BÄSTA TRUPPEN PÅ FLERA ÅR NÄR DIF SIKTAR UPPÅT

■ Även om det testats en del under försäsongen lutar det åt att Degerfors kör 3–4–3 i år.

För varför ändra på ett vinnande koncept?

Med fjolårshösten i färskt minne vore det underligt om nya tränarduon Solberg/Holmberg plötsligt bytte spår.

Truppen är nog den bästa Degerfors har haft på många år. Här finns både spets och bredd och därtill ett flertal spelare som är hyfsat bekväma på olika positioner. Laget klarar av att styra en match med eget bollinnehav, men känner sig också hyfsat komfortabelt med att försvara/kontra. Nåt orosmoln över huvud taget? Det ska vara wingbackarna i så fall. Erik Lindell och Axel

Lindahl håller båda väldigt hög klass, men om någon av dem blir skadad försämras kvalitén radikalt.

Annars har Degerfors en ytterst stabil keeper, en backlinje med både hårdhet och fina fötter, ett mittfält som både kan springa och spela samt ett antal forwards som kan göra livet surt för snart sagt vilken motståndarbacklinje som helst. Det är klart att man kan undra hur fjolårets skyttekung Erik Björndahl ska kunna ersättas, men spelare som Bertilsson,

Astvald, Ayaz – och förmodligen även nye Edvardsen – vet hur det ska gå till när avslutslägena uppenbarar sig.

Om Oliver Ekroth är nyckelpjäsen i defensiven är Bertilsson navet kring vilket det mesta i offensiv väg ska snurra. Kan bara Bertilsson hålla sig hel och spela 25–28 seriematcher håller vi det inte för otroligt att han kommer att producera 20–25 poäng.

Så bra är han, den lille kreative tian med de rappa fötterna.