EU:S klimatmål vilar på städer som Halmstad
Att förändra trafiken till att vi kör mindre bil och i stället går, cyklar och reser kollektivt mer. Hur vi än vrider och vänder på klimatpusslet kommer vi inte bort från att den förändringen måste ske, och här har städer som Halmstad en viktig roll att spela. Det skriver Tobias Gustavsson Binder, expert på transportsektorns klimatomställning på IVL Svenska Miljöinstitutet. Den 27 mars, klockan 18.00–19.30 föreläser han på Stadsbiblioteket i Halmstad under rubriken ”Att göra en Gent”.
Ien rapport som vi på IVL Svenska Miljöinstitutet skrivit för Världsnaturfonden WWF har vi tittat på europeiska städer som gått före i omställningen till klimatsmarta transporter. Vår slutsats är inte bara att svenska städer halkat efter och att det finns mycket att lära från exempelvis Gent, Birmingham och Leuven. Slutsatsen är också att det kommer vara helt nödvändigt att städer som Halmstad drar sitt strå till stacken ifall EU:S åtaganden mot Parisavtalet ska kunna nås. Det kan låta långsökt, men låt mig förklara varför.
Först och främst kräver klimatmålen till 2030 så pass stora – och snabba – utsläppsminskningar från transportsektorn att elektrifieringen helt enkelt inte kan ta oss hela vägen i hamn. Inte ens om alla nya bilar är elbilar från och med idag kommer det räcka för att vi ska nå målen till 2030.
Alltså måste vi en gång för alla släppa idén om att elektrifiering räcker.
Det för oss in på förnybara drivmedel, som också är en nödvändighet i omställningen. Regeringens inställning till förnybara drivmedel har nog inte gått särskilt många förbi, genom urholkningen av den så kallade reduktionsplikten. Med nuvarande användning av förnybara drivmedel ligger vi helt enkelt långt ifrån att klara de klimatmål vi bundit oss vid. Det är heller inte möjligt att ersätta den mängd fossila drivmedel vi använder i dag, så även ifall regeringen hade fört en annan politik hade det fortfarande inte räckt.
Här kommer Halmstad och Sveriges övriga så kallade ”B3or” in i bilden, det vill säga Sveriges mellanstora kommuner där en viss andel av invånarna bor i kommunens centralort.
För det är här vi kan få till stånd den tredje förändringen som transporternas klimatomställning vilar på – att förändra trafiken till att vi kör mindre bil och i stället går, cyklar och reser kollektivt mer. Hur vi än vrider och vänder på klimatpusslet kommer vi inte bort från att den förändringen måste ske.
Just ”B3orna” sitter på en alldeles särskild potential. Inte sällan tenderar fokus i klimatdebatten bli på vad de största städerna gör. Men i B3orna – till vilka Halmstad räknas – bor nästan 2,7 miljoner människor i Sverige. Det är en ansenlig del av våra totalt cirka 10 miljoner invånare, vilket pekar på att de här städerna tillsammans är stora nog att göra skillnad. De är också stora nog för att ha bra underlag för god kollektivtrafik och motiv att använda sitt gatuutrymme på ett klokt sätt.
Det för oss in på vad vår rapport visar: städer som Gent, Leuven, Bryssel, Birmingham och även en rad nederländska städer har hittat ett upplägg som verkar kunna få till de stora förändringarna av trafiken som vi faktiskt behöver. Genom att införa breda klimatpaket där grunden är så kallade ”cirkulationsplaner” har de visat att omställningen både kan gå snabbt och vara populär. Precis vad som behövs om vi ska kunna klara klimatmålen.
Cirkulationsplaner innebär att genomfartstrafiken stoppas i innerstaden och att den som ska köra bil inne i staden hänvisas till ringvägar i stället. Effekten har inte bara varit att det blir mer attraktivt att gå och cykla utan också att utrymmen frigörs som kan användas till annat. På så vis har dessa städer kunnat anpassas mer för de som vill röra sig och vistas i staden.
Det här har som sagt visat sig vara populärt. I belgiska Gent har över 60 procent av tillfrågade i en utvärdering uppgett att de är nöjda med förändringen medan bara 10–15 procent sagt sig vara direkt missnöjda. Detta trots att en högljudd minoritet inför införandet försökt sätta en bild att majoriteten var emot. Mönstret är liknande i de andra städerna.
Det här för oss tillbaka till Sverige och Halland. Ska vi klara klimatmålen till 2030 och därmed bidra till Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen så kommer alla behöva dra sitt strå till stacken. De mellanstora städernas roll i det här kan inte förbises. Och lyckligtvis för dessa städer kan de faktiskt vinna på omställningen, genom att stärka sina stadskärnor och göra de mer attraktiva för handel, vistelse och rörelse.
Det är helt klart dags att ta den chansen.