Jan-owe Wikström: Visst börjar man känna vibbarna av 1995, HBK!
Kommer ni ihåg detta? HBK 2–1-besegrade Malmö FF hemma i femte omgången, slog Assyriska, också hemma, i kvarten med 3–1 och vann borta mot Helsingborg med 2–0 för att för första och hittills enda gången få lyfta cupbucklan efter att ha vänt 0–1 till 3–1 i finalen mot AIK. Så smaka på den här: Efter förlängningsrysaren mot BP är HBK nu bara två matcher från Europa! Och så nära har laget inte varit sedan 2004.
Okej, en tuff semifinal mot Malmö FF och en minst lika tuff final mellan segraren i Stockholmsderbyt Aik–djurgården är fortfarande bergsmassivet att bestiga fram till den där historiska triumfen.
HBK är heller inte lika högt i den allsvenska näringskedjan som 1995.
Och visst kan det gå som 2003 när laget hade sin senaste chans att nå final: Överkört hemma av Elfsborg med 0–4.
Men ”lilla” Mjällby visade redan i fjol att det är fullt möjligt att ”jävlas med de stora elefanter” även om det blev finalförlust mot BK Häcken.
Så från att ha varit en cup som mest varit en del av förberedelserna inför den allsvenska säsongen, där HBK sedan cupguldet 1995 som bäst nått två kvartsfinaler och en semifinal, är inställningen nu en helt annan.
Eller som lagkaptenen och söndagens purfärske 42-åring Andreas ”Ante G” Johansson uttryckte det:
– Visst, det är inte värt några poäng i allsvenskan. Men det ger oss en tro på det vi gör, att vi gör något bra. Och det ger självförtroende så självklart vill vi nu gå hela vägen, förklarade HBK:S maestro som också saknar ett cupguld i prishyllan.
HBK:S manager Magnus Haglund höll med:
– Vi är inte nöjda även om det här, att vara bland de fyra bästa, är stort både för laget och hela föreningen. Så jag är stolt, sa han. Det ska du vara, Magnus.
För med sina 35 ”poäng” har han passerat Mats Jingblads 33 som den mest framgångsrike cuptränaren genom tiderna.
Jag vet! Eftersom jag har fått uppgifterna av minnesmästaren och Sigge Cirkus eget levande lexikon Martin Nilsson och är det någon man inte ifrågasätter så är det han.
Med Tim Rönning, en målvakt som vinner matchen, ”han har varit lysande sedan han kom”, ett solitt försvar, sylvassa omställningar och spetsvärvningar som Vinicius Nogueira (lysande hela matchen), och Birnir Snaer Ingason (lysande före paus) har HBK också verktygen för att gå hela vägen.
Även om skadan på lagets måltjuv, Naeem Mohammed naturligtvis kom väldigt olyckligt.
– Vi håller för det mesta BP framför och utanför oss och försvarar oss stadigt, samtidigt som vi skapar några riktigt heta chanser som vi ska ta tillvara bättre. Men Naeem är förstås oroande, analyserade Haglund cupdramat som Phil Ofosu-ayeh avgjorde i den 112:e minuten.
Vi fick också se ett HBK som hade anammat sättet att börja spela sig upp ända från eget straffområde.
Det är jag tveksam till.
Dels undrar jag om HBK har spelarna till att slå ut lagdel för lagdel. Dels är det alltid ett onödigt stressmoment att hamna under press och då göra bjuda motståndarna på enkla misstag. Och HBK borde veta. Både Naeem Mohammeds 1–0-mål mot Helsingborg och Viktor Granaths 1–0-mål mot IFK Värnamo var resultatet av höga bollvinster inne i motståndarnas straffområde.
Men visst saknades det sedvanliga stödet från Boyz in Blue och BKS som satt färg på bortamatchen på sistone.
Bara fyra personer ”vågade” sig upp på bortaläktaren efter supporterklubbarnas uppmaning om bojkott, men desto fler fanns på de vanliga läktarna visade det sig när slutsignalen gick.
Låt vara att det var en markering mot BP:S beslut i Var-frågan och nominering av Fredrik Reinfeldt, men det övergår ändå mitt förstånd hur man ”stöttar” sitt lag genom att inte vara på plats.
– Det är trist naturligtvis, men jag är inte så insatt så det är deras beslut, ansåg lagkapten Johansson.
– Men i semifinalen får vi äntligen spela hemma inför alla supportrar. Det ska bli oerhört roligt.