LÄKTAREN PÅ VIFOLKAVALLEN – FOTBOLLSTVÅANS UNDERVERK
LEIFBY: Här är det en ära att betala för sig – och i år får rivalerna möta varandra
Om läktare kunde tala.
Om läktare kunde tala, då skulle jag fylla bilen med riktigt fint blyfritt, ta på mig min absolut prassligaste träningsoverall, köra raka vägen söderut och med öron stora som Michael ”Roddarn” Anderssons skrapsår från Barcelona-OS 1992 sätta mig på en av de finaste läktare vi har i svensk fotboll.
Den på Vifolkavallen i Mjölby. Vifolkavallen. Här har Peter Wettergren, Jonna Andersson och Modou Barrow fått sina fiskar varma, och säkert har någon skrikit det sista hårfästet av en stackars linjedomare.
Jo, det heter assisterande, numer, men för mig är domaren som rusar längs linjen fortsatt en linjedomare.
Vifolkavallen.
Kom ni dragandes med
Ibrox, San Siro eller La
Bombonera och jag synar med Vifolkavallen.
300 kilo gräsfrön
Mjölby är uppe i tvåan igen, det var ett tag sedan de vistades på den här nivån, och vi måste gå så långt tillbaka till tidigt 90-tal för att hitta laget i de högre divisionerna.
Då spelade de i ”gamla” division 1 vilket innebar matcher mot Örgryte och Häcken, och rubriker därefter i Östgöta Correspondenten.
Som ”NU KLIPPER VI HÄCKEN” inför mötet med göteborgarna.
Mjölby fick sina stadsrättigheter 1920 och några år tidigare, 1913, anlades den första fotbollsplanen när ett 70-tal tegelbruksarbetare släpade sina skottkärror, lade ut krossat tegel, tusen åkarlass matjord och 300 kilo gräsfrön.
Bedårande entré
Redan 1904 tillverkades den första läderkulan i just Mjölby, berättar MAI-galningen PerGustaf Sunnerfjord, och det är inte alla som tänker på det när Sveriges alla mittbackar under en säsong och i matchens sista minut sopar iväg bollen över halva plan och ut på åkermarkerna runt om.
Vifolkavallens entré är bedårande, här är det en ära att betala för sig, och träläktaren som byggdes på 20-talet är division 2-fotbollens underverk.
Till den vill man ju bli uppskickad. Tänk så många otåliga, oroliga fötter som har stampat här genom åren.
Jag känner inte i detalj till vilka regler och förordningar Uefa har när det kommer till läktare som ska användas i europacup-spel, men där är inte Mjölby – ännu – så vi skjuter på frågan ett tag.
Däremot kommer det under säsongen spelas ett derby i trakten som vi inte blivit bortskämda med, åtminstone inte i modern tid.
Slaget om Slätten.
Läget exemplariskt
Det skiljer bara tre mil mellan Mjölby och Motala, de båda industriorterna som är så lika, men ändå inte.
Motala har spelat i allsvenskan en gång, det börjar bli länge sedan nu, men vi glömmer förstås inte Gösta Löfgren och ”Mammutallsvenskan” 1957-58 i första taget.
I Motala fanns Luxor och Electrolux kylskåpstillverkning, dessutom var läget exemplariskt där vid Göta kanal.
Mjölby, knutpunkten längs med stambanan ute på ”slätta”, hade sina kvarnar i Svartån och senare produktion av
lagertruckar och jordbruksmaskiner.
Det var längesen de här båda fick brösta upp sig mot varandra på den här nivån.
Motala är favorittippade, Mjölby är nykomlingar och spelar division 2 för första gången sedan 1995, men allt sånt tar Vifolkavallen inte hänsyn till.
Dessutom har Mjölby förstärkt laget med Martin Ingesson, Klas Ingessons grabb, och ingen annanstans i fotbolls-Sverige passar skogshuggarstegen bättre än just här.
MAI mot MAIF.
Mumma.