Alex Voronov: EU måste förändras för att kunna växa

En grupp länder knackar på EU:S dörr. De har mycket kvar att göra för att bli insläppta. För vissa av dem, som diktaturen Turkiet, är medlemskapet en avlägsen hägring. Men är EU redo att ta in uppåt tio nya medlemsstater? Det entydiga svaret är nej. Redan med dagens 27 länder är unionens institutioner och beslutsformer ofta tröga och delvis dysfunktionella. Mekanismerna för att skydda EU mot medlemmar som rullar tillbaka demokratin är för svaga.

Unionens gemensamma budget är också för liten för att klara gemensamma åtaganden och kapacitetsbristen kommer att bli än mer akut i ett utvidgat EU, eftersom flera av de nya medlemsländerna i relation till de nuvarande är resurssvaga. Men det saknas inte förslag för att hantera alla dessa problem. Ett inspel kom i höstas från en arbetsgrupp som tillsattes av Tysklands och Frankrikes regeringar. Gruppens rapport är omfattande, detaljerad, ambitiös och förslagen är fullt realistiska, förutsatt att EU:S beslutsfattare orkar ta sig an dem.

Bland de centrala reformidéerna finns en övergång till kvalificerad majoritet i Ministerrådet i alla policybeslut. Enhällighet ska reserveras för konstitutionella frågor – fördragsändringar, beslut om utvidgning och liknande.

Detta skulle beröva enskilda medlemsländer möjligheten att blockera beslut som de ogillar. I utbyte ska dessa länder kunna slippa delta på områden där enhällighet ersätts med kvalificerad majoritet. Det gäller exempelvis försvars- och säkerhetsfrågor.

Arbetsgruppen föreslår ett differentierat EU med en inre krets länder som går vidare i ett fördjupat samarbete där man frånsäger sig möjligheten till veto och en större krets som består av hela EU. Sådan åtskillnad finns i viss mån redan i dag i form av eurozonen och Schengen. Efta-länder och kanske Storbritannien kan bli associerade Eu-medlemmar med ökad representation i olika Eu-organ men utan rösträtt, samt underkasta sig Eu-domstolens beslutsrätt på områden där man är med.

Ett viktigt förslag från arbetsgruppen är att budgetmedel ska kunna undanhållas medlemsländer som bryter mot EU:S grundvärden. Det handlar om ”respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter” som det uttrycks i grundfördragets artikel två. I dag kan EU hålla inne pengar från ett land bara om det bryter mot rättsstatsprinciper och om det går att visa att brottet får följder för EU:S budget.

"Här väljer dock tyskarna och fransmännen att gå försiktigt fram.

Så är det själva pengapåsens storlek. Redan EU:S nuvarande ambitioner visar att den gemensamma budgeten är för liten, varför man ständigt tvingas skapa och bygga ut diverse potter vid sidan av. Arbetsgruppen föreslår därför en kraftig budgetutbyggnad både nominellt och i förhållande till medlemsländernas ekonomi. Här väljer dock tyskarna och fransmännen att gå försiktigt fram och blundar för elefanten i rummet – jordbrukspolitiken som redan slukar enorma belopp och kommer att kräva än mer med framför allt Ukraina som medlemsland.

Rapporten är hur som helst ett välkommet bidrag för att göra diskussionen om EU:S framtid mer konkret. Ingen europeisk politiker bör komma undan med luftigt tal om mer samarbete utan att överföra makt till ”Bryssel”.