FORNSTORA DAGAR
SJÄLAR. DET STORA MÅLET VAR ATT FÖRÄNDRA KULTUREN. VI HAR SKAPAT EN NY IDENTITET.”
Gefle IF spelade i allsvenskan 2005–2016 och upplevde ett minnesvärt 2006. Nykomlingen vann fair play-ligan och belönades med en plats i kvalet till Uefacupen. Europaäventyret slutade visserligen där det startade, mot walesiska Llanelli AFC, men Pelle Olssons mannar hamnade på en fin niondeplats i allsvenskan och avslutade säsongen på Råsunda med att förlora klubbens första och hittills enda cupfinal mot Helsingborg.
Det var då det. I dag pratas det inte om Mattias Hugosson, Mathias Woxlin, Daniel Bernhardsson, Yannick Bapupa, René Makondele och de andra hjältarna på Gavlevallen.
Gefle IF drabbades som väntat av en massiv spelarflykt efter degraderingen 2016. Nyckelspelare som Johan Bertilsson, Dioh Williams, Andreas Andersson och Simon Skrabb tackade för sig och för att rädda ekonomin såldes Johan Oremo till Halmstad sommaren 2017.
Ersättarna höll inte samma klass och det framgick med all tydlighet på planen. Gefle hade tagit fem poäng på tio omgångar och låg sist i superettan när Thomas Andersson,
”FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ FLERA ÅR BLÅSER DET POSITIVA VINDAR KRING GEFLE. DE PÅ
”JAG KUNDE STÅ OCH GAPA PÅ TRÄNINGEN. ’FAN VAD DUKTIGA ALLA
ÄR.’ SEDAN NÄR DET BLEV MATCH, FICK VI INTE TILL DET ... DET VAR SVÅRT
ATT FÅ IHOP LAGET OCH GRUPPEN, VILKET BIDROG TILL ATT VI ÅKTE UR.”
efter sex raka förluster, fick sparken och ersattes av Poya Asbaghi. Den blivande Blåvitt-tränaren fick ordning på den trollstav som var ur funktion i Dalkurd och hjälpte klubben till nytt kontrakt, men det var inte med någon större marginal.
Endast målskillnaden räddade Gefle från negativt kvalspel i och året därpå fanns inget som kunde rädda klubben.
– Jag kunde stå och gapa på träningen. ”Fan, vad duktiga alla är.” Sedan, när det blev match, fick vi inte till det. Det var en tuff säsong. Vi hade jätteduktiga spelare men det var svårt att få ihop laget och gruppen, vilket bidrog till att vi åkte ur, berättar Sebastian Sandlund, som kom till klubben 2018.
Fallet från allsvenskan till division 1 gick på två år, och det var ytterst nära att det inte stannade där.
– 2019 var ett jobbigt år för klubben. Det blev en rejäl omställning och vi hade över 80 provspel under säsongen. Vi underskattade division 1 och var inte riktigt förberedda, säger Sandlund.
Gefles Jesper Björkman under den tunga säsongen 2018.
”Otrolig lättnad”
Klubben var indragen i bottenstriden som nykomling i norrettan, låg på kvalplats och var piskat att besegra Sollentuna i slutomgången för att säkra nytt kontrakt. Allt avgjordes den 2 november 2019, ett datum som Sandlund aldrig kommer glömma. Det var han som gjorde matchens enda mål i spelminut 56 inför 295 frusna själar på Sollentunavallen.
– Jag tog ner en andraboll på bröstet och sköt på volley. Det var inte jättesnyggt men innebar en otrolig lättnad. Gefle är en klubb som berör många människor och vi klarade det till slut, säger han.
Det var inte första gången
Sebastian Sandlund klev fram när det verkligen gällde. IFK Luleå befann sig i en liknande situation 2016 när mittfältaren tog på sig hjälterollen. I slutomgången mot Carlstad United sköt han IFK Luleå till kvalplatsen, vilket ledde till fortsatt division 1-spel.
– Det är det snyggaste mål jag har gjort, en helvolley i krysset i 90:e minuten. Det är egentligen otroligt att ha gjort två sådana mål, säger Sandlund.
”Bättre på hockey än fotboll”
Det är det egentligen inte, för den hårt arbetande innermittfältaren älskar att ta ansvar. Han fyllde 24 i februari och ska inleda sin tredje säsong som lagkapten i Gefle. Han bar även bindeln under sitt sista år i IFK Luleå men när laget åkte ur division 1 drog han vidare i karriären.
– I mitt ledarskap är Carl-Johan Norrbin den stora förebilden. Han har spelat i Degerfors och var min lagkapten i IFK Luleå. Jag försöker också se alla individer, få alla att acceptera varandra och bilda en stark grupp, säger Sebastian Sandlund.
