då Sophia och Sylvain ska lära känna varandras vänner och miljöer. Scenerna då universitetsläraren Sophia äter middag med Sylvains familj och han med hennes vänner är plågsamma – och fördomar haglar.
Agnès Jaoui gör en liknande klassanalys i filmen ”I andras ögon” där hon låter en företagsledare bli kär i en skådespelerska. Att komma in genom den övre kulturella medelklassens nålsöga är snudd på omöjligt. Den som försöker kan mycket väl möta en djungel av jargong och fördömande attityder.
Sylvain visar samtidigt upp mindre charmiga sidor: har svårt att kontrollera sin svartsjuka, och visar – i motsats till Sophia – upp högernationalistiska värderingar. Han har aldrig varit vid havet, hans syster har en skönhetssalong och hans mamma tror på ufos. Sophies nära och kära är sommelier, jobbar med konst eller studerar Diderots bildningsteori.
Kan kärleken övervinna allt – eller är den bara en borgerlig konstruktion?
Chokri tar olika filosofer till hjälp i sin jakt på kärlekens sanna väsen. Det är välspelat och – när det inte känns alltför utstuderat – både tänkvärt och underhållande.
Titta också på:
”I andras ögon” (Agnès Jaoui, 2000) ”Barn” (Dag Johan Haugerud, 2019) ”Tillsammans 99” (Lukas Moodysson, 2023)