Hon får alltså gå iväg, nyopererad och med massor
Den 29 oktober, på Håkans födelsedag, flyger Jeanette och pojkvännen till Istanbul. Därifrån skickar hon bilder till familjen från flygplatsen, på den lyxiga bilen som hämtar upp dem och på det stora hotellrummet.
Dagen efter blir de upphämtade på hotellet för en läkarkonsultation inför operationen. Jeanette tror att de ska åka till Estherian Clinics fashionabla lokaler, men körs i stället till ett privat sjukhus.
– Hon ringer mig och säger att hon har hamnat på ett annat ställe. Jag ber henne återigen att avbryta och säger att det inte känns seriöst, men hon svarar att det såg lite skabbigt ut utvändigt, men att det var okej där inne.
Efter konsultationen skjutsas Jeanette och pojkvännen tillbaka till hotellet och hämtas sedan upp först kvällen efter, den 31 oktober. Det är nu operationen ska genomföras.
Under kvällen skickar både Håkan och mamma Gry flera meddelanden till Jeanette där de undrar hur det går och om hon mår bra. Vid ett-tiden på natten får Håkan ett kort, men efterlängtat, telefonsamtal från Jeanette som precis vaknat upp. Hon skickar också en bild från sjukhussängen och skriver ett meddelande till mamman om att allt gått bra. ”Har lite ont, men mest i rumpan”.
Under natten kan hon inte sova och fortsätter skicka bilder. Hon berättar att hon varit uppe och gått och inte har så ont som hon trodde att hon skulle ha. Men redan klockan fem på morgonen, svensk tid, skriver hon:
Två timmar senare, klockan nio turkisk tid, skriver hon ”Läkaren var här precis (och sa) att jag får åka till hotellet”.
Detta är det sista meddelandet till föräldrarna.
– Klockan var då bara sju på morgonen i Sverige, men jag önskar att hon hade ringt och väckt mig i stället. Då hade jag sagt att hon måste stanna kvar på sjukhuset. Både muntligt och skriftligt hade hon ju blivit lovad två dygns eftervård, säger Håkan.
Vad som hände Jeanette härefter har
från Jeanette bara kunnat återges av hennes pojkvän. Han berättar att Jeanette kom till hotellet vid halv elva på förmiddagen, turkisk tid. Hon säger att hon varit tvungen att betala 300 euro extra innan hon fick lämna sjukhuset, eftersom det tillkommit en kostnad för fettsugning av lårens insida. Att hon fått gå till två olika bankomater för att få ut pengarna.
Tanken på vad Jeanette utsatts för gör Håkan upprörd:
– Hon har alltså fått gå iväg, nyopererad och med massor av slangar kopplade till kroppen, och hämta ut pengar. Var finns patientsäkerheten? För mig luktar det att någon tjänar svarta pengar på kvällarna och sedan sparkar ut patienterna när morgonen kommer. De ser det inte som människor, utan som en vara.
Enligt pojkvännen hade Jeanette också rejält ont när hon kom till hotellet. Hon ska då ha tagit en tablett, som hon fått på sjukhuset, men kräktes upp den direkt. Hon tog därför en ny tablett och både hon och pojkvännen lade sig på sängen för att vila. Pojkvännen berättar att de först lagt ut en stor handduk i sängen och försökt arrangera alla Jeanettes slangar och påsar, som skulle fånga upp vätskan som rann ur hennes kropp, och att han själv somnade direkt.
Kort därefter försöker Håkan nå Jeanette på telefon. Hon svarar, men säger inget.
Just då tänker Håkan att Jeanette säkert är för trött för att prata och väntar med att ringa henne igen, ifall hon somnat. Men fem timmar senare ringer i stället pojkvännen, panikslagen. Han har då låtit Jeanette sova i flera timmar, eftersom han visste att hon varit vaken hela natten. Det är först när han rör vid hennes arm och känner att den är kall som han förstår att något är fruktansvärt fel.
Hotellpersonalen ringer efter en ambulans och försöker under väntetiden att få liv i Jeanette med hjärt- och lungräddning. Men det är förgäves. Ambulansen för Jeanette till ett närliggande sjukhus där hon dödförklaras.
