”Det skär i hjärtat när vissa barn inte blir bjudna på kalas”
En natt för någon månad sedan låg hon och grubblade på Ralfs kommande födelsedag – hur skulle det bli den här gången? Vilka skulle hon bjuda? – Det är SÅ mycket snack om kalas i förskolan och skolan. Att få gå på kalas och att ha kalas – det är liksom årets grej, säger Lina som bor på Fyllinge med sina tre barn: Ralf, snart elva, Wilda, nio, och River, sex.
– Det ligger också mycket press – och mycket pengar – bakom kalasen. Helst ska man ha dem på en bio, på Yoump, Leo’s lekland, gokart-hallen eller något annat temaställe, men då kostar det ju flera tusen, säger Lina och inflikar att ”som ensamstående finns inte det på kartan för mig”.
Hon och barnens pappa gick skilda vägar för fem år sedan, och den första tiden efter separationen flöt allt på.
Hon jobbade dagtid på Biltemas lager och stortrivdes. Men för ett par år sedan fick hon först operera handlederna på grund av karpaltunnelsyndrom, och efter det blev hon sjukskriven för utmattningssyndrom.
– Jag är en funkisförälder, och så är det för många av oss: det går i 110 tills det inte går längre, säger Lina och berättar att sonen Ralf redan som tvååring fick diagnosen autism, vilket bland annat gör att han behöver stöttning i sina sociala kontakter.
– Han har egentligen inga egna vänner, så jag brukar bjuda in kompisar och släktingar till hans kalas. För att ha kalas betyder jättemycket för honom – precis som för mina andra barn. Han har heller aldrig fått ett sådant där inbjudningskort, och det är han inte ensam om.
Och häromåret var det dottern Wilda som inte blev bjuden till ett kalas, vilket gjorde henne oerhört ledsen.
Och det var en sådan där situation där det blev utpekande att inte vara bjuden, menar Lina:
– Självklart kan man inte alltid bjuda alla, men det man inte bör göra som förälder är att utelämna en eller några få i en avgränsad grupp. Att inte bjuda två av nio tjejer, då skapar man verkligen en känsla av utanförskap. Mitt hjärta blöder för alla de barnen – både mina egna och andras, säger hon och tillägger att pedagogerna i Rivers förskoleklass nyligen behövde förtydliga vad som gäller: om man bjuder hela klassen kan man lämna ut lapparna i skolan, men annars får man sköta det privat, eftersom det hela sker på fritiden.
Den inställningen verkar gälla generellt i Halmstad.
Leif Ljungberg är verksamhetschef inom förskolan i kommunen, och säger att även om det inte finns några formella riktlinjer så tar de flesta avstamp i värdegrundsuppdraget i läroplanen.
– Vissa enheter tillåter att man lägger lappar i kapprummet om man bjuder alla, medan andra anser att samtliga kalasinbjudningar är en privat fråga som får skötas utanför skoltid, säger Leif Ljungberg som även har jobbat mot fritidshem och förskoleklass:
– Jag kan säga att samma tankar gäller där, och även i skolan.
De reglerna är helt i enlighet med Lina Johanssons uppfattning:
– Så när River fyllde sex i somras cyklade vi Fyllinge runt och la inbjudningskort i brevlådorna. Det var ett mindre hemmakalas och som tur var sken solen, så jag kunde ladda upp med vattenpistoler, haha.
Till Wildas födelsedag i augusti förra året satsade Lina på övernattningskalas, även det hemma. Hon fyllde den lilla plastpoolen med vatten, köpte två familjepizzor, gjorde egen milkshake och satte upp ballonger i hela huset (som också tömdes på brorsor…).
– Alla som ville fick sova över, och efteråt var både Wilda och gästerna väldigt nöjda och glada.
Men lördag 24 februari ska Lina anordna ett kalas på Idrottscentrum vid Högskolan.
Det är Ralf som ska firas, men kalaset är också för de barn som kanske aldrig har fått en kalasinbjudan. Lina har nämligen även inviterat barn som inte känner Ralf, och det via Facebookgruppen Funkisföräldrar i Halmstad, och föreningen Autism Halmstad-laholm.
Mitt hjärta blöder för alla de barnen – både mina egna och andras.
I skrivande stund har hon fått in ett 20-tal anmälningar, och det finns plats för ytterligare en handfull (”jag måste sätta ett tak, annars blir det för stort”). Hon har fått företag att sponsra med godis, partyhattar och dricka, och hennes mamma är bak- och fikaansvarig. Upptill det ska Lina fixa frukt, plus att hon ska bygga – förhoppningsvis med lite hjälp – en hinderbana i en av de stora salarna på Idrottscentrum.
– Jag hoppas att det här ska bli bra. Och Ralf, han är supertaggad!