”Kluven känsla att bo på Söder”
Hans sågning av det ”sönderpolerade, förljugna, homogena Södermalm” har gett ny kraft åt sluggandet mot stadsdelen. Vi snackar Söder, segregering och självförakt med Mustafa Can.
Ien lång artikel om Fogelströms Södermalm publicerad i Svenska Dagbladet skildrar författaren och journalisten Mustafa Can ett segregerat Stockholm och ett Söder som gentrifierats sönder.
Arbetarstadsdelen har tagits över av den välbesuttna medelklassen som gjort Södermalm till en honomgen enklav ”som bättre skulle tjäna som socialantropologisk temapark för utstuderad coolness och förljugen spontanitet – en plats där folk tar selfies med utvisningshotade flyktingar för att öka på sitt humankapital”, skriver Can.
Södermalmsnytt träffar honom på Söders hjärta, en krog Mustafa Can ska gästkocka på i veckan, för att prata om hans angrepp på stadsdelen.
– Är det här verkligen en pulserande stadsdel? För mig är den enfaldigt pulserande. Vem ser städaren från trapphuset eller han som kör bussen efter klockan fem? Du ser dem inte om de inte serverar dig på krogen. Här är arbetarklassen bara några som utför tjänster åt medelklassen, säger han. Varför går du så hårt åt just Söder? – Jag tog Södermalm som exempel för att texten knyter an till 100-års jubileet av Fogelström och för att jag bor hundra meter från Vita bergen. Men Östermalm, Kungsholmen och Vasastan är lika polerat, även om det inte är lika många som köper rättvisemärkt olivolja från Gaza där.
Jag har fått många reaktioner på texten. Några få vill hänga mig men det är många urstockholmare som säger att precis såhär är det.
Men att den här stadsdelen så ofta får agera rött skynke är väl ingen slump?
– Det säger väl också något om ängsligheten här, att det väcker såna känslor. Men jag vill vara tydlig med att jag skriver om hela Stockholms innerstad. Fast Söderbon är ändå lite mer trendkänslig och kan känna sig lite mer utpekad.
Kan man skriva på det sättet om någon annan stad eller stadsdel och få såna applåder som du fått efter publiceringen?
– Jag kan hålla med om att Söder är speciellt. Jag kan förstå dem som tycker att jag bara borde flytta men av olika skäl är jag fast. Om livet såg annorlunda ut skulle jag göra det. Jag har fått extremt många reaktioner på texten. Några få vill hänga mig men det är många urstockholmare som hör av sig och säger precis såhär är det. Kritikerna då? – Det är någon hipp art director eller någon redaktör från Sundsvall som fått jobb på Café som hör av sig. De har väl bott här en sju, åtta år och tror att de skapade den här staden men enligt mig förstör de staden. Hur menar du då? – En bra stad är en blandad stad. Där folk från olika klasser och länder möts på gatan och på stamkaféet. Det här är en förstörd stad även om den hyllas som trendig och har enorma vackra vattenspeglar. Det är jävligt tråkigt. Här finns ingen friktion. Vem fan har råd att handla jordiga morötter på Bondens marknad? De flesta känner igen sig i texten. Många av mina grannar håller med mig.
Att dina grannar och andra Söderbor uppskattar artikeln tyder ju på någon slags självförakt. Det här är ju en utveckling som man själv är en del av. Du är också Söderbo. Hur tänker du kring det?
– Jag håller med om att det är dubbelt att bo här. Jag vet att jag kan få en bra bit kött på Cajsa Warg men när jag står där och väger den där dyra marmorerade biten högrev som jag vet att jag har råd med så kan jag fråga mig ”vad fan gör jag här”. Klassmedvetenheten försvinner aldrig. Jag kan känna skuldkänslor i min lägenhet, så är det för många klassresenärer. Det är en kluven känsla.