Hallandsposten

Låt dagen handla om Irans kvinnor

På få ställen i världen är kvinnor så ofria som i Iran. Låt slagorden Kvinna, Liv, Frihet skalla på internatio­nella kvinnodage­n.

- Mimmie Björnsdott­er Grönkvist Liberala Nyhetsbyrå­n

HP Ledare 8/3. I år firar den islamska republiken Iran 45 år. Men för landets kvinnor är det inget att fira. Revolution­en 1979 innebar ett tvärt slut för framsteg i jämställdh­et. Friheter som hade vunnits rullades tillbaka och saknas än i dag.

I det självbiogr­afiska seriealbum­et Persepolis (Galago) tecknar Marjane Satrapi sin uppväxt i Iran. Hon är nio år när revolution­en startar, och shahen byts till ayatolla, tio när skolan blir könssegreg­erad och flickorna tvingas bära sjal i klassrumme­t. I en av de första rutorna visas hur hon och klasskamra­terna inte förstår vad de ska göra med plagget. En flicka använder några hopbundna för att hoppa hopprep, två andra använder den som träns när de leker häst. En tredje viftar med sin sjal, och klagar över att det är för varmt

Skildringe­n är aktuell än i dag. Ett och ett halvt år har passerat sedan 22-åriga Mahsa Jina Amini mördades av Irans religiösa moralpolis­er. Hon greps för att hon ignorerade lagen, och gick utan sjal. Händelsen blev startskott­et för omfattande protester vilka fortfarand­e pågår, och som uppmärksam­mats över hela världen.

Rörelsens slagord Jin Jiyan Azadi (Kvinna, Liv, Frihet) skallar långt utanför Iran. Enkla ord, och krav som är självklara för de flesta kvinnor i Sverige. De iranska kvinnorna vill bara ha sina mänskliga rättighete­r, och få ta av sig slöjan.

Men den iranska regimen håller inte med, och har gått fram hårt mot protestern­a.

Sexuellt våld har använts som vapen mot demonstran­ter, och vittnesmål om bland annat detta har dokumenter­ats i en rapport från Amnesty. Det berättas om gruppvåldt­äkter i skåpbilar, bland dem som vittnar finns såväl kvinnor och män som barn. Förövarna jobbar i den iranska säkerhetso­ch underrätte­lsetjänste­n, och försök för offren att få upprättels­e efteråt har mötts av kalla handen från landets ”rättssyste­m”.

Straffet för att inte bära slöja har skärpts, landets parlament har röstat igenom en lagändring om att kvinnor som är ”halvnakna på offentlig plats” kan dömas till långa fängelsest­raff. Sker klädkodsbr­ottet ”i samarbete med utländska eller fientliga regeringar, media, grupper eller organisati­oner” kan det handla om mellan fem till tio år (DN 20/9-23).

Modern teknik har också använts för att driva igenom mullornas gamla mossiga ideal. Allt fler övervaknin­gskameror sätts upp på offentliga platser för att fånga slöjfria kvinnor på bild (SVT 9/4-23). Detta ska göra dem lättare att identifier­a, och att varna kvinnor som bryter mot reglerna för konsekvens­erna via sms. Man bygger ett övervaknin­gssamhälle i sexistisk tappning.

Att vi i Sverige måste fortsätta stå med Irans kvinnor är en självklarh­et – genom fortsatta sanktioner, och fördömande­n av regimens förtryck. Dessutom bör vi visa solidarite­t, och tydligt uttrycka att vi står på Irans kvinnors sida. Inte på mullornas.

Särskilt på den Internatio­nella kvinnodage­n. Ingen kvinna ska tvingas ta på sig en sjal. Ingen kvinna ska tvingas till underkaste­lse av moralpolis­er. Den 8 mars ska orden kvinna, liv, frihet skanderas över hela jorden.

"Ingen kvinna ska tvingas ta på sig en sjal. Ingen kvinna ska tvingas till underkaste­lse av moralpolis­er.

 ?? ?? Ofri. Sedan revolution­en 1979 har Irans kvinnor varit tvugna att täcka sitt hår.
BILD: VAHID SALEMI
Ofri. Sedan revolution­en 1979 har Irans kvinnor varit tvugna att täcka sitt hår. BILD: VAHID SALEMI

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden