De kämpar tillsammans vid fronten: ”Fanns inget val”
Sedan inbördeskriget i Myanmar började för tre år sedan har de revolutionära krafterna tagit kontroll över halva landet. Nu förbereder de sig för att ersätta militärjuntan med ett demokratiskt samhällsskick. GP har träffat de revolutionära soldaterna – som strider för sin framtid.
Bakom marknaden i den thailändska gränsstaden Mae Sot drar Htoo Htoo upp rulldörren i aluminium till vad som egentligen är tänkt som en butikslokal, men som kommit att bli hans bostad.
– Det krävs inget lyxigt för oss. Vi är ändå inte här för att stanna.
Hans fru och några familjemedlemmar sitter på det kala golvet. En flaska sprit står bredvid den äldsta i sällskapet. Den är inte för den vältränade Htoo Htoo, som innan han anslöt sig till de revolutionära arméförbanden i Myanmar ägde ett gym. Han och hans fru May Pwint
Phyu är bara tillfälligt i Thailand för att vila.
– Det blev tydligt när juntan genomförde militärkuppen 2021 att hela folket måste stå upp mot dem, säger han.
May Pwint Phyu instämmer. Hon bodde i Myanmars största stad Yangon när militären bröt ner studentdemonstrationerna med brutalt våld. Hon som själv var en del av dem insåg att hon var tvungen att lämna staden med detsamma.
– Det fanns inget val. Jag hade tur som inte var hemma när militären kom till vår korridor. Med mina två hundar reste jag till bergen för att ansluta till revolutionen, säger hon.
Det enda personliga som finns i den provisoriska bostaden är en vägg med bilder från deras bröllop och en bild på dem båda i soldatmundering. De är inte ensamma i situationen. Mae Sot kryllar av unga burmeser som antingen flytt kriget eller behöver andrum från det. En är ingenjör, en annan är lingvist och en tredje jurist. Det som enar dem är kampen mot den burmesiska militärjuntan.
Thailändska myndigheter tittar på vad som sker med ambivalens.
Tiotusentals unga revolutionära soldater befinner sig trots allt illegalt i landet och under den thailändska flaggan är de där på nåder. Dessutom rapporterar människorättsorganisationer om att den thailändska polisen och militären tvingar de burmesiska gästerna att betala mutor till dem. Det är en illa dold hemlighet och är något som de flesta burmeser upprepar. Men att utmana korruptionen är att riskera en tillflyktsort.
Konflikten i det sargade Myanmar, som tidigare hette Burma, är förvirrande för den icke-insatta. På kartor över rebellernas framsteg kryllar det av förkortningar på olika milisgrupper och desinformationen i sociala medier om vad som sker på plats i landet är utbredd.
Men med juntans militärkupp våren 2021 tog Myanmars historieskrivning en ny vändning. Militären försökte backa bandet, från vad de uppfattade som ett stort strategiskt misstag, när de införde en ny konstitution 2011. Med benådningen av nobelpristagaren Aung San Suu Kyi och tusentals politiska fångar hoppades omvärlden på att Myanmar skulle gå in i en ny fas. Det blev aldrig så. Militärjuntans fördrivning av folkgruppen rohingyer 2016 till 2017 blev symbolen för att Aung San Suu Kyis regering hade lite att sätta emot militärjuntans makt. I samband med hennes försvar av militärens ageranden i Internationella brottmålsdomstolen (ICC) 2019 dalade hennes status i väst. ICC:S dom kan utmynna i att juntan utfört ett folkmord – något som flera Fn-organ, människorättsorganisationer och flera länder i väst anser.
De demokratiska krafterna fortsatte trots det att kämpa i landet. De gräsrotsbaserade studentföreningarna organiserade stora demonstrationer mot den allt åldrande juntan. Slutligen slogs den första februari 2021. Aung San Suu Kyi och stora delar av regeringen arresterades, över 1 700 dödades och nästan 10 000 oppositionella greps. I dag sitter den 78-årige Aung San Suu Kyi i husarrest.
Den förra studentledaren Nandar Sitt Aung sitter på en madrass i ett hus i utkanten av Mae Sot. Runt honom ligger det papper utspridda överallt. Han har precis avslutat en lång morgonsession i exilregeringen National Unity Government of Myanmars (NUG) rådgivande församling.
