ANGERED STÅR TILLSAMMANS
FOTBOLLSALLIANSEN SOM GER LJUS ÅT GÖTEBORGSFÖRORTEN: ”INNAN ... DET VAR LIV OCH DÖD NÄR DET VAR MATCH”
Iårtionden hade de konkurrerat, gjort det svårare, närmast förstört för varandra. Det hade lett till färre framgångar, färre spelare, färre medlemmar och ett intresse för klubbarna som störtdök. – Gunnilse hade gått från att vara en stor förening med 7–800 medlemmar. När jag kom hit var det 220 kvar, säger Tomas Gustafsson.
Vi har satt oss vid ett runt bord på den jättelika övervåningen i klubbhuset vid Hjällbovallen. På covidavstånd från varandra. I vanliga fall, pre-covid, så var det här närmast en fritidsgård. Barn och ungdomar från alla lag och barn till föräldrar som spelade i A-lagen använde det som en samlingsplats. Nu är det öde, förutom lite kökspersonal och så A-lagsspelarna som börjar ramla in för kvällens träning med Angered BK.
Det har gått fyra år sedan Tomas Gustafsson kom med förslaget. Det var inte första gången, Angeredsklubbarna hade flertalet gånger försökt att samarbeta på olika sätt, till och med slagit ihop vissa klubbar. Men utan framgång. Alltid var det något som förstörde, någon klubb som tjänade mer på det än de andra.
Han hade varit klubbchef i Gunnilse i ett år när han 2017 första gången förde samman representanter från Angereds IS, Lärje/Angered, Angered MBIK, Gunnared KIF och sin egen klubb. Det tog två år, men vintern 2019 bildades Angered Allians, en paraplyorganisation för de fem klubbarna med syfte att stärka dem allihop och få ett A-lag som på allvar kunde klättra uppåt i serierna.
Det Svenska Fotbollförbundet sa nej till att den nya klubben skulle få heta Angered Allians, så det nyblivna division 2-klubbens A-lag heter därför Angered BK.
500 nya första året
Målsättningen var hög, på tre år skulle man dubblera antalet aktiva spelare i klubbarna från 1 500 till 3 000. Efter två år ser det, trots pandemin, lovande ut. Under det första året fick man in 500 nya spelare i alla åldrar. Och till skillnad från många andra klubbar tappade man inga aktiva under pandemiåret 2020, utan utökade i stället med ytterligare 100 spelare från de yngsta till de äldsta lagen. Klubbarna finns kvar på barn- och ungdomsnivå, där alla har siktet inställt på A-laget som övergår till
Angered BK. På ungdomssidan finns det både ett bredd- och elittänk, tanken är att de stora talangerna inte ska behöva lämna för någon av akademierna inne i Göteborg, som IFK Göteborg eller Häcken, utan att de ska kunna få samma utbildning och nå samma nivå även om de stannar i Angered.
– Man ska inte behöva gå dit. Och för att vi ska lyckas behålla dem, och de ska lyckas med sina fotbollskarriärer, måste vi minst ligga i division 1 med vårt A-lag. Så det är vårat grundmål.
Sedan är inte allt positivt, Lärje/Angered är i princip en insomnad klubb och Gunnared KIF har lämnat sammanslagningen.
– Det är lite synd att inte alla är kvar, men Gunnared hade ett annat tänk och valde att lämna. Men annars har det nästan gått bättre än jag förväntat mig. Konkurrensen är borta, vi hjälper varandra istället och ekonomiskt ser det mycket bättre ut också.
Förutsättningar som få andra
Visserligen har man inte fått bytt ut skylten på träningsanläggningen, på Hjällbovallens klubbhus står det fortfarande ”Gunnilse IS”. Men förutsättningarna kunde inte vara mycket bättre för en klubb på den här nivån. Man har två fullstora elvamannaplaner med naturgräs, en konstgräsplan, en inomhushall och ett stort klubbhus. Dessutom förbättras ekonomin genom att man hyr ut en närliggande grusplan till gästarbetare som är i Göteborg för att jobba med Västlänken, de bor på grusplanen. Och långt gångna planer finns också på att bygga om en del av hallen till en padelhall. Dels för att kunna starta upp en padelsektion, men också för att den vägen få in extra inkomster.
Det kan behövas, för med de storslagna planer som föreningen har kommer det att behövas extra utrymme. Det är tydligt redan nu. När A-lagsspelarna en stund senare börjar värma upp inne i hallen delar de planutrymmet med kidsen i sjuårslaget. Och när de sedan genomför den en och en halv timmes långa träningen på konstgräsplanen håller de till på ena planhalvan. Den andra delas broderligt mellan två andra ungdomslag.
Sedan hinner lagen inte ens gå av planen innan den intas av damlaget och två andra ungdomslag som ska in och träna.
