ALVBÅGES SPELHAGE
VETERANMÅLVAKTEN LÄMNADE ALLSVENSKAN FÖR LILLA LINDOME OCH FANN VÄRLDENS PASSNINGSGLADASTE GÄNG159
Han har spelat i fyra allsvenska klubbar och i ett antal klubbar utomlands. Men aldrig varit med om en sån spelfilosofi som hos Lindome GIF.
– Det finns possessionfotboll och så finns det extrem possessionfotboll som vi spelar, säger John Alvbåge, 37.
Mitt under intervjun droppar John Alvbåge en bomb. – Företaget Opta för statistik över all elitfotboll i hela världen. Och där låg Lindome etta av alla lag sett till antalet slagna passningar i fjol. Manchester City var tvåa, 16 passningar efter.
Det låter förstås osannolikt. Skulle Lindome GIF, nykomlingar i division 1 Södra i fjol, slå fler passningar än vad possessionlag som Barcelona och Manchester City gör?
Jo, Alvbåge står på sig, och avslöjar att det var så Lindomes manager Dane Ivarsson sålde in klubben till honom.
Det har i år gått 20 år sedan en då 17årig John Alvbåge gjorde allsvensk debut för Västra Frölunda. Karriären har kanske inte alltid gått spikrakt uppåt, men den har tagit honom till IFK Göteborg, Örebro SK, ett par hopp utomlands (Danmark, Norge, Cypern och USA) och i fjol till Sirius.
Fjolårssäsongen blev inte vad han hade hoppats på. Det blev bara sju matcher i serien och han åkte in och ut ur Henrik Rydströms gäng. Läge då att som 37åring lägga av, drömma sig tillbaka till de goda åren och njuta av livet som fotbollspensionär?
Icke då.
– Det enda jag tänker på är att det finns väl ingen anledning att sluta? Det är klart att
LINDOME LÅG ETTA AV ALLALAG, MANCHESTER CITY TVÅA
klockan klämtar, men det finns många målvakter som spelat tills de är mycket äldre.
Jämför spelet med Potters ÖFK
Han sökte sig i stället tillbaka till Göteborg, till familjen, efter flera år utomlands. Men i Göteborgsklubbarna på elitnivå var det fullt på målvaktssidan. Då hörde Dane Ivarsson av sig och föreslog en fika.
– Jag gick väl till det där mötet med ett skeptiskt tänk, var lite egoistisk och tänkte att ”klart jag ska spela högre upp”. Men Dane lockade med annat, spelfilosofin, möjligheten att ta nästa steg i karriären där jag hoppas bli någon form av tränare. Det familjära. Och så framför allt glädjen till sporten, passionen. Det är ju därför jag fortsätter. Det är kanske två steg ner fotbollsmässigt jämfört med Sirius och allsvenskan. Men två steg upp glädjemässigt.
Dane Ivarsson kom till Lindome inför säsongen 2013. Tillsammans med tränaren Johan Mattsson och den övriga tränarstaben har Ivarsson byggt upp en klubb och en spelfilosofi som hyllas av den förre landslagsmålvakten. Det enda han kan komma på som jämförelse är Östersund när de var som bäst under Graham Potter.
– Jag säger inte att vi är lika bra som dem när de var bäst och slog Arsenal, eller att vi skulle spela i Europa League. Jag är inte dum i huvudet. Men, jag menar tänket och sättet att spela fotboll, då är Potters Östersund det närmaste jag kan komma som en jämförelse inom svensk fotboll. Man talar ofta om possessionfotboll, men det finns possessionfotboll och så finns det extrem possessionfotboll som vi förespråkar, säger Alvbåge.
Det får bli ett samtal med Dane Ivarsson också, som till att börja med bekräftar Lindome som världens mesta passningslag.
– Efter ett visst antal matcher i fjol hade vi enligt Instat något fler passningar per match än Manchester City. Det var det lag i de högsta ligorna i världen som vi kunde hitta hade slagit flest. Jag kommer inte ihåg hur många det var, men någonstans mellan 600 och 700.
Han säger det inte för att skryta. Faktum är att Dane inte ser det som någon stor grej.
– Nej, det är kanske ingen statistik vi är stolta över då fotboll går ut på att göra mål och vi vill spela en effektiv fotboll. Men någonstans är det ändå ett litet mått på vad vi står för.
