HEMVÄVT OCH INHEMSKT SKA GE FLER VITTSJÖMÅL
■ Ska en by på 1 800 invånare ha ett elitlag vill det till att kontra. Det var en sanning i Vittsjö fram till 2018, när tränarna Mårtensson och Ekstrand tänkte om och flyttade fram positionerna. Naivt, eller hur? I fjol kom Vittsjö trea och trots – eller tack vare – en offensivare grundtanke och mer bolltrillande släppte de in färst mål av alla. Obesegrade mot både Piteå och Rosengård. Upp med handen alla som sett det komma.
I år fortsätter de att satsa på hemvävt och inhemskt. Bort med Bott, Pérez och Green, in med Pennsäter och Wieder. De formerar sig i 4–4–2 i försvaret, men skickar fram högerbacken Lisa Klinga i uppspelen och låter yttern Michelle de
Jongh smyga in i fickan för att sticka in bollar till Tove Almqvist
(target) och Klara Markstedt (djupledare och murbräcka).
Ska skånskorna stanna i toppen och rentav hota om titeln måste de bli bättre på att välja sina lägen, låta anfallen pulsera, bara blåsa på framåt ibland.
En sak till. De ska göra fler mål. Slå tidigare inlägg bakom motståndares backlinje. Avsluta vassare, avsluta oftare, vilket de har tränat intensivt på under vintern.
33 mål på 22 matcher är för dåligt av en aspirant på Champions Leaguespel. Så simpelt är det.