– Vi arbetar dag och natt med att förbereda en ny regering så fort juntan blivit avsatt. Det krävs att det finns en demokratisk konstitution, struktur och lagar på plats när revolutionen väl är genomförd, berättar Nandar Sitt Aung.
Medan National Unity Government kan betraktas som regeringen så är rådet som Nandar Sitt Aung är delaktig i ett informellt parlament. Regeringen har ambassader i ett tiotal länder, däribland Norge, och har erkänts av Eu-parlamentet som den rättmätiga regeringen före militärjuntan. Beslutet från Eu-parlamentet är dock inte bindande, och har inte följts av Eu-kommissionen.
Nandar Sitt Aung satt fängslad i Myanmar i nio år fram till 2012 för sin politiska aktivitet i en paraplyorganisation för studentföreningar. 2015 greps han igen, men släpptes efter att Amnesty International kallat honom för en samvetsfånge.
– Mellan åren 2012 och 2021 hotades jag flera gånger av att fängslas igen, men vi fortsatte kampen. Den här gången ger vi inte upp även om vi har många utmaningar. En är givetvis finansiering, en annan är det internationella stödet som vi hade hoppats på skulle vara ännu starkare än vad det är, säger han.
National Unity Government finansieras framför allt av privata donatorer. Pengarna går till att etablera administrativa enheter i de delar av Myanmar som deras armé, folkets försvarsstyrkor, befriat, som de själva säger. Enligt dem kontrollerar olika rebellrörelser uppemot halva Myanmar, medan juntan resterande.
Folkets försvarsstyrkor etablerades efter militärkuppen 2021 och består av soldater från samtliga etniska grupper i landet. Sedan innan
”I fängelset bestämde vi oss för att aldrig gå med på juntans villkor”, säger studentledaren Nandar Sitt Aung. I dag är han delaktig inom Myanmars exilregerings rådgivande församling. fanns det redan ett tiotal etniskt baserade rebellstyrkor som stridit mot juntan. Men efter 2021 har de olika falangerna, vars gemensamma styrka uppgår till uppemot 200 000 soldater. Folkets försvarsstyrkor anses ha runt 65 000.
Det ska mäta sig mot militärjuntans styrkor på cirka 330 000. Enligt den exilbaserade avhopparorganisationen People’s Goal så har uppemot 10 000 juntasoldater deserterat, och ännu fler poliser.
Medan de etniska grupperna och Folkets försvarsstyrkor är västligt sinnade så finns det en stridande rebellrörelse, Three Brotherhood, mot den kinesiska gränsen som har goda kontakter med Peking. Det kan vara en av anledningarna till att militärjuntans främsta allierade Kina inte lagt sig i inbördeskriget fysiskt. Även National Unity Government har på sistone närmat sig Kina i syfte att konkurrera om Kinas lojalitet i Myanmar.
Kinas främsta intresse, enligt den burmesiska tankesmedjan Institute for Peace and Security som sedan 2021 ligger i Chiang Mai i Thailand, är att skydda sina egna investeringar i landet. I takt med att de revolutionära styrkorna tagit mer mark så har förtroendet från Peking till militärjuntan sjunkit.
Men trots de revolutionära framstegen så har juntan en starkare armé. Till skillnad från rebellerna så finns både en flotta och ett flygvapen, liksom relativt högteknologisk utrustning – däribland Kina och Ryssland.
Inom kort ska Htoo Htoo tillbaka till fronten. Denna gång planerar han att åka till ett annat område i Myanmar där det behövs fler soldater.
– Den stora utmaningen ligger runt de stora städerna. Jag vill inte säga var jag kommer åka, men det är tydligt att vi behöver pressa på, säger Htoo Htoo.
May Pwint Phyu har däremot bestämt sig för att stanna kvar i Mae Sot en tid till. De behöver finansiering för att kunna fortsätta slåss, resonerar hon. Därför behöver hon arbeta.
– Vi har kämpat i tre år nu. Vi båda har lämnat ett helt liv bakom oss för att tillsammans bygga något nytt. Men det har också gått tre år, så vi behöver vara smarta för att orka kämpa. Det var vad som skiljer oss mot juntan. Vi är 50 miljoner människor. De är 5 miljoner. Vi kan vila och fortsätta kampen, säger May Pwint Phyu.