Alex Voronov: Säg inte att Putin är vald

De allra flesta i Ryssland och i den fria världen vet detta: Ryska medborgare tillåts inte välja sina ledare. Så varför genomför Vladimir Putin en landsomfattande teaterföreställning som den 15–17 mars? Helt enkelt för att charaden fyller flera för regimen viktiga funktioner. Den manifesterar maktens symboler och budskap, gör medborgarna delaktiga i regimens göranden och är ett lojalitetstest för maktens lakejer. Kriget som den nya statssanktionerade nationalidén, det ryska livets mål och mening, hamras in. Krigsbytet, de ockuperade ukrainska territorierna, visas upp och mutas in när de påstås delta i Putins kröning. Statstjänstemännen ställer sig i givakt, upprepar regimens budskap och letar efter kättare.

En hel del av dem i utlandet som inte tror att Ryssland har hållit ett fritt och rättvist val ser det ändå som någon sorts politisk viljeyttring. Ibland heter det att ”om” Ryssland hade hållit ett val så hade Putin likväl segrat.

Hur låter det då i den svenska rapporteringen? Här är några rubriker:

Svenska Dagbladet: ”Ryska valet: Putin ser ut att gå mot klar seger”. Aftonbladet: ”Putin går mot storseger i ryska valet”. SVT: ”Putin vinner ryska valet – blir återvald som president” senare ändrat till ”Putin vinner riggat val – blir återvald som president”. Sveriges Radio: ”Vallokalerna i Ryssland har stängt – Putin går mot väntad seger”. Göteborgs-posten: ”Putin går mot övertygande seger i ryska valet”.

I alla dessa texter – förutom notisen i SVD som hade platsat i rysk statsmedia – finns upplysningen om att det vi ser i Ryssland inte är en demokratisk process. Men rubrikerna är direkt förljugna. De påstår något som inte är sant. Det är inte enbart ett svenskt problem. Så här ser det ut i stora delar av det internationella medielandskapet. Varför?

För att våra medier saknar de språkliga verktygen för att hantera den här typen av diktaturer. De som mördar, låser in, landsfördriver all opposition och förbjuder allt oliktänkande men som samtidigt imiterar demokratiska strukturer och processer med ”president”, ”parlament”, ”partier”, ”mandatperioder” liksom ”val” och deras infrastruktur som ”vallokaler”, ”opinionsmätningar”, ”vallokalsundersökningar” eller ”segertal” som antyder att en faktisk tävling ägt rum. Dessa bluffbegrepp samsas sedan i vårt språk vid sidan av beskrivningar av förtrycket, där de luddar till, förvirrar och bedrar.

"Så här ser det ut i stora delar av det internationella medielandskapet. Varför?

Men det måste inte vara så. Medierna kan bli mer medvetna om de här sakerna och agera därefter. Steg ett är att nyhetsredaktioner helt frigör sig från tanken om opartiskhet och i stället strävar efter sanningen när de rapporterar om sådana här diktaturlegitimerande processer. Målet måste vara att mediekonsumenten omedelbart ska förstå att det som utspelar sig i Ryssland inte är ett val.

Skriv ”bluffval”, ”diktator”, ”regim” i rubrik. Säg det i påannonsering. Om man absolut måste använda ordet, skriv ”val” just så, med citattecken. Påminn redan i rubrik och ingress att Putin är internationellt efterlyst för krigsbrott. Och använd dessa och liknande grepp konsekvent, varje gång.

Den fria journalistikens uppgift är att upplysa, göra människor klokare. Inte fördumma eller spela med i diktaturers propagandaspel.