TALANGER PÅ FRAMMARSCH SKA GE KLUBBEN REVANSCH
BOLIN: Några orosmoln? Nä, faktiskt inte – det kan bli en ”one man show”
Nåt nytt Mjällby i sikte från Ettan Södra?
Jo, ja, det kan det mycket väl finnas.
Risken är faktiskt överhängande att det blir lite av en ”one man show” i serien kommande säsong.
För två år sedan åkte Landskrona Bois ur superettan och inför fjolårssäsongen fanns det de som trodde att klubben skulle dråsa ned ett pinnhål till i seriesystemet. I stället: Bois vägrade att lägga sig ned och dö, bet i, startade om på ny kula, satsade på sina egna unga spelare, bjöd i stunder på drömfotboll, gick från juni fram till epilogen obesegrat genom söderettan och var – till allas förvåning – på vippen att ta sig upp i superettan.
I kvalet blev ett rävigt rutinerat Öster (aningen) för svårt, men det är inget man tänker på i Landskrona i dag.
I stället är det revansch som gäller.
Russinet i kakan
Och mycket, för att inte säga allt, talar för att laget kommer att få den. Nu har förvisso Jacob Ondrejka lämnat för allsvenska Elfsborg, men 17-åringen var inte den ende supertalangen i klubben.
Tvärtom, här finns fler. Försvarsspelaren Patrick Nwadike, född 1998, är en. Mittfältaren Filip Olsson, född 1999, är en annan. Och så russinet i kakan då, forwarden Kevin Jensen, född 2001, som gjorde braksuccé under fjolårshösten och som – garanterat – varenda sportchef i allsvenskan drömmer om med viss regelbundenhet. Ett bevis för att Bois lagt om kurs och nu helt och fullt förlitar sig på det yngre gardet: i mötet med Lindome i fjol kom man till spel med ett anfall (4–3–3 som gäller) bestående av en spelare född 2000, en annan född 2001 och en tredje född 2002. De här spelarna har naturligtvis inte blivit sämre under vintern och våren. Tvärtom, de har tagit ytterligare kliv på utvecklingskurvan, vilket såklart gör det än mer logiskt att haussa Bois.
Lagets nyckelspelare är ändå Philip Andersson, den 28-årige mittbacken, lagkaptenen och klubbikonen, som egentligen är alldeles för bra för den här nivån, men som har valt tryggheten i Landskrona framför en möjligen aningen osäkrare tillvaro i en klubb högre upp i seriesystemet.
Andersson är, med sin status och sin attityd, en garant för att Bois nästan aldrig underpresterar.
Han var en gigant senast Bois var uppe i superettan och det jag hör från mina kontakter söderöver är att han inte har blivit sämre sedan senast jag såg honom i aktion. Snarare tvärtom.
Gött för Bois, såklart, men ytterst illavarslande för kommande motståndare.
Veteran står i Lindome
Några orosmoln på Landskronahimlen?
Nä, faktiskt inte.
Inte ens det faktum att förstekeepern Amr Kaddoura drog korsbandet i februari har påverkat särskilt mycket.
Nu blir det istället Calle Lindell (som spelade superettanfotboll med Ängelholm för några år sen) och Philip Mårtensson (på lån från Trelleborg) som slåss om positionen som etta, och om dem kan man säga att de marginellt är sämre, om ens sämre, än Kaddoura.
Några hot mot Bois serieseger? Nja, det vete tusan, men Lindome GIF förtjänar i alla fall att nämnas i sammanhanget.
En klubb som jobbar ytterst ambitiöst och målmedvetet och ett lag som spelar både en underhållande och effektiv fotboll.
I år har man dessutom självaste John Alvbåge, 37 år ung, mellan stolparna.
Bara en sån sak.