– När vi fick det beskedet var det nästan omöjligt att ta in. Pojkvännen berättade också att polisen kommit och att man skulle starta en utredning kring Jeanettes död, berättar Håkan.
Mitt i alla kaotiska känslor stod nu fa
miljen också med en rad praktiska problem. Jeanette var död, men hennes kropp befann sig 300 mil bort. Det skulle visa sig vara allt annat än enkelt att få hem henne, men mer om det i en senare artikel.
Den 24 november begravs till slut Jeanette på kyrkogården i Slättåkra. Håkan beskriver en ljus gudstjänst med mycket musik, där anhöriga och vänner får skriva en sista hälsning på hennes kista. ”Jag tror Jeanette ville ha begravningen på det viset”.
Ända sedan dödsbudet har Håkan väntat på att bli kontaktad av den turkiska polisen eller åklagaren. Han vill berätta om Jeanette och om hur hon blivit lovad två dygn med eftervård på sjukhuset efter operationen. Hur hon skrevs ut efter bara några timmar, fick gå till en bankomat och hämta ut mer pengar och att operationen betalats med kontanter. Men fortfarande, efter fyra månader, har ingen hört av sig.
– Vi har ingen aning om vad som händer nu. Jeanette var så duktig med att dokumentera under hela resans gång, med bandinspelningar och med text, men ingen har frågat efter det materialet. Jag har bett svenska konsulatet i Istanbul att vidarebefordra mina uppgifter till åklagaren, men jag har inte hört någonting, säger han och fortsätter:
– För mig är det självklara bevis när hon skriver att hon blivit utskriven efter bara några timmar. Det är ju någon som har felat. Är du på ett sjukhus och är uppkopplad så ljuder det i alla fall ett larm om något är fel. På ett hotellrum i en säng, då är du helt utlämnad.
Den enda livstecknet från Turkiet har kommit från Estherian Clinic, den klinik som Jeanette betalade för operationen, och då med en minst sagt makaber fråga. Håkan berättar:
– Fyra veckor efter Jeanettes död så kommer det ett meddelande i Jeanettes telefon. Det är från kliniken och de undrade hur hennes läkning fortgick och hur hon mådde. Då svarade jag tillbaka. ”Jag ska berätta för er hur Jeanette mår”. Och så skickade jag en bild där jag står och håller Jeanettes hand på bårhuset. ”Så här mår hon idag. Skäms ni inte?”
Efter Jeanettes död har Håkan försökt få grepp om systemet med skönhetsresor till Turkiet och insett att Jeanette är långt ifrån det enda dödsoffret.
Hur många som dött i samband med skönhetsoperationer i Turkiet är svårt att få grepp om. Själva dödsorsaken kan vara allt från blodpropp till blodförgiftning och inte ens svenska UD har statistik över dödsorsaken för de svenskar som dött utomlands.
På Istanbuls medicinal styrelse säger man sig känna till 16 dödsfall (i Istanbul) de senaste fem åren, medan brittisk media uppger att skönhetsturismen till Turkiet skördat 22 offer, bara i Storbritannien.
Bland dödsfallen finns också svenska Anna Wallentin, 43 år, som 2020 dog hemma i Sverige, en vecka efter att hon genomgått en Brazilian butt lift i Istanbul. Först två år efter hennes död slog turkiska myndigheter fastat t hon dött av lunginflammation och komplikationer och förundersökningen kring hennes död lades ner.
Håkan befarar att utredningen av Jeanettes död kan komma att ta lika lång tid.
– Det är nästan det mest tragiska med detta, att det kan ta två–tre år innan vi får veta om kliniken har felat. Hur många fler ska behöva drabbas under den tiden? Vad jag kunnat se har ingen klinik eller läkare ställts till svars för något dödsfall i Turkiet, säger Håkan och fortsätter:
– Hade Estherian Clinic eller sjukhuset sagt ”Vi har gjort fel. Vi kommer att ändra våra rutiner. Det här kommer inte att återupprepas”. Då hade hennes död lett till något positivt. Då hade vi i alla fall räddat någon annan. Men jag kommer inte att ge mig. Det är så många frågor som behöver få svar.