Caroline inspirerar patienter med parkinson till att röra sig
Halmstad:
Hon fick diagnosen parkinson för några år sedan men valde att se beskedet från den positiva sidan. Det kunde ha varit värre. Nu är Caroline Rowland, grundare av Halmstad Danshälsa, nominerad till årets eldsjäl i Folkspels hälsokategori och vinner hon kommer hon att använda prispengarna på 50 000 kronor klokt. – Jag vill starta en grupp för barn med funktionsvariationer och deras föräldrar eller syskon, säger hon.
Att drabbas av parkinson betyder inte att livet tar slut.
Fråga Caroline Rowland så får du höra. Hon fick diagnosen för några år sedan.
– För mig har det varit tvärtom. Mitt liv har förändrats helt och hållet på grund av den diagnos jag fick, säger hon.
Det började något år innan hon fick sin parkinsondiagnos. Caroline fick något som kallades PMR, polymyalgia reumatika.
– Det är en jättesmärtsam reumatisk sjukdom men efter jag fått kortison blev det bättre, berättar Caroline som kunde återgå till sitt jobb under ett år innan nya bekymmer upptäcktes.
– Min läkare sa att jag hade utmattningssyndrom och jag var sjukskriven i fyra–fem månader men blev inte bättre. Jag sa detta till min läkare och då märkte han att jag skakade lite i vänster hand. Jag fick en remiss till neurologen och fick komma till Göteborg. Under tre–fyra månader togs olika prover och eftersom parkinson inte går att bevisa genom prov fick man istället utesluta andra neurologiska sjukdomar som ALS, MS, alzheimers, den ena värre än den andra där ALS är värst.
När diagnosen parkinson så kom var det en lättad Caroline som tog emot beskedet.
– Det var en lättnad att det inte var något värre. Parkinson behövde inte betyda slutet och när man får en förklaring till varför man mår som man mår blir allt mycket lättare, säger hon och fortsätter:
– Det finns bra medicin och man lär sig att leva med diagnosen men jag kunde inte jobba längre på grund av den stress jag upplevde på jobbet. Med sjukdomen pallade jag inte med det eftersom när jag blir stressad börjar jag skaka och hjärnan fungerar inte. Det blir helt snurrigt i huvudet.
Caroline bestämde sig för att anmäla sig till svenska parkinsonförbundet men fick veta att det inte gick eftersom det inte fanns någon lokal förening i Halmstad.
Det stoppade inte Caroline. Genom en sköterska på neurologen fick hon kontakt med andra människor med parkinson och till slut bildades en förening med 81 medlemmar och med Caroline som ordförande.
– Halland är den störst växande regionen i Sverige när det gäller medlemmar. Man kan se det som något negativt, men jag ser det som positivt att fler fått kännedom om föreningen och blivit medlemmar. Men Caroline var inte klar.
– Jag satt hemma i köket och funderade över dansen som jag visste var bra för patienter med parkinson. Jag tyckte det var synd att den förra dansen hade runnit ut i sanden och pratade med min dotter Cecee som är dansare om hon var intresserad och det var hon, säger Caroline.
Cecee Rowland-huss, som är skolad både på danshögskolan i Stockholm och på The Graham School of Dance i New York, fick ett erbjudande från Carolines bror. Ville hon ta upp dansen skulle han sponsra henne med samma pengar som heltidslönen på Biltema skulle ge under ett år. Resultatet blev Halmstad Danshälsa som riktar sig mot parkinsonpatienter med tre olika klasser: dans för parkinson, dans för balans, kropp och själ och seniorbalett.
– Vi behöver träna hjärnan utan att man tänker på det. Det är brist på dopamin som gör att sjukdomen blir värre och värre. Cellerna som producerar dopamin dör och när man får sin diagnos har man bara
Dansaren Cecee Rowland-huss hjälper till i mamma Carolines förening Halmstad Danshälsa under passen för parkinsonpatienter.
25 procent av de cellerna kvar, säger Caroline och förklarar varför dansen är bra för parkinsonpatienter.
– Det känns skönt att dansa. När passet är slut kommer man ner på jorden och känner att hela kroppen och huvudet har hittat hem. Man känner sig harmonisk och hjärnan är inte så rörig längre utan ganska klar.
Nu har Caroline Rowland nominerats till årets eldsjäl i Folkspels hälsokategori tillsammans med två andra. Det är svenska folket som röstar och skulle hon vinna innebär det inte bara en titel utan också en prispeng på 50 000 kronor.
– Vi har funderat i styrelsen vad vi skulle göra om jag vinner och vi har bestämt att det ska vår till en barnverksamhet för barn, ungdomar och yngre vuxna med funktionsvariationer. det är något jag verkligen känner för och tanken är att det blir för barn och deras föräldrar eller syskon, någon som barnet känner sig trygg med, säger Caroline.
Skulle det inte bli seger i kategorin kommer Halmstad Danshälsa ändå att satsa på barnen.
– Vi kommer oavsett att starta en grupp för barn mellan fyra och tio år och den gruppen kommer att vara för alla oavsett om man har funktionsvariationer eller inte och dessutom ska språket inte utesluta eller vara ett hinder. Vi behöver ha in fler föräldrar i föreningen eftersom vi behöver fler krafter så att detta inte dör ut. Vi gör detta med hjälp av ett utvecklingsstöd på 40 000 kronor från Region Halland. Har man dessutom fysisk aktivitet på recept, FAR, kan man få en remiss och höra av sig till oss så erbjuder vi individanpassad träning efter behov, säger Caroline.