”Fössta tossdan i mass” dansas in på Inez & Gretas
Snöstorp: Ingen dag utan dans på Inez & Gretas bageri i Snöstorp. Tillsammans med sin personal har ägaren och konditorn Cecilia Jönsson dansat in på Instagram så att mjölet ryker. ”Fössta tossdagen i mass” firas med improviserade rörelser till prinsessmusik – och självklart med massor av grön ”massipantårta”.
Drygt ett år har gått sedan konditorn Cecilia Jönsson vågade sin dröm och öppnade eget bageri. Tillsammans med sin man och ett knippe hantverkare förvandlade hon den gamla Snöstorpsgården från 1850 till ett personligt bageri. Namnet Inez & Greta är en hyllning till hennes och makens farmödrar, som båda älskade att baka. Här finns flera rum med sittgrupper. Över gröna sammetsfåtöljer och soffor i medaljongtyg vilar doften av bakverk och nostalgi.
– Under åren har Snöstorpsgården bland annat varit skola och fritidsgård. Min vision var att den skulle fortsatta vara en publik byggnad. Därför är det så roligt att se att bageriet verkligen har blivit en samlingspunkt för många i trakten. Dessutom kommer det gäster från alla möjliga håll på helgerna. Inez & Greta har helt enkelt blivit ett utflyktsmål, säger Cecilia.
Arbetet i bageriet kan hela tiden beskådas av gästerna. Vid bakbordet, som är bageriets hjärta, knådas och vispas det konstant. Från hörnet hörs ett sövande bzzz från en degblandare – och varje gång någon tar ut en plåt från ugnen letar sig doften av nybakat ut bland cafégästerna.
I dag är det alltså prinsesstårta som gäller. Idén att fira första torsdagen i mars med en marsipantårta lär ha startats av en smålänning som bosatt sig i Stockholm. Han fick ständigt kommentarer om sin dialekt, och ur det småländska uttalet av bokstäverna ”rs” föddes traditionen att fira ”fössta tossdan i mass” med en ”massipantårta”.
– På konditorihögtiderna får vi chansen att ta ut svängarna lite extra. Det tycker vi förstås är roligt, säger Cecilia och konstaterar att den där ”massipantårtan” har blivit en tradition i stil med Gustav Adolfs-bakelsen den 6 november och kanelbullens dag den 4 oktober.
På Inez & Greta är det hantverk från grunden som gäller och Cecilia gör inga avsteg bara för att ingredienserna är många.
– Till prinsesstårtorna bakar vi bottnarna från grunden. Vi kokar egen vaniljkräm och gör hallonsylt och marsipan själva. Rosorna likaså. De blir som smycken
att dekorera tårtorna med, förklarar hon.
Redan från första början har Cecilia varit flitig med att dela med sig av det som händer på Inez & Greta på Instagram. Med jämna mellanrum får följarna också glädja sig åt små filmsnuttar där hon och personalen dansar.
– Ofta är det en rörelse, typ att vispa eller att lyfta ut en plåt från ugnen, som inspirerar oss. Det kan också vara en viss låt som väcker inspiration, säger Cecilia.
Det är ett ständigt skrattande när en ny dans ska improviserar fram.
– I början fick vi ta om rätt många gånger, men nu är vi ihoptrimmade. Jag tror att våra följare gillar att vi bjuder på oss själva och ser att vi gör det med glädje och glimten i ögat.
Självklart ska även marsipantårtan få en hyllning på sin dag. ”Salagadoola”, den där sången som sjungs när Askungen förvandlas till prinsessa av den goda fen, får fungera som bak-grundsmusik. Vispar och slickepotter blir till trollstavar och mjölet till magiskt stoft. Vips kan Cecilia sträcka fram en färdig prinsesstårta.
– Där satt den! ropar någon och så är hyllningsfilmen till ”fössta tossdan” klar att lägga ut på Instagram.
På gårdsplanen utanför bageriet arbetas det också för fullt. Hantverkare håller på att skapa uteplatser, som ska stå färdiga när vårvärmen kommer.
– Vi blev snabbt trångbodda när vi hade öppnat bageriet. Efter bara någon månad fick vi inreda ytterligare ett rum för att få plats med alla gäster. Nu kommer vi att få ytterligare sittplatser på gården, där vi nog kan sätta 50 personer, säger Cecilia, som på sikt också kan tänka sig att inreda övervåningen i det 450 kvadratmeter stora huset.
Att ha fått förverkliga drömmen om ett bageri får henne fortfarande att känna glädje varje dag. Men Cecilia sticker inte under stol med att det även är ett hårt jobb.
– Både min man och våra två äldsta barn hjälper till här när det behövs. Att driva eget är på många sätt en familjeangelägenhet.
Även om jag gör det jag älskar, så betyder det också att jag väljer bort mycket annat som är roligt. En del av det sociala livet får stå tillbaka, liksom att hålla efter trädgården där hemma.
För att kunna umgås så mycket som möjligt med familjen har Cecilia lagt ett schema som innebär att hon endast jobbar en helg av tre. Snart ska familjen också åka på semester – men då är det också självklart för alla att hon behöver ägna några timmar åt jobbet via telefonen varje dag.
– Det är ingen som klagar på det. Men det hade varit svårt att jobba så här utan en förstående familj, säger Cecilia.
Nu återstår bara en viktig fråga innan hon återvänder till den väntande bulldegen. Vem ska ha rosen om det bjuds på ”massipantårta” i dag?
Cecilia funderar ett ögonblick.
– Man kan ju tänka att den som råkar vara smålänning är självskriven. Men personligen tror jag att det är bättre att att lotta. Då blir det rättvist, säger hon.
Man kan ju tänka att den som råkar vara smålänning är självskriven.
Cecilia Jönsson ägare