Det som Lindome och Ivarsson står för innebar att de i fjol hade ett bollinnehav på mellan 60 och 70 procent i matcherna. Det är en spelfilosofi som Ivarsson satte direkt när han kom till säsongen 2013. Och något som han hade med sig redan under sina nio år som tränare i Fässbergs IF, där han bland annat hade hand om bröderna Simon och Samuel Gustafson, numera i Utrecht och Cremonese.
Var kom det här ifrån?
– Oj, ja hur kom det sig? Jag är fostrad i Göteborg, och Göteborg på min tid var 4–4–2 och positionsförsvar. Punkt. Det var det man lärde sig, oavsett vilket lag i staden man spelade i. Och det kanske inte var… jag kanske ville ha lite mer egentligen även när jag spelade själv. Så jag sökte influenser överallt, mer utomlands än i Sverige. Nu med Twitter och internet kan du ju titta på Schalke 04:s P12lags träning lajv om du vill, men det kunde man inte för tio år
sedan. Det var lite tuffare då. Men jag tycker inte det är något unikt det vi gör nu i Lindome, fotbollen utvecklas i rask takt och de flesta lagen i vår serie är skickliga i sitt bollinnehav. Men vi kanske drar det ett steg längre och kompromissar inte. Vi tycker det är konstigt när man skickar iväg bollen över sidlinjen.
”Mellan åkrar och kossor”
Alvbåges förra klubb Sirius tillhörde inte giganterna i den svenska fotbollen, men är ändå en jätte jämfört med Lindome GIF.
– Vi är en liten landsortsklubb från en förort till Göteborg. Vår arena, Lindevi IP, ligger fint insprängd mellan åkrar och kossor, och det är inte sällan det luktar därefter också, säger Dane Ivarsson glatt.
Och för de som trodde att possessionfotbollen var det som klubben levde för så får de tänka om.
–Vi är en breddförening med största syfte att sätta barn i Lindome i rörelse. Det är lugnt, tryggt och harmoniskt. Och framför allt välkomnande. Klimatet hos oss är varmt och snällt och det är oerhört mycket viktigare än fotbollsresultaten. Vi ska ha en väl fungerade verksamhet och en miljö som är inkluderande för alla.
Samtidigt vill de förstås vinna sina matcher, därav spelfilosofin.
– Ja, vi spelar ju inte så för att vi vill förlora, utan för att vi tror att vi har störst chans att vinna matcherna på det sättet.
Men för att de ska vara nöjda är det en bit kvar. Trots allt bollinnehav i fjol blev det bara 30 mål på lika många matcher och en tiondeplats i tabellen. Kanske godkänt för en nykomling, men…
– Nej, vi är inte nöjda med fjolåret. Det var en omställning att spela i division 1, många av våra spelare had inte varit så högt upp tidigare. Men 30 mål var inte tillräckligt bra. Vi var inte tillräckligt bra på att skapa målchanser och göra mål.
Klubbens supporterklubb ”Fula Gubbar” ligger på is, så den ende ”gubben” i det unga laget är John Alvbåge.
– Han är överlägset äldst i vårt lag och bidrar självklart med rutin. Men han kan också bidra med att visa lite vad som krävs för att bli elitspelare. Han är alltid med och tränar extra, det sätter en standard.
I Alvbåge har Lindome fått en målvakt som har goda möjligheter att vara bäst i serien. Och han hoppas kunna utvecklas även så här sent i karriären.
–Det första jag lärde mig här var att spela säkert och att dra iväg en längre boll inte var så uppskattat. Vi ska våga, och de klubbar som scoutat oss kan säkert tycka att vi är lite väl naiva. Men vi vill hellre vända det ordet till något annat. Vi spelar ofta uppspel bakifrån även när motståndarna pressar högt, vilket så klart är väldigt roligt och utvecklande för mig som målvakt också. Men visst, ”naiv” är säkert ett ord som kan dyka upp ibland för att beskriva oss. Men det är ett väldigt effektivt och utvecklande sätt att spela på, och när vi lyckas spela oss ur pressen så har vi ju enorma ytor framför oss.
Hur ska ni bli mer effektiva och målfarliga?
– Vi kanske inte behöver slå den där sista passningen ibland? Vi behöver inte söka det perfekta utan gå på snabbare och rakare avslut. Ibland känns det som att vi ska spela in bollen i målet. Va fan, dra iväg ett skott eller ett snabbt inlägg i stället.