MOT TOPPEN MED EGET
KLUBBEN MED NIO LIV GER ALDRIG UPP DRÖMMEN OM ATT NÅ HÖGSTA SERIEN
Att falla på mållinjen. Den klyschan har i svensk elitfotboll ett ansikte i form av klubb. Inga har som Solnaklubben Vasalunds IF varit så nära finrummet allsvenskan, för att i sista stund snubbla på den imaginära linjen.
1989 var klubben så nära högsta serien att scener ur avgörandet har förekommit i romaner. Den gången passerades Vasalund av Hammarby på stopptid i årets sista match. 1993 missades allsvenskan på färre gjorda mål på bortaplan mot Örebro SK i playoff.
Men det finns en klyscha till som passar utmärkt på klubben i rödsvart från Skytteholms IP.
Den om kattens nio liv.
Åter i eliten
Förra året fick detta ännu ett exempel när Vasalund på ett imponerande sätt kvalificerade sig för superettan.
Laget vann division 1 norra efter att ha spelat in 69 poäng på 30 omgångar och öst in 88 mål. Vasalund kom till sist hela sju poäng före tvåan Brommapojkarna. Det gjorde Vasalund genom 22 segrar, tre kryss och fem förluster.
Avancemanget var klart redan med fyra omgångar kvar. Tränaren Dali Savic kunde avslappnat följa upplösningen via Whatsapp medan han lade Disneypussel med sin lilla dotter.
Senast Vasalund spelade i den näst högsta serien var 2009. Säsongerna däremellan har tillbringats i ettan med två dramatiska upplösningar. 2016 med chansen att ta sig tillbaka till superettan, det blev förlorat kval mot Syrianska. 2015 var klubben ytterst nära att hamna i tvåan, Vasalund höll sig kvar endast på bättre målskillnad.
Nu är ”Vasa” åter tillbaka bland de 32 främsta i svensk elitfotboll.
Och som så ofta förr inleds säsongen under ännu en klyscha:
Är Vasalund fisk eller fågel?
En klubb som gjort som affärsmodell att fostra respektive förädla talang från när och fjärran har ännu en gång omsatt åtskilliga namn.
Sportbladets expert Göran Bolin trodde i sitt ”kamikazetips” i mars att alla nyheter talar mot nykomlingen. Han spådde Vasalund på plats 16, den sista i superettan, och skrev:
”Lattjade sig igenom norrettan 2020, men har sen dess förlorat skyttekungen Bulut, 48 mål på två division 1-säsonger, till Sirius och minst sagt stadige innerbacken Hien till Djurgården – två tapp som gör det omöjligt att tro annat än att nykomlingen tvingas syna nedflyttningsspöket i vitögat. Visst, det finns både en dos erfarenhet och en skvätt ungdomlig entusiasm i truppen, men norrettan är en sak – superettan något helt annat.”
Utöver nämnda Ekin Bulut och Isak Hien har Vasalund även tappat bland andra unge mittfältaren Benjamin Tahirovic till Roma och Marko Nikolic till Jönköpings Södra. Lägg till det att anfallaren Mai Traore är förlorad till norska Viking från och med sommaren och kamikazetipset från Bolin känns inte överdrivet effektsökande.
Men mannen som alla kallar för ”Mister Vasalund” är inte överdrivet pessimistisk. Tvärtom. Sportchefen Chengis Rehman säger att klubbens mål helt klart är att placera sig på övre halvan.
Han fortsätter:
– Som nykomling är det alltid lite ovisst. Men våra två seriesegrar på tre år och ett spelsätt med rätt spelartyper ger oss den trygghet vi behöver. Vi har de senaste åren producerat mycket mål framåt som också ger en trygghet. Viktiga kuggar kommer självklart att vara Kebba Ceesay i försvaret, Charbel George på centrala fältet och Mai Traore framåt så länge han är med. Vi inväntar ytterligare anfallare.
Bara Sundsvall är bättre
Redan dagen efter att vi pratat med mannen som i 20 år personifierat Vasalunds IF har han säkrat dessa ytterligare anfallare. Nikola Vasic på lån från Serie B-klubben Reggina, innan det i Akropolis. Respektive Denni Avdic, senast i AFC Eskilstuna men före det med spel i högsta ligorna i Tyskland och Nederländerna.
Kebba Ceesay från Sirius, Vasic och Avdic. Till det namn som georgiern Zurab Tsiskaridze
från finska ligan och svensk-kongolesiske Grace Tanda som återvänder efter spel i Vietnam av alla ställen.
