Johan Hammerby: SVT:S orättvisa regler drabbade de riktiga vinnarna

Redan när årets artister presenterades i december började man spekulera i hur det skulle gå i varje deltävling. Bara baserat på namn kunde man gissa vilka som skulle ta sig vidare till final. Men, tänker man, det kan alltid komma några uppstickare som man inte har räknat med – vi hade ju inte hört låtarna ännu! Nu har fem veckor gått och överraskningarna blev – inga alls. Varje vecka har vi kunnat pinpointa vilka som lär gå vidare. Sedan spelas låtarna upp för pressen på tisdagen, och det börjas tisslas och tasslas om uppstickare. Gunilla-feber, Fröken Snusk-snackisar och mycket annat uppstod. Det börjas repa på scen, mer diskussioner och sedan kommer lördagen. Resultatet blir… att de två vi gissade i vintras också gick vidare.

Detta må vara hänt. De som gick direkt till final har alla haft bra låtar, så det är inte i sig så konstigt. Tråkigt, men förståeligt. Men det är de två som tog sig vidare i finalkvalet som visar på att något är fel med systemet. Förutom att tippa vinnare sade de flesta Mello-tyckare, experter och poddare en annan sak i vintras, och det var hur orättvist upplägget var på finalkvalet. Redan då sade många att det blir de två från deltävling 5 som går vidare i finalkvalet. Och så blev det.

Tidigare har andra chansen/semifinalen/finalkvalet varit en egen vecka. Alla treor och fyror får än en gång göra upp om de sista finalplatserna, två eller fyra platser under olika år. Det må vara lite tråkigt, men det är rättvist.

"Om det är något som SVT:S produktioner är dåliga på är det att ta kritik. De är för stolta för det. Och det har nu åtta artister fått ta konsekvenserna av.

Med det här upplägget som man har i år blev det dock inte rättvist. Engagerade tittare som ser på alla deltävlingar har så klart bra koll på alla låtar. Men hur mycket man än skulle vilja det, så är inte alla tittare det.

Många ser inte alla deltävlingar. Kanske finalen och någon enstaka vecka. Vilka som tittar varierar således från vecka till vecka. Många som tittade på deltävling 5 hade bara sett Jay Smith och Annika Wickihalder och då är det lättare att rösta på dem. Men även om man sett de andra tävlingarna också så hade man trots allt Jay och Annika färskt i minnet. En hel låt med alla delar, verser, bryggor, refränger och i vissa fall tonartshöjningar, är bättre än 40 sekunder av något, där man måste välja ut vilken del som visas. En hel låt är bättre än en fjärdedels låt.

Ända sedan Fröken Snusk kunde släppa sin låt har den legat etta på Spotify. Även Gunilla Persson och Scarlet har legat högt på listorna. Att någon av dessa, kanske två, skulle ta sig vidare till final borde vara givet. Och det hade det varit också, i en rättvis värld. Men i år kände inte SVT för att vara rättvisa.

Jag uppskattar att de tänkte nytt gällande uppsamlingsheatet, men här tänkte de fel. Och det visste de. Kritiken kom direkt när reglerna presenterades. Redan då borde någon ha reagerat. Men det gjorde de inte, för om det är något som SVT:S produktioner är dåliga på är det att ta kritik. De är för stolta för det. Och det har nu åtta artister fått ta konsekvenserna av.

Förutom att rättvisan är skev så blir det nu en mycket tråkigare final. Det hade behövts lite färg à la blodiga Scarlet, glittrande La La Gunilla eller en rosa Snusk-fröken.

Det bästa i lördagens program var den fina hyllningen av Fredrik Kempe. Det och de duos som tog rättvisa finalplatser.