Han tillhör en minoritet, för den som växer upp i Luleå förväntas spela ishockey eller basket. Sebastian inledde fotbollskarriären i Lira BK och var bara 15 år när han slog sig in i IFK Luleås A-lag.
– Jag var bättre på hockey än fotboll och min tränare var helt förkrossad när jag som 13-åring bestämde mig för att satsa på fotbollen. Jag tyckte det var roligare och det var en lyx att kunna träna fotboll i Arcushallen på vintrarna, berättar han.
Klasskompisen Marcus Björk tog en annan väg till Gävle, valde hockeyn och hamnade i Brynäs. Sebastian berättar att de drev ett gemensamt UF-företag på gymnasiet.
– Vi skapade en arbetsförmedling för gymnasieelever, tog fram frågeformulär och matchade kompetenser. Vi satte tolv elever i arbete och det var vi nöjda med, minns han.
Själv behöver han ingen hjälp med sysselsättningen. Han går sista terminen på ekonomiprogrammet på högskolan i Gävle, spelar division 1-fotboll och arbetar som projektkoordinator på Sandbacka Science Park.
– Jag pluggar 100 procent, jobbar 50 procent och spelar fotboll på heltid. Jag har inte riktigt någon fritid men får jag någon minut över brukar jag spela padel, berättar han.
”Lyckats spetsa till truppen”
Sebastian Sandlund är nu sysselsatt med ett näringslivsprojekt som har vuxit fram ur coronapandemin, ”Vi ställer om”.
Samma arbetsnamn skulle kunna användas när det kommer till fotbollen. Trots att Sebastians första säsonger i Gefle bar krisstämpel valde han att stanna i klubben. Inför den stundande säsongen har han, precis som Albin Lohikangas och Erik Granat, tackat nej från erbjudanden från lag i superettan.
Ska de spela i landets näst högsta serie gör de det helst med Gefle.
– Vi har fått behålla en stor del av förra årets stomme och lyckats spetsa till truppen med riktigt duktiga spelare. Jag är väldigt förväntansfull och ser fram emot säsongen. Jag har aldrig spelat i ett topplag och det vill jag testa på. För första gången på flera år blåser det positiva vindar kring Gefle. De på kansliet och vi i laget upplever något vi inte har gjort de senaste åren. Det är mer optimistiskt både i våra faciliteter och ute på stan, säger Sebastian.
Jämför den stämningen nu med hur det var när du först kom till Gefle 2018.
– Då var det ett jobbigt klimat och det tror jag att alla i truppen håller med om. Jag vet inte varför men vi fick inte ihop det. Det vi har på gång nu ... Jag hoppas verkligen att det inte är en smekmånad utan att vi kan behålla det fina klimat vi har skapat. Alla känner sig trygga med varandra och kan man bygga något utifrån lagsammanhållningen, ja, då kan man ta sig långt.
”Lär oss något nytt varje vecka”
Något hände med Gefle IF förra säsongen, då Mikael Bengtsson tog över som tränare. Han efterträdde namnen Marcus, som burit ansvaret sedan Johan Mjällby fick sparken 2018.
Gästrikarna slutade på sjunde plats i norrettan, men den sportsliga uppryckningen står sig slätt med förändring som inträffade i omklädningsrummet. Mikael har inte bara vidareutbildat spelarna och infört en ny spelidé utan också putsat speglarna på Gavlevallen och skapat vackrare självbilder.
– Micke är superduktig både som tränare och ledare. Han är väldigt noggrann i allt vi gör och klargör vad som förväntas av oss spelare. Jag uppskattar att det finns riktlinjer att förhålla sig till och att vi kan ta ut svängarna utifrån dem. Vi lär oss något nytt varje vecka, varje dag och har redan byggt
KANSLIET OCH VI I LAGET ... DET ÄR OPTIMISTISKT BÅDE I VÅRA FACILITETER OCH UTE PÅ STAN.” ”NÄR JAG KOM HIT HADE HERRLAGET HAFT EN TUFF RESA, SPORTSLIGT OCH EKONOMISKT. DET FANNS NEGATIVA TANKAR, BILDER OCH KÄNSLOR. JAG KOM UTIFRÅN, GICK IN MED
ETT BLANKT PAPPER.”
en grund att stå på, säger Sebastian Sandlund.
När Mikael Bengtsson svarar i telefonen är han hemma, det vill säga i Sundsvall. Det var där en karriär slutade och en annan tog vid. Han var 22 år och spelade för IFK Sundsvall när det small till i baksidan av ena låret.
Den två år långa rehabträning som följde var förgäves, men ändå inte. Medan Mikael tränade för att komma tillbaka efter muskelbristningen började han träna damlaget i Essviks AIF. Därifrån gick han vidare till Sundsvalls DFF och efter ett par år i elitettan hamnade han hos Gif Sundsvall, där han har jobbat inom ungdomsakademin och som chefsscout. 44-åringen har även tränat Hudiksvalls FF och varit assisterande förbundskapten för P19-landslaget. Nu har han förlängt kontraktet med Gefle IF, till 2022. Han vill fortsätta utveckla truppmedlemmarna, både som idrottsmän och människor.
