Silver - inte bra nog
ENDAST GULD RÄKNAS FÖR GÖTEBORGS SUPERMITTFÄLT!
GÖTEBORG. Sex landslagsspelare slåss om fyra
platser på Göteborgs mittfält. Två av dem är bästa vänner sen tonåren.
Julia Zigiotti Olme och Filippa Angeldal hoppas
kunna vinna klubbens första SM-guld.
– Vi har kommit tvåa två år i rad, det är
ingen här som vill göra det en gång till, säger Zigiotti Olme, 22.
Text: Henrik Lundgren
2019 vann Göteborg svenska cupen, skakade Bayern München i Champions League och hade ett starkt grepp om SMguldet när hösten inleddes.
Men den tunna truppen satte stopp. Små- och storskadade spelare orkade inte behålla varken tryck eller form och den gyllene medaljen ersattes återigen av en silvermedalj.
Nu, nytt år, fina nyförvärv. Och en väldigt överraskande ny tränare.
– En intressant trupp, en rolig uppgift. Och spännande att ta över något som jag inte gjort tidigare, säger Mats Gren.
Det var en stor överraskning när Göteborg och Marcus Lantz valde att gå skilda vägar efter två säsonger som inneburit rejäla steg framåt för klubben. Parterna kom inte överens om hur GFC skulle växa sig större och starkare och Lantz flyttade vidare till Mjällby i herrallsvenskan. Att hans ersättare skulle vara den person som ett år tidigare fått sparken från rollen som IFK Göteborgs sportchef var det få som anade.
Men faktum är att Mats Gren redan tidigt började hjälpa till i det damallsvenska topplaget.
– Ja, jag har varit med en del och pratat med Peter (Bronsman, klubbens ordförande och storsponsor). Och så har jag tittat på många matcher, det har jag, säger han.
Han fick ta över en trupp som förvisso ännu i mitten av februari fortsatt såg tunn ut, men av de 18 spelare som han har till sitt förfogande är 14 A-landslagsspelare och tre spelar i Sveriges F19-landslag. Endast rutinerade försvararna Beata Kollmats (korsbandsskadad och missar hela säsongen) ingår inte i ett landslag nu. Fjolårets serietvåa har i vinter förstärkt med Alandslagets anfallsstjärna Stina Blackstenius, Filippa Angeldal, som 2017 valdes till allsvenskans mest värdefulla spelare, 20 år gammal. Och mittbacken Emma Kullberg, som i fjol dominerade i KIF Örebro och fick landslagsdebutera.
– Jag har aldrig tidigare varit i en klubb med så många landslagsspelare. Det är en otrolig kvalitet på spelarna och för en tränare är det ju fantastiskt. Vi har en väldigt bra kvalitet på träningarna och det har sett väldigt bra ut på matcherna också, säger Gren.
Truppen kan se något tunn ut, med tanke på att Göteborg i år ska spela i allsvenskan,
Champions League, svenska cupen, och att en hel del spelare också lär vara upptagna med landslagsspel i höst. Men på mittfältet ser det allt annat än tunt ut. Sex spelare slåss om fyra, kanske till och med tre, platser. Elin Rubensson är given i det svenska landslaget, men avslöjade i slutet av maj att hon är gravid och missar den kommande säsongen. Det gjorde inte mycket för att lätta på konkurrensen. Vilde Böe Risa är norsk landslagsspelare, och så finns här VM-spelarna Julia Zigiotti Olme och Julia Roddar. Och Filippa Curmark och Hanna Andersson. Och så anslöt Filippa Angeldal på det i vintras.
Det är en otrolig konkurrenssituation. – Jag drivs av utmaningar och ville ta ett nytt steg i min karriär. Våga utmana mig själv att gå upp en nivå liksom, säger den förra Linköpingsspelaren.
”Många kliv på två år”
Nu är hon och Julia Zigiotti Olme hårda konkurrenter på planen, men utanför är de bästa vänner sedan ungdomsåren. Det var då de började spela ihop i ungdomslandslagen, som sen följdes av spel i AIK, Hammarby, och nu Göteborg.
– Bara på den här korta tiden som Filippa varit här så känner vi att vi hittar varandra väldigt bra. Det är en trygghet på planen, jag vet hur hon vill ha bollen och hon vet var hon ska stå när jag har den. Det är jätteskönt, säger Zigiotti Olme.
– Vi vet exakt var vi har varandra på planen, det är klart att det underlättar i spelet. För mig var det en bonus med att komma hit, att jag får vara med min bästa vän både på och utanför planen, fyller Angeldal i.
Med Pauline Hammarlund skadad under en stor del av fjolåret spelade Zigiotti Olme mest anfallare, och sen ytter. Men själv vill hon helst spela som en ”tia”. Det gör att hon egentligen inte konkurrerar rakt av med Angeldal som ser sig själv mer som en sittande mittfältare.
