Hållbara gårdar kan få mer stöd – Roland har redan ställt om
Svenska Eu-parlamentariker vill att jordbruksstödet styrs om. I stället för att bidraget baseras på gårdens storlek ska lantbrukare som prioriterar hållbart jordbruk premieras. Roland Höckert på Godegården har redan ställt om. – Det går att tillämpa andra idéer, men utmaningarna är stora, säger han.
Det är 18 grader kallt och ett lager snö täcker åkrarna på Bergsgården i Sollebrunn, en av de gårdar som Roland Höckert driver. Annars är de oftast grönare än på annat håll – en bärande tanke för den typ av jordbruk han bedriver är att hålla fälten gröna under så stor del av året som möjligt.
I värmen på ett litet kontor berättar Roland Höckert att han hade besök av en dansk rådgivare på sin hemmagård Godegården, utanför Järpås mellan Vara och Lidköping 2018.
– Vi var ute och grävde och då sa han: ”Men, Roland, vad är det här?”
Jorden var helt kompakt, och rådgivaren undrade hur rötterna skulle ta sig ned. Det blev en tankeställare. Han insåg att jorden inte såg ut som den skulle och började ställa om.
Ett par år senare var Eu-parlamentarikern Pär Holmgren på besök. Då gick grepen ned i marken utan något motstånd alls.
– Jag blev förvånad själv. Det var något helt makalöst. Min jord kändes mer levande, säger Roland Höckert.
Vad har du gjort för att det ska bli så?
– Det vet jag knappt själv, men jag tror att vi under de senaste 70 åren bara koncentrerat oss på de kemiska värdena, alltså vilka näringsämnen som finns där. Vi har glömt bort att det finns en biologi i jorden.
Han säger att det lett till att man förbränt jordens energi. Goda bakterier och svampar har försvunnit. Tanken med det han nu gör är att bevara energin och näringsämnena.
Jordbruksstödet är EU:S enskilt största utgiftspost. Det utgör nästan en tredjedel av hela budgeten – eller 620 miljarder kronor om året.
Den nuvarande stödperioden sträcker sig fram till 2027, så under den kommande mandatperioden ska regelverket för nästa stödperiod tas fram. Miljöpartiets Pär Holmgren ser omförhandlingen av stödet som en av de absolut viktigaste frågorna som väntar för unionens politiker de närmaste åren.
Han vill bort från ett system där det mesta av pengarna kravlöst delas ut i det som kallas gårdsstöd, och som innebär att jordbrukare får ersättning baserat på hur stor areal deras mark är.
– Vi måste utnyttja de här pengarna till att knyta ihop alla de andra saker vi pratar om: höjda klimatambitioner, naturrestaurering, höjda ambitioner för skydd av biologiskt mångfald och så vidare, säger han.
Han ser dagens system som en återvändsgränd, där ett hårt industrialiserat jordbruk gynnats och där mark och åkrar fått betala ett högt pris när billig mat pressats fram.
– Vi måste göra någonting åt klimatpåverkan från dagens jordbruk, men vi måste också på allvar adres
sera den enorma potential som finns för att göra brukandet av jorden till en klimatnytta.
Han har besökt Roland Höckert på Godegården och ser det som händer där som ett av flera goda exempel, som han vill se mer av. Men enligt Pär Holmgren är motståndet mot att fördela mer pengar till den omställningen stort.
– För mig är det en stor gåta. Om vi lägger fokus på det här så får vi en jordmån som mår bättre och på sikt levererar mer mat. Det skulle ju bli en fördel för Europas bönder. Ändå fortsätter vi utarma åkermarken – och blir ännu mer beroende av olika tillsatsvaror.
Bland svenska parlamentariker är det här sättet att se på stödet inte isolerat bara till Miljöpartiet. Jessica Polfjärd, Moderaternas talesperson i jordbruksfrågor i parlamentet, vill också att stödet i högre grad går till att uppmuntra lantbrukare som vill göra klimatåtgärder.
– Med den inramning och det geopolitiska läge vi befinner oss i så är det märkligt att man kan få stöd för areal, säger hon.
Sett över en tid så har EU:S jordbruksstöd förändrats en del. Från att ha legat på en nivå där det omfattade över hälften av budgeten och byggde ännu mycket mer på att gynna de lantbrukare som hade stora gårdar, till att även belöna sådant som grön omställning.
Centerpartiets parlamentariker Emma Wiesner tror att den utvecklingen kommer att fortsätta.
– Tittar man på förra programperioden så lyckades man gå i den riktningen, så det är ditåt tangenten lutar.
Samtidigt vill Centerpartiet inte ställa om så snabbt att det sviker bönderna.
– Vi vill se allt mer av att bönderna ersätts för kollektiva nyttigheter som marknaden inte värderar. Biologisk mångfald, djurvälfärd, kolinlagring, minskad antibiotikanvändning – det borde de få stöd för, säger Emma Wiesner.
Att jordbruksfrågor väcker stora känslor i en del Eu-länder, och att förändringar i stödsystemet inte är helt enkla att driva igenom, har varit tydligt de senaste veckorna då franska bönder genomfört stora demonstrationer.
På initiativ av Eu-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ska kommissionen nu sätta sig ned med jordbrukare och andra aktörer inom livsmedelsproduktion för en strategisk dialog, bland annat för att se om det går att nå konsensus kring hur långt branschen är beredd att gå i den gröna omställningen.
Svensk-irländaren Olof Gill, talesperson i jordbruksfrågor på Eu-kommissionen, säger att det spretar en del mellan medlemsländerna. Alla är inte lika övertygade som de svenska parlamentarikerna om att gårdsstödet måste minska och ersättningen kopplad till grön omställning öka.
– Länder med modernare jordbrukssektor är beredda att gå längre när det gäller hållbarhet. Men andra länder har miljontals pyttesmå traditionella bönder, som inte har samma möjlighet att reducera vattenslöseri eller användning av bekämpningsmedel. Så det är omöjligt att svara på hur förhandlingarna inför nästa stödperiod kommer att bli, säger Olof Gill.
Regenerativt jordbruk är fortfarande en ganska liten rörelse i Sverige, men det finns ett nätverk som utbyter kunskap och erfarenheter. I länder som Danmark, Tyskland och USA är det större – men det är fortfarande mycket av en försöksverksamhet. Än finns inga vetenskapliga studier i ämnet att luta sig emot.
Mot den bakgrunden tycker Roland Höckert att EU gör det de kan för att stötta de lantbrukare som ställer om.
– Som skattebetalare så tycker jag nog det. I och med att vi inte vet om det vi håller på med är bättre, så kan jag inte kräva mer pengar.
– Jag vet vilket bidrag jag får för att inte höstplöja och att ha marken grön. Då kan jag investera efter den intäkten. Däremot får jag ingen ersättning om jag får en lägre skörd på grund av det, och det kan jag liksom inte kräva heller. Det är en risk jag får ta, säger han.
Det han möjligen tycker att EU kunde göra mer av, det är att stimulera forskning så att det går att visa svart på vitt vilka fördelar olika modeller ger.
Vilka resultat ser du själv efter de år du jobbat så här?
– Jag ser är att det går att tillämpa andra metoder, men jag ser också att det skapar en massa problem. Jag hade nog hoppats på snabbare resultat, med friskare grödor och med samma eller högre avkastning till lägre insats.
Han säger att han ofta ifrågasätter om han valt rätt väg.
– Men å andra sidan: det går inte så dåligt. Ekonomiskt går det lika bra som innan och då har vi ändå bara börjat. Om jag blir av med allt strul borde det kunna gå bättre.