Elevernas glädjebetyg en sorg för samhället
Glädjebetyg riskerar förtroendet för hela utbildningssystemet. Företag som rekryterar riskerar få en person med bristande kunskaper till jobbet.
HP Ledare 1/3. Vi är ute efter studenter med kunskaper, inte höga betyg. Lars Strannegård, rektor för den prestigefyllda Handelshögskolan i Stockholm, skräder inte orden när han kritiserar betygsinflationen på landets gymnasieskolor. I en Dn-intervju underströk han nyligen att problemen med så kallade ”glädjebetyg” har blivit så omfattande att högskolan är tvungen att skärpa kraven på de sökande.
Förutom toppbetyg kommer det snart att krävas minst 1,25 i resultat på högskoleprovet (2/1).
Vissa menar att det är en överdriven åtgärd. Till Strannegårds försvar har dock ett antal granskningar pekat på att någonting nytt behöver provas för att hejda det tilltagande fenomenet. Gång på gång har det visat sig att flera gymnasieskolor – inte minst i Stockholmsområdet – har satt högre kursbetyg än elevernas uppnådda resultat på de nationella proven.
För elever som gynnas av allt för höga betyg i förhållande till deras kunskapsnivåer är det illa nog att de riskerar att få en felaktig bild av sina grundläggande kunskaper. När de så småningom får en plats på en eftertraktad utbildning eller en motsvarande tjänst, och ställs inför verkliga kunskapsutmaningar kommer de inte sällan vara oförmögna att lösa svåra uppgifter och kommer därför att misslyckas.
På samma sätt synliggörs orättvisan mellan elever när vissa gymnasieelever – inte minst från mindre orter – blir snuvade på attraktiva utbildningsplatser på grund av att andra elever har gynnats av oförtjänta betyg.
Glädjebetygen, och det sätt som meritokratiska principer riskerar att sättas ur spel, är ett enormt misslyckande för samhället. Skolan är inte bara en plats där elever får möjlighet att tillskansa sig kunskap och bildning. Det är också en grundläggande samhällsinstitution som formar och förbereder unga för sina framtida roller som ansvarstagande medborgare.
I förlängningen blir det inte bara ett hänsynslöst nollsummespel för enskilda elever, utan också för svensk ekonomi och välfärd. Samhällsinstitutioner och företag som ska rekrytera personal måste kunna lita på skolans betygssättning som ett rättvist mätinstrument för kunskap och prestationsförmåga. Det är avgörande för att säkerställa att rätt person får jobbet.
Varningslamporna om att allt inte står rätt till i det svenska betygssystemet har blinkat länge. Trots det har regeringar både till vänster och höger inte agerat i tid. De flesta riksdagspartier har varit överens om problembilden, men inte åtgärderna. Tyvärr har senfärdigheten lett till att tilltron till bedömningssystemet har naggats i kanten.
Nu sätter många tilltro till den utredning som skolminister Lotta Edholm (L) tillsatte i somras. Utredningen, vars syfte är att hejda betygsinflationen genom att förändra systemet, ska vara färdig i februari 2025. Förhoppningsvis kommer det leda till förändringar som återuppbygger förtroendet för skolornas myndighetsutövning.
Inte minst för att Lars Strannegård och alla andra rektorer på svenska lärosäten ska kunna säkerställa att nyantagna studenter har gedigna kunskaper – och höga betyg.
"Det är avgörande för att säkerställa att rätt person får jobbet.