Häxjägarens handbok

Så identifierade och utrotade man häxor.

En häxjägare var en person som hade – eller påstod sig ha – förmågan att avgöra om en anklagad häxa var skyldig eller inte. De fanns över hela Europa under tiden för häxprocesserna och var verksamma på officiell eller inofficiell basis och var inblandade i en av tidernas mest omfattande förföljelser. Häxjägarens värv gick hand i hand med tron på ondsinta häxor. De reste från by till by och lämnade efter sig ett spår av arresteringar och avrättningar.

Häxjägare kunde ha olika bakgrund, de kunde vara män eller kvinnor, unga eller gamla. Det finns exempel på att medlemmar ur prästerskapet blev häxjägare. Även lokala adelsmän och lagmän trädde in i rollen. I Katalonien anlitade lokala länsherrar professionella häxjägare för att ta hand om ett utbrott av anklagelser, och i Ungern fanns det flera fall där tyska soldater anklagade sina ungerska värdar under den militära ockupationen.

Tidsskalan under vilken häxjägaren arbetade tenderade att vara kort, deras popularitet och påverkan var mest märkbar under perioder av politisk och religiös omvälvning. Majoriteten av häxjägarna bjöds in till samhällen där det redan fanns en eller flera misstänkta och anklagade häxor. Det finns knappt något som tyder på att de gjorde undersökningar i områden där det inte redan fanns misstankar om häxeri. Häxjägarnas aktiviteter eldade på häxskräcken och ledde till fler förföljelser, vilket i sin tur ofta resulterade i full panik. Men det var inte de som initierade häxhysterin. Deras framgångar varade därför bara så länge som de accepterades av det samhälle som anlitade dem. Om de ansågs ha misslyckats eller misskött sig drogs deras inflytande och makt snabbt tillbaka.

Trots att vissa häxjägares verksamhet var sanktionerad av staten var det vanligt att de som arbetade med att utrota häxorna inte hade någon officiell auktoritet. Matthew Hopkins och John Stearne under inbördeskriget i England är ett exempel på det. De hamnade i hetluften efter att ha överträdit sina befogenheter när de var verksamma i Östangeln på 1640-talet. Parlamentet i Toulouse skickade tre häxjägare till galgen när det framkom att de hade lurat samhällen på pengar under förespeglingen att de var auktoriserade att utrota häxor.