INGET TACK NÄR MAN PRICKAR IN IFK ÖSTERÅKER SOM TOLVA

LEIFBY: Att tippa serier som norra Svealand-tvåan är ärligt talat ett helvete

Miljonsatsningar, uppstickare, stadsderbyn och kärnkraftverk.

Division 2 norra Svealand är mer svårtippat än Mogadishu maraton.

Det finns mycket som är lustfyllt med att skriva de här krönikorna om och kring alla division 2serierna. Jag älskar samtalen med föreningsmänniskorna, alla hjälpsamma tipsare som hör av sig, och att om kvällarna ligga och rabbla namnen på alla fina idrottsplatser runt om i Sverige.

Malmheden, Strandängens Idrottsplats, Rimnersvallen, Skyttis.

Baksidan?

Att tippa tabellerna.

Det är ärligt talat ett helvete eftersom det mesta talar för att det blir fel, och lyckas jag mot förmodan pricka IFK Österåkers tolfteplats är det ingen som tackar mig för det.

Det är roligt att chansa på vilka lag som kommer att tillhöra toppen, men att behöva döma någon som jumbo och peta ner andra under strecket är vedervärdigt och ger mig så dåligt samvete att jag är beredd att åka raka vägen ut till Kungsängen för att personligen be alla där om ursäkt.

Jag hinner förstås inte läsa in mig på spelsystem, hur försäsongen sett ut (tidernas längsta och konstigaste försäsong, dessutom) och vilka spelare som råkat ut för lårkakor i de 84 lagen som spelar division 2-fotboll i år.

Den här säsongen blir, om den kommer i gång och om den spelas klar, speciell med tanke på att den kommer att avgöras med enkelmöten.

Två inledande förluster kan bli ödesdigra, nu finns varken tid eller matcher att reparera misstag och gamla synder.

I Enköping ska det för första gången (?) på den här nivån spelas derby mellan två lag som inte är SK och IS.

Kanske gått för fort för Fanna

Slaget om Enköping är kanske lite väl bombastiskt, men nog blir det spännande att se den i sammanhanget unga kvartersklubben Fanna BK (stor fin ungdomsverksamhet med 21 lag i olika serier 2019) brösta upp sig mot Enköpings SK.

Så sent som 2003 spelade ESK i allsvenskan med Rödlund, Hermansson och gänget, men har sedan dess tumlat runt i de lägre divisionerna.

Samma år, 2003, höll Fanna till i division 5.

Enavallens publikrekord, 9 102 betalande mot Djurgården 2003, lär stå sig ett tag till, men underhållningsfaktorn lär det inte vara något fel på.

Fanna BK har haft en turbulent vår där både huvudtränaren och sportchefen fått sparken.

Tränaren efter att han åtalats för sju olika brott (obegripligt hur denne dessutom hann med att träna ett fotbollslag) och sportchefen sedan det uppdagats att han skrivit hemliga spelarkontrakt med diverse kreativa lösningar.

Kanske har det gått lite för fort för klubben, och utifrån är känslan att för många figurer har lekt Sergio Cragnotti och satt sin personliga fåfänga framför föreningen Fanna BK:s bästa.

Klubben utreds nu av förbundet och flera spelare har på kort tid lämnat för spel i andra lag.

Reaktorn Mjällby

I övrigt då?

Kenny Pavey har slutat i Enskede, IFK Stocksunds miljonär Karsten Inde verkar ha tonat ner ambitionerna att nå allsvenskan inom kort och så har vi fina Gamla Upsala SK – ”GUSK”.

Personligen är jag nyfiken på hur det blir med kärnkraften framöver.

Det brukar heta att Sverige har tre verk – Forsmark, Oskarshamn och Ringhals – men vi som följt svensk fotboll de senaste 30 åren vet att det finns en reaktor till som heter Mjällby.

Johan Mjällby inledde sin tränarkarriär som assisterande i Celtic, gick vidare till Bolton innan han flyttade hem till Västerås SK som han lämnade för Gefle IF där han fick sparken halvvägs in i säsongen.

Nu leder han Stockholm Internazionale, som är favorittippat i serien, men det är en krokig väg han är ute på och fortsätter det så här kanske Mjällby basar över FC Krukan om tre år.

Kan ”Kärnkraftverket” få fart på tränarkarriären den här säsongen eller är reaktorn slut?