Johan Hammerby: Självklara favoriter slog tack och lov den snuskiga fröken

Två veteraner, fyra nykomlingar. Och då gick veteranerna till final. Det kan verka lite tråkigt, att det blev exakt som förhandsspekulationerna lät redan innan låtarna hade presenteras. Men i lördagens program var det också helt rätt. Det var de bästa bidragen, och det har flera anledningar. Framförallt har det faktiskt att göra med att Liamoo och Maria Sur inte var några rookies. Dels kan de vara lugnare på scen eftersom de har gjort det här förut, de vet hur cirkusen fungerar. Då kan man fokusera på rätt saker. Dels innebär det faktum att de är mer välkända att de kan få en bättre scenshow. Från SVT får alla deltagare en lika stor pott pengar att göra ett nummer av. Sedan kan skivbolagen välja att själva pytsa in egna resurser för att lyfta sina artister, och det märktes verkligen i lördags. Båda dessa nummer var riktigt snygga – och säkert rätt så dyra.

Jag gillade båda låtarna, och särskilt Maria Sur var min stora favorit. Jag älskade allt – låten, numret, artisten, allt satt perfekt. Och framförallt kändes det modernt och lite nytt. Den typen av power-girl-danspop finns i Sverige i form av exempelvis Zara Larsson och Tove Lo, men i Melodifestivalen har det varit förvånansvärt frånvarande.

"I ett superrosa nummer som såg ut som om hon och ganstarapparen 1.Cuz skulle ha ett gender reveal-party tillsammans, blev det trots allt rätt så kul.

Det nya fanns inte lika mycket hos Liamoo i mitt tycke. Den typen av låt har vi sett förut i den här tävlingen och framförallt i Eurovision. Men Liamoo är så proffsig och charmig att det är självklart att han ska gå till final.

Övriga artister ska inte heller skämmas för sig. Det var en bra nivå på samtliga bidrag. Största överraskningen under lördagen var att Dear Sara kom trea. Inte för att låten var dålig – tvärtom, den var riktigt bra – utan snarare vem hon slog.

Gunilla Persson får ursäkta, men den udda fågel i årets Mello som det har pratats mest om på sistone är utan tvekan Fröken Snusk. Och det är inte så konstigt, bara artistnamnet får säkert en och annan barnfamilj att sätta chipsen i halsen. Men så förvånande borde det inte vara, för hon har det senaste året varit en av Sveriges mest spelade artister på Spotify. Eller har hon det? En lika stor debatt som hennes porriga och grova texter (hon har myyycket värre låtar än ”Rid mig som en dalahäst”...) har handlat om huruvida hon har fuskat till sig streams för att få upp sin karriär. Nu hade hon inget sånt med sig utan bara sig själv och sina dansare. I ett superrosa nummer som såg ut som om hon och ganstarapparen 1.Cuz skulle ha ett gender reveal-party tillsammans, blev det trots allt rätt så kul. Här är man inte ute efter den musikaliska verkshöjden, utan glädjen och det fick vi. Överlag är jag positivt överraskad, men samtidigt glad att de bättre låtarna också gick bättre.

Engmans Kapell och C-joe ska inte skämmas över sina insatsern, men i resultatet hade de inte mycket att hämta.

Jag är mycket nöjd med deltävling 2. Och också glad över att då vi vanligtvis hade kommit halvvägs vid det här laget faktiskt har merparten av de nya låtarna kvar. Nästa vecka finns det inga tydliga favoriter som det har gjort hittills, så det ska bli kul. Melodifestivalen mår bra av att resultatet är ovisst – men också av att rätt låtar vinner. Oavsett om de är maskerade debutanter eller eldsprutande veteraner.