Flera nya bevis när snippamålet togs om
Halmstad: Den misstänkte Halmstadbon har hela tiden nekat till anklagelserna om våldtäkt. När det så kallade snippamålet togs om i hovrätten visade hans advokat hur han menar att flickans berättelse inte stämmer.
Hovrätten mötte i princip samma bevisning som när målet avhandlades första gången i Halmstads tingsrätt hösten 2022. Då dömdes den nu 51-årige Halmstadbon till tre års fängelse för två fall av våldtäkt mot barn.
Rätten var övertygad om att den då tioåriga flickans berättelse var riktig. Hon bedömdes ha förmedlat en självupplev händelse. Hon berättade sakligt och utan överdrifter och framför allt var hennes uppgifter samstämmiga trots att hon förhördes flera gånger.
Tingsrätten påpekade i sin dom att även om det fanns ett par punkter av otydlighet, som att hon inte kunde berätta vilket finger mannen hade inne i henne, var det helt förståeligt bland annat med tanke på hennes ålder.
Mannens invändningar handlade om att flickan var svår att förstå och att hon i förhören upprepade det som förhörsledaren sagt. Men tingsrätten slog fast att flickan berättade på ”ett strukturerat sätt” och ”utan mer ledning av polisen än vad som är brukligt.”
Tingsrätten noterade särskilt att hon använde sina händer för att visa vad som hänt samtidigt som hon pratade. Det ansågs av tingsrätten bidra till förståelse för det som uppgavs ha skett.
”Tingsrätten finner att detta styrker hennes berättelse snarare än att det förtar styrkan i hennes uppgifter”, skrev rätten i sin fällande dom mot mannen.
Under omprövningen i hovrätten av målet kompletterades det som tidigare lagts fram med att flickans mamma fick vittna om hur hon lärt sin dotter kring ordet snippa. Hon berättade också om vad man lärde barnen om ordet i förskolan.
"Tingsrätten noterade särskilt att hon använde sina händer för att visa vad som hänt samtidigt som hon pratade.
Försvaret hade också tillåtits att ta med en skyltdocka i ungefär samma storlek som flickan hade när händelsen inträffade. Tanken var att visa att lyftet av flickan inte kan ha gått till så som beskriver det. Försvaret hade också åberopat läkarjournaler, som ska styrka att mannen inte kunde lyfta flickan så som hon beskrivit det.
Enligt flickans vittnesmål lyfte mannen upp henne för att hon ”skulle ställa om en klocka som inte kunde klockan”. Det var en timer som satt monterad en bit upp på en vägg i ett förrådsutrymme.
Vid det första lyftet höll han sina händer utanpå kläderna, men satte ned henne och tog ett nytt tag och förde då in sin ena hand innanför hennes shorts och underbyxor.
Lyftet upprepades senare på samma sätt i ett annat rum där flickan skulle hjälpa honom att titta på några elkablar. När hon sade ifrån att det han gjorde var fel gick han därifrån.
När flickans berättelse värderades första gången skrev tingsrätten i sin dom: ”Hon beskrev under förhören händernas placering med både ord och rörelser och upprepade samma beskrivning vid flera tillfällen. Hon har beskrivit att hon tyckte att det var obehagligt och kände sig ledsen av det.”
Med skyltdockans hjälp ville advokaten visa att lyften inte kan ha gått till så som flickan beskriver dem.
När hovrättsförhandlingen inleddes på onsdagen invände åklagaren Ann-christin Claesson mot att advokat Stellan Elmgren lämnat in nya bevis för sent. Det gäller läkarutlåtandena om den misstänkte mannen.
Efter en kort överläggning återupptog hovrätten förhandlingen, som sker bakom stängda dörrar.