Den rätta skärpan saknas i soldatdramat ”Heroic”
Regi: David Zonana
”Heroic”, som betyder heroisk, inleds med att den 18-årige Luis (Santiago Santoval) blir antagen till den långa officersutbildningen på ”Heroic military college” i Mexico city. För Luis är det inte soldatlivet som lockar utan en militärförsäkring som hans diabetessjuka mamma kommer att kunna ta del av.
Återstoden av filmen, som är kliniskt befriad från hjältemod, skildrar hur de unga kadetterna, som befinner sig längst ner i hierarkin, blir plågade och förnedrade av den relativt unge och sadistiske sergeanten Sierra (Fernando Cuautle) när han ska förvandla de ängsliga pojkarna till ”riktiga jäkla män”.
Det finns en del likheter med ”Ondskan”, men jag tror knappast att regissören David Zonana läst Jan Guillous bok, eller sett filmatiseringarna. Däremot har han definitivt sett första akten i Stanley Kubricks ”Full metal jacket” (1987) som Zonana bitvis försöker imitera, men i ”Heroic” saknas den rätta skärpan. De återkommande drömsekvenserna ger ett lätt förvirrat intryck.
Bäst fungerar filmen när Luis försätts i ett moraliskt dilemma. Han är en skicklig skytt, upplärd av sin pappa, men det kan omöjligen vara hela förklaringen till att han plötsligt är sergeant Sierras gunstling. Om Luis ställer sig på befälens sida och gör vad han blir tillsagd, till exempel misshandlar sina kadettkompisar, är delaktig i kriminell verksamhet och, i en helt överflödig scen, dödar en hund kommer tillvaron på militärhögskolan att bli väldigt mycket drägligare.
Luis börjar fundera på att helt sonika hoppa av utbildningen, men så var det detta med mammans sjukförsäkring.
Handlingen går framåt, filmen är föredömligt kort, fotot och ljudarbetet håller hög klass, men den våldsamma finalen är ett enda stort frågetecken av det enkla skälet att det är hart när omöjligt att
BILD: NJUTAFILMS
avgöra om slutet är en dröm eller om det vi ser så att säga händer på riktigt.