Marley-film inleds högintensivt
Bob Marley: One love Regi: Reinaldo Marcus Green Med: Kingsley Ben-adir, Lashana Lynch, James Norton, Nia Ashi och James Gandolfini USA, 2024 (104 min)
Det visar sig snabbt att regissören Reinaldo Marcus Green inte är särskilt intresserad av Bob Marleys tidiga karriär så någon fullständig resa genom artistens musik, från ska och rocksteady och framåt, blir inte biograffilmen ”Bob Marley: One love”, vilket inte hindrar inledningen från att vara högintensiv.
Kingston, 1976. Motsättningarna mellan premiärministern Michael Manley och oppositionspolitikern Edward Seaga har eskalerat. Väpnade strider på gatorna. Jamaica står på randen till ett inbördeskrig.
Bob Marley, som redan är ett etablerat reggae-namn, får en snilleblixt när han sitter och röker ganja tillsammans med några rastafarikompisar. En fredskonsert kallad ”Smile Jamaica” kommer att lugna ner situationen och ena nationen.
Idén är behjärtansvärd, men också naiv. Två dagar innan konserten ska äga rum utsätts Bob och hans hustru Rita Marley för ett mordförsök, som de mirakulöst överlever.
Hittills är filmen riktigt bra. Kingsley Ben-adir i huvudrollen har den rätta rastalooken och hans röst är identisk med Marleys både när han snackar och sjunger (vilket han gör på egen hand några gånger). Lashana Lynch är märkvärdigt porträttlik som den tålmodiga Rita, och hon är verkligen ingen mes.
Ett snabbt hopp till London. Dit flydde Marley strax efter mordförsöket på jakt efter en ny riktning i sin musik. Chris Blackwell (James Norton) på skivbolaget Island vet vad han vill ha för riktning. ”Bob Marley and The Wailers” låtar ska vara mer topplisteorienterade. Så fick det bli.
På albumet ”Exodus” (1977) finns utöver titelspåret de kommersiellt gångbara ”Jamming”, ”Three little birds” och ”One love/people get ready”.
Nu börjar filmen tappa i styrka och utvecklas till en hyllningsporträtt och en greatest hits-kavalkad, det mesta kontrollerat av Rita Marley och sonen Ziggy, som är två av filmens producenter. Då görs det ingen större sak av att Bob Marley var notoriskt otrogen och hade barn tillsammans med en lång rad av olika kvinnor när han dog 1981.
Flera fantastiskt bra sånger blev det under alla omständigheter. I just det här filmfallet saknade jag svenska textremsor när Marley/ Ben-adir sjunger, till exempel, ”Redemption song” för då vill man inte missa ett ord.