Det är ganska typiska namn för en klubb med multikulturella udda nätverk.
– Förändringar i truppen är vi vana med från alla åren då spelare hela tiden letar sig uppåt i systemet. Det är viktigt för oss att fortsätta skapa nya spelare som kan ta dessa platser. Det kommer även i år, säger Rehman till synes lugn inför utmaningen att ta fram en till stora delar ny centrallinje.
– På senare år har vi försökt blanda unga spelare med rutinerade, och även lite internationella spelare. Vi tror att det ger den perfekta mixen med unga och hungriga spelare, rutinerade inhemska spelare och några internationella med en annan typ av fotboll, lägger han till.
För Vasalund är inte minst en klubb som fostrar egen talang.
Klubben är certifierad med betyget 3 av föreningen Svensk Elitfotboll. Bara Gif Sundsvall har i superettan högre certifiering.
Ur klubbens mäktiga akademiverksamhet kring Järvafältet i västra Stockholm – tidvis en av de mest framgångsrika i svensk
fotboll med 1 500 spelare – kommer varje säsong flera egna produkter.
Inför årets säsong lyfter tränaren Savic särskilt fram mittfältaren Elias Durmaz, bror till den mer kände förre landslagsmannen Jimmy:
– Elias har egenskaper som få fotbollsspelare har i de två högsta serierna i Sverige, att kunna tempoväxla från noll till hundra och slå ut lagdelar med sitt driv. Han är unik. Jag har stora förhoppningar att han ska kunna bli nästa spelare med stjärnstatus hos oss, säger Savic
Vasalunds omfattande ungdomsverksamhet är en del i något som klubben beskriver som inte minst en social verksamhet.
Med rötter i Rehmans start i Tenstaklubben Orhoy – med AIK:s Henok Goitom som en av dussintals produkter till hög nivå – vill man omfamna förorten inte bara med fotboll. Att Vasalund sedan förra året ansvarar för nattvandringar i Solna är bara en aspekt på visionen.
Men alla applåderar inte klubbens omfattande närvaro. Lyssnar man runt bland konkurrerande klubbar på Järvafältet och även i centrala Stockholm muttras det rejält om Vasalunds ettriga existens. Klubben anses kontroversiell.
Vasalunds ordförande, reklammannen Niclas Fröberg, svarar på den sortens kritik:
– Jag tycker vi har en fantastisk akademiverksamhet. Vi fostrar och utvecklar många talanger till allsvenskan eller utomlands. Att det finns andra som är kritiska får man nog förvänta sig. Att vi som ändå en så liten klubb får betyg 3 i certifiering flera år i rad måste objektivt ses som att vi gör någonting bra.
Snart 30 år sedan
Två näraallsvenskanupplevelser, följt av en stabil närvaro på nivån under den absoluta eliten, den stora ungdomsverksamheten, de många färgstarka namnen som passerat revy.
Vasalunds IF måste oavsett vissa frågetecken från rivaler ha något särskilt. Vad är grejen med Vasalund?
Fröberg, ordförande sedan han tog över efter klubbikonen Bo GT Peterson, svarar:
– Det är såklart många faktorer som spelar roll. En är absolut kontinuiteteten i styrelse, ledning. En annan vår förmåga att ta hand om och utveckla egna talanger. Vi har också väldigt bra tränare på alla åldrar som bidrar.
Chengis Rehman fortsätter: – Organisation, kontinuitet och erfarenhet skulle jag använda som nyckelord. Vi tror på det vi gör och oavsett resultat så håller vi oss till planen att nya talanger ska fram. Man ska veta att konkurrensen med dom stora klubbarna och även dom mindre klubbarna är väldigt tuff i en stad som Stockholm. Jag vill också lägga till att ett bra styrelsearbete och just ordförande Niclas Fröberg har hållit ihop detta på ett fantastiskt sätt. Det är en viktig del i framgångarna – men framför allt vid motgångarna.
Det är snart 30 år sedan Vasalund var så nära Allsvenskan som det är möjligt att komma. 1997 åkte klubben ur andradivisionen och senare har visionen snarare varit spel i division 1 eller möjligen superettan.
Nu när man är tillbaka i nästa högsta serien – finns tanken på allsvenskan?
Niclas Fröberg tvekar inte att svara ja på detta:
– Det är vår långsiktiga ambition. Vem vet, en dag kanske vi står där.