Karin sover utomhus året runt
Sedan årsskiftet har Karin Wideström gett sig ut i skogen varannan natt för att sova utomhus. Med en tältduk mot vinden och fårskinn mot kylan slår hon läger för natten, för att få perspektiv på livet. – Det blir ganska tydligt att jag är en varelse som promenerar runt här på jorden ett litet tag bara.
Vi har satt oss inne i vindskyddet som hon byggt upp på gårdsplanen. Utanför faller snön allt tätare över åkern där hästarna syns som silhuetter i snöyran.
Karin öppnar en termos och häller tevatten i våra koppar.
– Jag brukar tipsa de som vill prova att sova ute att börja så här. Antingen vid ett vindskydd, eller i ett tält nära huset. Man behöver inte bege sig långt ut i skogen första gången för att det ska bli ett äventyr.
Det var kring årsskiftet som Karin bestämde sig för att sova ute i naturen varannan natt. Hon gör det för sin egen skull, men också för att det hör ihop med hennes bakgrund som socionom och det hästunderstödda arbete hon gör på sin hästgård för människor som befinner sig i utmanande livssituationer på olika sätt.
– Grundtanken handlar om att bidra till att människor får möjligheter att utvecklas, prova nya saker och hitta tillgångar inom sig själva. Då tycker jag att det passar väldigt bra att bjuda in människor att haka på och få göra en sådan sak som att sova ute.
När det är dags för övernattning söker Karin upp en lämplig plats, gärna någonstans i skogarna ovanför gården Fagerhults Häst i Istorp, nordöst om Varberg. Med sig har hon liggunderlag, en gammal tältduk och fårpäls på marken till skydd för kylan.
– Det går att använda vilket vind- och fuktskyddande skynke som helst. Duken som jag använder är från ett kasserat tält, sådant som man köpa för 50 kronor på second hand. Sen sätter jag upp tältduken lite lutande mot vinden. Kläder behöver inte vara så avancerat. Det är bra med mössa och sjal, men allra viktigast är skyddet från marken.
Första natten utomhus minns hon som lugn och rofylld.
– Det är väldigt stillsamt i skogen just nu på vintern. Då när det var 15 minusgrader var det helt magiskt när jag låg där och hörde sjöarna sjunga i kylan till varandra.
Hon har alltid känt sig trygg i skogen. En annan del av upplevelsen i att sova utomhus är att hon får perspektiv på tillvaron.
– Den känslan kommer ofta till mig. Att allt det som jag sysslar med i vardagen och det som är min verklighet kanske inte känns lika centrala. Det blir ganska tydligt att jag är en varelse som promenerar runt här på jorden ett litet tag bara. Många av träden som jag ser bredvid mig kommer att stå kvar när jag är borta. Det kan vara både vilsamt och avkopplande med den insikten.
Just detta att bara lägga sig ner och sova på marken är en stor del av upplevelsen, menar hon.
– Man lägger sig verkligen på jordens yta, precis som ett barn ligger på någons bröst. Det blir att man släpper sitt görande. Sen är det häftigt just att sova under en sådan duk i stället för ett tält. Särskilt under stjärnklara nätter när man kan se ut och upp mot himlen.
Har du något tips till den som vill prova på att sova ute under vintern?
– Först och främst att man ska lyssna på sig själv. Att man tar hand om sig och utgår från vad man själv behöver. Känns det tryggare att sova precis utanför ytterdörren så tycker jag att man ska göra det. Det är människor själva som definierar vad som är äventyr för dem.
Många hör av sig till henne och vill följa med under övernattningarna. Att sova utomhus är också en del i Karins arbete för psykisk hälsa. Ibland har hon med sig unga som har en svår skolsituation eller utmaningar på andra sätt.
– Det brukar vara väldigt givande och intressant. Många finner en tillgång hos sig själva, att de faktiskt klarar av det här. Mycket handlar om tillit och tilltro till sina egna beslut och det är underbart när man kan hitta det i sig själv.
Samtalen i skogen blir ofta annorlunda än annars.
– De blir speciella eftersom man vet att man har tid tillsammans. Vi är oftast bara två individer där under stjärnhimlen. Det kan göra att man möter varandra på ett genuint sätt. Jag tror att vi behöver hjälpas åt att skapa sammanhang där folk känner sig välkomna. Där vi kan ha en dialog mellan människor, varva ner nära naturen och låta det få utrymme.
Hon återkommer till den speciella känslan av att sova utomhus på marken och vad det ger henne själv.
– Kanske är det ändå den här känslan av att vi är ganska små i detta stora universum som är mäktigast. Det kan vara både frigörande och avslappnande tycker jag, att uppleva den här stjärnhimlen och inse vår litenhet på något sätt.