Alex Voronov: Kriget måste kunna vinnas utan USA

"Framgången betyder inte att Europas Ukrainavänner kan luta sig tillbaka.

Ibörjan av månaden beslutade EU om det stödpaket till Ukraina som dragits i långbänk sedan hösten. 50 miljarder euro i bidrag och förmånliga lån ska hålla den ukrainska staten igång till och med 2027. Det kommer sannolikt inte räcka, men det är en viktig grundstomme och ger Ukraina förutsägbarhet och möjlighet att planera.

Eftersom all skatt som tas upp i Ukraina går till löpande försvarsutgifter, som löner till soldaterna, måste allt annat betalas med medel som kommer från landets allierade.

Trots att EU:S beslut har dröjt och dragit in i det nya budgetåret, så har det inte inneburit några nedstängningar av den ukrainska statsapparaten. Signalerna från EU har hela tiden varit ”vi löser det” och båda parterna har sett till att hjulen har snurrat under övergångstiden.

Förutom att vara en framgång för EU och Ukraina är beslutet ett misslyckande för Ungern och dess auktoritära ledare Viktor Orbán. Precis som i frågan om att inleda medlemsförhandlingar med Ukraina har han tvingats vika ner sig och släppa sitt hot om veto.

Då, i december, lämnade Orbán rummet så att de övriga Eu-ledarna kunde ge Ukraina grönt ljus utan honom. Denna gång togs beslutet i full enighet med Ungern ombord. Vad som krävdes för att då liksom nu få ungrarna att backa är höljt i dunkel. Det handlar sannolikt om en kombination av hot och någon sorts löften. Men det är än så länge svårt att se att Orbán har fått något som han kan använda för att utvinna politiskt kapital på hemmaplan.

Beslutet på rådsmötet har föregåtts av omfattande läckor och ryktesspridning från Eu-kretsen. Deras syfte har varit att signalera till den ungerska regeringen att den hade gått för långt. Om Ungern fortsatte obstruera skulle Ukrainastödet ändå beslutas i andra former, runt den Eubeslutsmekanism som kräver full enighet, samtidigt som EU skulle göra livet väldigt mycket svårare för Ungern framöver.

Det fungerade. I fråga om pengarna fick Orbán inte ens sin plan B som han hade meddelat högt och ljudligt, att EU i stället för ett fyraårsstöd skulle fatta beslut år för år, där Ungern återkommande skulle kunna hota med veto och hålla Ukraina som gisslan.

Men framgången betyder inte att Europas Ukrainavänner kan luta sig tillbaka. Ambitionerna måste tvärtom höjas. Tajmingen i budgetstödet var viktig för att sätta press på USA att besluta om det militära hjälppaket som har blivit offer för ett politiskt spel och som för närvarande sitter fast i representanthuset.

Även om man kan hoppas att det stödet till slut kommer loss, måste Europa ta steg mot en framtid där USA inte längre kommer att vara ledande i biståndet till Ukraina. Framför allt är det en stor risk att det blir en ny fyraårsperiod med en revanschistisk och Europafientlig Donald Trump som president.

Det kräver en helt annan europeisk krisinsikt och beslutsamhet än vad vi har sett fram till nu. Vi vet att Rysslands militaristiska ambitioner sträcker sig bortom Ukraina. Det betyder att inte bara Ukrainas frihet utan även vår säkerhet kräver en ukrainsk krigsseger. Förutsättningen är ett civilt och militärt stöd från EU till Ukraina på en betydligt högre nivå än hittills. Europeiska politiker bör säga det i klartext till sina väljare.