– En playmaker. Jag gillar att sätta andra i lägen, att vara spindeln i nätet, säger hon.
Där konkurrerar hon främst med norska landslagsspelaren Vilde Böe Risa. Men Zigiotti Olme hyllar kompisen.
–Hon är otroligt passningssäker och superbra med bollen. Hon kan bestämma tempot i en match, kommer ner bra och hämtar boll och är även bra i offensiven med sina instick. Och så har hon ett jävla skott, ett helt otroligt tryck. Det är ett otroligt plus för oss att få in henne.
För en 20-åring som utses till ”allsvenskans mest värdefulla spelare” kan pressen de kommande säsongerna bli enorm. Men Angeldal har de två senaste säsongerna lyckats hålla uppe kvaliteten och på 38 matcher, oftast som defensiv mittfältare, lyckats göra tio mål.
– Jag har tagit många kliv de här två åren. I Hammarby fick jag testa att vara en stor spelare, sen tog jag nästa kliv till Linköping där det redan fanns stora namn. Men jag fick ta ansvar även där, och i en bättre träningsmiljö. Det lärde jag mig väldigt mycket av, det går så mycket snabbare och jag var tvungen att ta snabbare beslut.
Så ingen extra press?
– Nej, jag tänkte inte så mycket på priset, utan såg det mer som ett kvitto på att jag gjort något bra. Men sen går det inte att leva på det, jag är inte bättre än vad jag presterade i den senaste matchen.
För Mats Gren gäller det att hålla Angeldal och resten av truppen så glad som möjligt, trots den tuffa konkurrensen och risken att bänkas. Under försäsongen har han laborerat mellan 4-4-2 och 3-5-2, och tanken är att Göteborg ska byta fram och tillbaka också under säsongen beroende på motstånd.
– Allt är en lek med siffror egentligen. Spelar vi 4-4-2 så är det nästan 2-4-4, vi spelar oftast upp på två, en droppar kanske lite centralt. Sen skjuter vi in kanterna och
”Jag har aldrig tidigare varit i en klubb med så många landslagsspelare”
fyller på med ytterbackarna väldigt högt. Vi försöker ju få ett övertag på mittfältet hela tiden, vad vi än gör. Vi vill äga mittfältet så att vi kan anfalla därifrån, säger han. Många av de här sex mittfältarna i truppen kan spela på olika positioner. Kan det bli en räddning i kampen för att hålla alla nöjda?
– Självklart är det så. Sen spelar vi ju nästan med fyra centrala mittfältare, även om de i ursprungsuppställningen står uppsatta på en kant. Men de ska dra sig in i mitten och så fyller vi på med ytterbackarna. Då har vi ju plats för rätt många centrala mittfältare, förklarar Gren.
Göteborg har slutat tvåa i damallsvenskan två år i rad. 2020/21 är också en speciell säsong, som avslutas med Champions League-finalen på Gamla Ullevi våren 2021. Är det dags för klubbens första ligatitel nu?
– Vi ska definitivt ha en Champions League-plats. Sen vill vi självklart vara med och slåss om SM-guldet, det är inget snack om det.
I höstas åkte Göteborg ur Champions League direkt när man fick en mardrömslottning i form av Bayern München. Trots det gavs det ändå ett visst hopp för höstens turnering då man lyckades vinna bortamatchen i Tyskland med 1–0 och bara åkte ut på bortamålsregeln. – Vi visade kanske för mycket respekt för dem i vår hemmamatch. Men får vi möta dem igen nu skulle vi absolut ha chansen att slå dem, säger Zigiotti Olme och fortsätter:
– De är lite skickligare individuellt och har lite större namn. Men i slutändan handlar det om hur man jobbar som lag. Vi visade i höstas att vi har chansen att slå dem.
Göteborg lär vara oseedade även den här säsongen, men har ändå goda chanser att få ett betydligt lättare motstånd än av Bayern Münchens kaliber. Gren jämför med norska Lilleström som för två år sedan gick till kvartsfinal som oseedat. De mötte då ryska Zvezda-2005 Perm i 16-delsfinalen för att sen slå ut danska Bröndby i åttondelen. En väldig skillnad på Bayern München, Lyon, Barcelona, PSG…
– Jag tycker att vi kan hänga med topplagen. Sen måste vi självklart ha lite tur i lottningen och undvika Lyon eller Wolfsburg i den första omgången. Men mot de flesta lagen tror jag att vi ska kunna vara med och slåss om det.
Och det skulle inte göra jätteont att spela Champions Leaguefinal på Gamla Ullevi nästa vår?
– Nä, det skulle det definitivt inte göra. Men det är lite euforiskt självklart att snacka om Champions League-final. Men vi har en målsättning att överleva hösten och få spela kvartsfinal till våren. Det viktigaste är att vi tror på det.
Jag tycker att vi kan hänga med topplagen. Sen måste vi självklart ha lite tur i lottningen... Det kryllar av landslagsspelare i årets Göteborg: