ENKÖPING KAN SKYLLA PÅ ALLT FÖRUTOM FANATISKE ”GREKEN”
LEIFBY: Det finns mycket att berätta om i den här serien – jag fastnade för honom
Talangerna i Skiljebo, von Schlebrügge i Österåker, Sandvikens AIK:s mäktiga 58-upplaga.
Det finns mycket att berätta om i division 2 norra Svealand.
Jag fastnade för ”Greken” i Enköping.
En liten trevare på sociala medier är aldrig fel och när jag frågade vad jag borde skriva om och kring den här tvåan fick jag mängder med fina uppslag. –Hasse Berggrens son spelar i SAIK, skrev någon.
– Lever Skiljebos underbara enmansklack fortfarande?, undrade Tobias Hysén.
–Gå gärna på djupet kring Enköpings traktortifo 2007, var ett förslag. – Vladimir Kapustin! Det fina med division 2-fotbollen, tycker jag, är att den rymmer den stora idrottsrörelsens alla beståndsdelar, från storsatsningarna till spelarna som varit stjärnor och som nu kramar de sista dropparna ur sin fotbollskropp, vidare till spelarna som vill bli stjärnor till cuperna, korvkoken och de där riktigt hänförda beundrarna och fantasterna.
Gjorde ingen skillnad på folk
Sandvikens IF är Sandvikens bästa fotbollslag just nu, men 1958 blev Sandvikens AIK svenska juniormästare i såväl fotboll som bandy och handboll.
I Skiljebo SK, som fostrat spelare som Niklas Backman, Jonny Rödlund och Johan Anegrund, är 80 procent av spelarna i Atruppen egna produkter, berättar avgående ordföranden Lasse Lundqvist.
Enmansklacken som Tobias Hysén var
nyfiken på var ingen mindre än ”Skiljebo-morfar” Erik Larsson, föreningen trogen sedan bildandet 1944 och fram till sin död för några år sedan.
Erik Larsson hade en egen ramsa som han sjöng varenda match, och det spelade ingen roll om det var A-laget som kämpade i toppen av division 3, eller flicklaget med åttaåringar som spelade sjumanna, ”Skiljebo-morfar” såg allt och gjorde ingen skillnad på folk.
– Nu har ni fått hörna, se till att få nått förna!
”Finns inget finare”
En annan som ofta hörs när det spelas matcher i den här serien är Theodoros Rentifis, men det är knappt någon som känner honom till det namnet.
– Men alla vet vem ”Greken” är. Till och med småungarna, berättar Theodoros. ”Greken”. Till Sverige och Enköping kom han som arbetskraftsinvandrare 1965 och började jobba på handverktyg-tillverkaren Bahco och blev kvar i fyra decennier.
Hemma i Aten höll Theodoros på Olympiakos och snart föll han, lite oväntat kanske, pladask för Panathinaikosgrönvita Enköpings SK.
– Efter några år blev jag riktigt aktiv och åkte på allt, alla matcher, och det finns inget finare lag i Sverige än ESK! Det var kanske roligare förr, när vi spelade i allsvenskan, men jag kan inte sluta.
”Greken” fyller 79 i sommar och viker inte en tum när det kommer till ESKengagemang, han går på alla hemmamatcher och en person – med ”god insyn i klubben”, som det brukar heta när man vill mystifiera historien en aning – berättar att Theodoros gärna sitter på samma plats på läktaren.
I allsvenskan 2003
Det händer att han går med en och samma kompis på matcherna men eftersom ”Greken” är så hetlevrad byts den kompisen ut mot en annan kompis en bit in i säsongen.
– Förr i tiden hade jag en trumma på matcherna, men jag blev så förbannad på domaren en gång att jag slog sönder den. Jag har fått kritik för att jag gapar för mycket, svenskar vill ha lugn och ro, men jag kommer från Grekland och där sitter vi inte tysta.
2003 spelade Enköping i allsvenskan, de har varit nere i division 4 ett varv sedan dess, och skulle det gå åt helskotta i år kan de skylla på dåliga nyförvärv, dåligt väder, dåliga domare, dåliga plan eller på lite vad som helst.
Förutom på den förtjusande fanatiska ”Greken”.