Toppcheferna om sina karriärer
Diana Banozi, 41 år, senior ledare inom Digital & IT på Volvo Group
Diana Banozic är i dag senior ledare inom Digital & IT på Volvo Group och leder den tekniska transformationen. Har omkring 20 års jobberfarenhet inom digital- och It-branschen och har haft flera olika seniora ledarroller inom IT och Digital på Volvo Cars. Har en magisterexamen i informatik från Högskolan i Borås.
Vad hade du gett dig själv för råd vid 20 års ålder?
– Att sätta sin egen plan och att våga drömma som om det vore helt fritt hur framtiden ska se ut. Hade någon sagt till mig vid 17 års ålder att du kan ha en fantastisk karriär, ett toppjobb och en familj där du faktiskt kan gå på deras avslutningar och utvecklingssamtal så hade jag inte varit lika rädd.
Vad fick dig att börja våga drömma?
– Att jag analyserade min situation och ställde mig frågan ”varför klarar de personerna det här och varför skulle jag inte göra det?” Sen tog man små steg utifrån det. Men samtidigt har man blivit ifrågasatt. Varje gång jag blivit befordrad har det funnits folk, även bekanta och inom familjen, som undrat om det faktiskt kommer funka. När man redan har griller i sitt huvud så blir det inte lättare när fler folk ifrågasätter det.
Hur skulle du säga att du kom dit du är i dag?
– Jag har jobbat hårt och gjort resultat där jag har varit. Men något som jag reflekterat över först nu i efterhand är att jag tagit mig tid att analysera var jag är, vart man är på väg och vad som förväntas. Och att sedan försöka styra mot den vägen. Ens roll som ledare är att leda in oss i en framtid och inte till något som redan finns.
Finns det något misstag du lärt dig särskilt mycket av?
– Jag skulle nog ha tittat mer på framtiden och inte enbart uppdragen man har framför sig. Att breda ut tankarna och visionen mer, det misstaget har jag nog gjort i flera roller.
Upplever du könsskillnader inom din bransch?
– Jag känner inte av det medan jag jobbar. Men när jag zoomar ut och tittar på statistiken så märks det. Jag har nyligen gjort en rekrytering och av 15 potentiella kandidater var ledare än bara de som är chefer.
– Jag sågs inte som någon inspiration förrän jag fick den positionen och det gick bra för mig långt innan det. Man måste göra många bra saker innan man hamnar på en sådan position, och jag önskar att det hade uppmärksammats mer.
Hur skulle du säga att du kom dit du är i dag?
– Det är många gånger jag undrat eller känt att jag borde sluta eller ta en annan tjänst, men min passion har stoppat mig från att göra det.
– När jag flyttade till Sverige var jag väldigt självsäker i att jag var en duktig utvecklare och tänkte att jag kunde få ett jobb lite varstans. Men jag blev inte accepterad. Jag sökte jobb hos hundra olika företag och fick ingenting. Det var först när jag det bara två som var kvinnor. Och det måste ju finnas många fler. Det finns i dag många fler kvinnor inom tekniska och It-utbildningar än för 20 år sedan.
– Men jag är lite rädd att akademin och arbetslivet är för långt ifrån varandra ibland. I arbetslivet är det många som vill ha människor omkring sig som är lika en själv, och man tror att ”ja-sägare” får det att gå snabbare framåt. Vilket ofta är helt fel, för det ger en inte rätt riktning. Medan i skolan är det fokus på kritiskt tänkande, och att vända sig till olika källor för att få rätt bild. Men när en del sedan kommer till arbetslivet är det som att man glömt allt det.
Vad vill du se i framtiden?
– Jag hoppas att vi i framtiden inte bara pratar om kvinnliga och manliga ledare, utan bara om ledare. Det är så mina barn ser på framtiden och jag vill inte att deras bild ska ändras.
"Jag skulle säga att min resa till att bli chef började med hundra stycken nej.
lyckades vinna ett ”hackathon” som folk fick upp ögonen för mig. Jag skulle säga att min resa till att bli chef började med hundra stycken nej.
Finns det något du lärt dig av från det?
– Den här tiden, som jag ser som den mörkaste fasen av min karriär, lärde mig två saker. Det ena är att det är bra att ta risker och att vara orädd, men att om du har en möjlighet att kalkylera och minska riskerna så gör det. Det hade gjort det lättare för mig. Det andra är uthållighet. Ofta när inte tillräckligt mycket händer känner man att man borde ge upp och göra något annat, men saker tar tid. Du måste utforska många olika vägar.
– Mitt tips efter 18 år i branschen är att många kvinnor ofta är mindre krävande eller inte slåss lika mycket för vad de vill ha, inklusive mig själv. Jag har ofta känt mig blyg, särskilt i början. Medan män har mycket lättare för att be om saker, oavsett om de är kvalificerade eller inte. Så som kvinna, sikta högre och jobba mot det. Och våga vara den som är krävande.