– När jag kom hit hade herrlaget haft
en tuff resa, sportsligt och ekonomiskt. Det fanns negativa tankar, bilder och känslor kring Gefle IF, både i och utanför klubben och laget. Jag kom utifrån, gick in med ett blankt papper och försökte ändra synsättet och känslan och skapa positivitet kring laget. När jag kom hit fanns det många oroliga själar, både internt och externt. Folk som går till ett jobb och inte mår bra, som inte trivs med det de jobbar, som kanske är rädda för att få skäll av chefen, som känner sig otillräckliga ... Det är ett destruktivt sätt att leva på. Jag kände att det var väldigt viktigt att början i den änden. Det är lätt att snöa in på sportsliga framgångar och förra säsongen kom vi sjua i division 1 norra. Jag kan inte påstå att det är fantastiskt, men det stora målet var att förändra kulturen. Många människor har gjort ett jättejobb, speciellt med sig själva. De har rannsakat sig själva, ändrat beteenden och inställningen till att bemöta saker. Den som påverkas av vad andra tycker och säger äger inte sin självbild. Vi har skapat en ny identitet rent sportsligt och fotbollsmässigt. Vi ska förvandla synen på Gefle och skapa en kultur som vi kan vara stolta över. Här finns fantastiska förutsättningar och en arena som håller allsvensk standard. Det är en önskvärd situation, även för mig, och jag inspireras av hur föreningen vill fortsätta jobba. Förhoppningsvis ska vi spela i en högre serietillhörighet.
Ett antal spelare tackade nej till spel i superettan för fortsatt spel i Gefle. Det säger en del om ditt arbete.
– Det är extremt smickrande. Flera hade kunnat välja sportsligt högre alternativ men valde att stanna. Det berättar om resan vi gjorde 2020, att vi har skapat något de tror på och hur viktig miljön är. Det är lätt att sätta fotbollsspelare i ett fack, men i grund och botten är de människor. Då spelar det ingen roll om du spelar fotboll eller jobbar på Ica. Mår du bra presterar du, och presterar du mår du bra. Det där går hand i hand.
”BP det lag som ska sticka ut”
Gefle förväntas bli ett topplag i år och det beror inte enbart på att nyckelspelarna har förlängt sina kontrakt. Nyförvärven Pontus Jonsson, Christoffer Ericson, Linus Sahlin och Leo Englund har erfarenhet av spel i superettan och, när det gäller Englund, allsvenskan.
– BP bör och ska, utifrån trupp och resurser, vara det det lag som sticker ut. Bakom dem finns tre–fem lag som kan slåss om uppflyttningsplatsen och vi hoppas vara ett av dem. Vi jobbar med prestationsmål, det vi kan påverka. När det gäller resultat och tabellplaceringar är det många faktorer vi inte kan påverka som spelar in, säger Mikael Bengtsson, som har tränat Ericson i Hudiksvall och känner Sahlin och Englund sedan tiden i Gif Sundsvall.
”JAG SKULLE ALDRIG SÄGA ATT JAG ÄR FÖR BRA FÖR DEN HÄR SERIEN. JAG TRIVS, ÄR TILLFREDS MED MITT VAL OCH HOPPAS PÅ EN FANTASTISK
SÄSONG FÖR LAGET.”
”Gefle känns spännande”
Gävlebon Leo Englund, som 2015 ingick i Giffarnas allsvenska trupp, ansluter från seriekonkurrenten Sandviken. Han har svarat för 35 mål under de två senaste säsongerna och inget talar för att han kommer slå av på takten i sin nya miljö.
Det är inte direkt någon främlingslegion 30-åringen ansluter till. Han har spelat med förre Hammarbymålvakten Tim Markström och Jacob Hjelte i Sandviken, Erik Granat och Sahlin i Gif Sundsvall.
– Efter förra säsongen kände jag att det var dags för något nytt för mig. Jag tittade på olika alternativ och det Micke och Gefle har på gång känns spännande. I slutändan var det ett ganska enkelt beslut. Gefle tog stora kliv förra året och jag känner till Micke, som är en otroligt duktig ledare och bra människa. Han har påbörjat en resa med sin vision.
Är inte du för bra för division 1?
– Jag skulle aldrig säga att jag är för bra för den här serien. Jag trivs, är tillfreds med mitt val och hoppas på en fantastiskt bra säsong för laget. Hur långt det räcker får framtiden utvisa. Serien är lurig och den som snackar för mycket brukar få käka upp sina ord. Det gäller att vara fortsatt ödmjuk, säger Leo Englund.