Nyktran i Norre katts park var så mycket mer än bara ett kafé
Först fanns inte ens ett kök, utan försäljningen bestod främst av brännvin och öl. Restaurangen i Norre katts park skulle dock komma att förändras, och med tiden omvandlades den stökiga ”Västra paviljongen” till Nyktran, som blev kafé, bibliotek, läsrum och föreningslokal. Men när tv:n kom var storhetstiden över.
När Halmstads stad tog över ansvaret för Tivoli, i dag Norre katts park, valde man att runt 1865 uppföra tre olika byggnader. Det var en restaurang på övre Tivoli (Bastionen) samt en enklare restaurang i nedre Tivoli. Likaså uppfördes musikpaviljongen Rotundan i nedre Tivoli. God mat, dryck och underhållning skulle locka Halmstadborna till sin egen ”stadspark”.
Restaurangen i nedre Tivoli kallades ”Västra paviljongen” och var av enklare slag. Den saknade eget kök och sålde främst brännvin och öl. Restaurationen arrenderades ut tillsammans med den finare restaurangen uppe på Bastionen. Lönsamheten var mycket god. En del beskrivningar säger att det kunde gå livligt till bland de mer eller mindre berusade gästerna och verksamheten väckte anstöt hos borgerligheten. Bengt Hägge skrev i tidningen Halland om ”Västra paviljongen” som en mörk punkt i den vackra tavla som Tivoliparken i övrigt utgör.
Byggnaden ”Västra paviljongen” ansågs med tiden som för liten och under 1900-talets första år revs den och en ny byggnad uppfördes. Det finns uppgifter om att den nya byggnaden ritades av förre stadsarkitekten Knut Beckeman. Gamla vykort visar en annorlunda byggnad placerad i en lite annan riktning än den tidigare.
Skomakaren och nykterhetsmannen Erik Olsson Lindqvist med flera lyckades 1907 få stadsfullmäktige att skilja ut ”Västra paviljongen” från arrendet av restaurangen uppe på Bastionen. Därefter fick han också igenom ett avtal mellan Halmstads stad och Nykterhetsfolkets centralkommitté om att de senare skulle få hyra fastigheten och där skapa ett nykterhetskafé med läsrum. Erik O. Lindqvist var sedan under perioden 1907–1934 en initiativrik och drivande ordförande i styrelsen för nykterhetskaféet. Han var också en av initiativtagarna till att Egnahemsrörelsen startade i Halmstad.
Nykterhetsrörelsen är en av de folkrörelser som runt 1900 bidrog till att göra Halmstad till en bättre stad. Att verka för ökad nykterhet var i sig mycket angeläget i en tid då missbruk av alkohol var vida spritt bland männen och alltför ofta ledde till fat
tigdom, hunger och våld i familjerna. Föreningslivet lärde dessutom medlemmarna vad demokrati var med val till olika poster, skrivande av protokoll, en korrekt hantering av pengar med mera.
1907 öppnade Nykterhetscaféet eller Tivolicaféet i restaurangbyggnaden i nedre Tivoli. Fem år senare används benämningen Nyktran i Hallandsposten. Första sommaren innebar ett ekonomiskt underskott men utvecklingen tog fart efter att styrelsen ersatt föreståndarinnan och personalen med nya anställda. Det stod samtidigt klart att kaféet måste vara öppet året runt för att kunna drivas med lönsamhet. Nästa år tilläggsisolerades byggnaden och eldstäder byggdes inomhus. Det ekonomiska resultatet blev sedan positivt. Det som bjöds ut var kaffe, te, chokladdryck, läsk, bakverk, smörgåsar och liknande. Det fanns också möjlighet att läsa olika rikstidningar eller någon av böckerna i ett i och för sig ganska begränsat bibliotek.
Halmstads Schacksällskap bildades 1911 i Nykterhetscaféet. Schackspelarna blev en viktig del av verksamhetens identitet. De riktigt duktiga höll till på den övre våningen. Även ”amatörer” kunde låna schackbräden och spela på den nedre våningen.
Första världskriget, framför allt dess senare år 1917–1918, blev en besvärlig tid för Nyktran. Kaffe, socker och bröd utgjorde viktiga förutsättningar för verksamheten, och det var typiskt sådana varor som var hårt ransonerade. Trots allt lyckades styrelsen hålla verksamheten igång även om omsättningen och lönsamheten minskade.
1922 gjordes ytterligare en ombyggnad av själva huset. Den här gången var det stadsarkitekten Sven Gratz som hade ritat de nya delarna som främst omfattade den andra våningen. Nu inleddes Nyktrans guldålder. Omsättningen varierade i och för sig med konjunkturerna men i huvudsak var kaféet lönsamt och mycket populärt.
Arbetsplatser runt Norra vägen använde kaféet under kafferaster. Elever på läroverket gick dit på lunchrasten för att köpa något att dricka till de medhavda smörgåsarna. En del Halmstadbor sökte sig dit på kvällarna för att fika, läsa och umgås. På söndagarna kom familjerna. Vackra sommarkvällar samlades många på kaféets uteservering där de tjuvlyssnade på musiken från Bastionen. Stämningen var lugn och trevlig och från slutet av 1920-talet användes en grammofon vars musik bidrog till en avspänd atmosfär inomhus.
Nyktran blev också idrottsrörelsens kafé. Många samlades där efter träningen. På andra våningen fanns mindre rum som föreningarna kunde hyra. Här bildades till exempel Halmstads Kanotklubb och Halmstads Frisksportklubb 1935. Halmstads Frigymnaster såg också dagens ljus i de här lokalerna 1940. Nyktran lockade under de här åren betydligt bredare grupper än stadens nykterhetsfolk.
Andra världskriget innebar inledningsvis en uppgång för Nyktran då det kom fler soldater till staden. Livsmedelsbristen var inte lika akut som under första världskriget men ransoneringen av kaffe innebar bekymmer. Efter kriget fortsatte den mycket uppskattade verksamheten. En tendens var ändå att Nyktran hade väldigt många besökare på somrarna medan besökarna blev allt glesare under det övriga året. De ekonomiska resultaten försämrades och mot slutet av 1950-talet var Nyktran en förlustaffär. Folkparken, Stadsbiblioteket och Folkets Hus erbjöd nya mötesplatser i Halmstad. På somrarna lockade Tylösand och Östra stranden allt mer. När tv:n kom 1958 blev den något av en dödsstöt för Nyktran. Folk träffades sedan hemma för att dricka kaffe och titta på tv, ofta tillsammans med släkt och vänner. På Nyktran blev det allt mer tomt.
På hösten 1962 stängdes Nyktran och byggnaden revs i februari 1963. Inte ens nykterhetsrörelsen sörjde. Man upplevde att en ny tid hade kommit och idén med ett nykterhetskafé var inte längre modern. Byggnaden ansågs som ganska ful och opraktisk. För Halmstads stad väntade nu en renovering av Norre katt som mer skulle framhäva dess betydelse som befästning och historiskt minne
Med Nyktran försvann en betydande del av charmen med Norre katt. Det naturliga folklivet var borta och så är det fortfarande. Det är ändå roligt att i dag ibland i parken se solande eller picknickande ungdomar, motionsgrupper som tränar eller glada boulespelare. Men det behövs mycket mer för att vår fina park ska återfå sin forna glans. Här finns en viktig uppgift för dagens Halmstadbor.