”Slipper slåss om sponsorer”
Det är trångt. Men familjärt. Ögonen lyser på sjuåringarna när de försöker ta bollen från de dribblande A-lagsspelarna. En av dem är Adnan Hadzialic. Han är bara 27, men redan en veteran efter att ha varit uppe och känt på Gunnilses A-lag redan i 14-årsåldern. Han och familjen är ett typexempel på klubben, hans storebror Sead är assisterande tränare i A-laget, han själv är assisterande tränare i damlaget och bakom honom i hallen joggar hans sambo Kerime Karateke, som just nu rehabar efter en korsbandsskada hon ådrog sig under en match med klubbens damlag i höstas.
– Angered Allians är ett jättebra projekt, det förenar Angered på ett helt annat sätt, den här rivaliteten som fanns innan suddas ut. Innan var det Lärje mot Gunnilse, det var liv och död när det var match. Men nu är det en satsning på ett annat sätt och det kan bara bidra till att vi får fler spelare under samma tak. Och klubbarna slipper slåss om samma sponsorer, det blir inget tjafs. Och så förenar det juniorerna hela vägen upp, säger han.
Han vet vad han pratar om. Han inledde karriären i Gunnilse, men när A-lagsspelet uteblev satsade han på studierna i stället och varvade ner i division 5, där Lärje/Angered då hamnat.
– Men efter två år kände jag att det var för låg nivå så jag gick tillbaka hit. Det var precis när Joel kom.
”Vi är för bra. Vi är kompletta”
Joel, det är Joel Sjöqvist det. Spindeln i hela Angered Allians. Heltidsanställd tränare som har hand om både herr- och damlaget. Under kvällen ska 36-åringen först leda herrlagets träning i 90 minuter. Sen gå in och byta skor, värma sig lite, och sedan köra lika länge med damlaget på samma plan.
Men nu står han i det stora rummet i klubbstugan, en kopp kaffe i handen, och funderar på framtiden. I fjol vann man S
”ANGERED ALLIANS ÄR ETT JÄTTEBRA PROJEKT, DET FÖRENAR ANGERED PÅ ETT HELT ANNAT SÄTT, DEN HÄR RIVALITETEN SOM FANNS
INNAN SUDDAS UT.”
sin division 3-serie och är nu nykomlingar i division 2. Men man är ingen blyg nykomling.
– Övre halvan? Definitivt. Sikta på att hänga kvar? Nej nej nej, där nere har vi inget att göra. Vi är alldeles för bra. Vi är kompletta. Minst två spelare på varje position, har känt varandra länge och den spelmodellen som främst jag har jobbat fram under många, många år är väldigt komplett. Det finns liksom inga hål i den. Vi vill vinna varje match vi spelar och vinna varje serie vi är i. Det är vår målsättning.
Kaxigt? Ja, absolut. Men definitivt inte obefogat. Kvaliteten på träningen senare under kvällen är på en hög nivå, liksom Sjöqvists ledarskap. Det finns kraft bakom hans kaxiga målsättning.
Det är hans fjärde säsong som A-lagstränare som nu inleds. I år är första året där han dubbeljobbar och också har hand om damlaget. Han pratar närmast lyriskt om sitt ledarteam. ”Vladde”, Vladimir Majdandzic, och ”Sejo”, Sead Hadzialic är jättebra på det analytiska och taktiska. Axel Sundberg tar hand om fysträningen. Och Björn Ramstarke, lagledaren och materialförvaltaren som varit i Hjällboklubben sedan urminnes tider, har hand om allt material och det administrativa.
– Vi har ett jättebra team, det hjälper mig så att jag hinner med. Vi har ett arbetssätt där vi ska ha så lite spilltid som möjligt. Vi vill vara som klubbarna som är högre upp i seriesystemet, men de har en helt annan resurs när det kommer till tid. De kan avsätta hela dagen, här måste vi göra samma sak fast på en tiondel av tiden. Man får effektivisera det man kan.
Det svåraste nu är dock inte brist på tid, utan brist på matcher. Pandemin och restriktionerna omöjliggör all form av matchspel mot andra lag och säsongspremiären är framskjuten i alla fall fram till början av maj.
– Det är tufft, det är jävligt svårt att motivera laget. Och svårt att motivera mig själv, att träna så här mycket som vi gör utan att få en match i slutet av veckan. Så här har jag inte blivit testad i mitt ledarskap förut, men det är också en läropeng.
”Ungdomarna ser att det är hett”
Han tar en klunk kaffe, nickar åt A-lagsspelarna som stressar in för uppvärmningen och börjar sedan prata om projektet. Om
”OM VI HÅLLER I GÅNG DET HÄR SÅ ATT VI OM TIO ÅR ÄR 3 000–5 000 FOTBOLLSSPELARE I ANGERED – DÄR HAR DU SAMHÄLLSNYTTAN. OCH DET FINNS SÅ MYCKET TALANG HÄR UTE. DÅ KOMMER VI FAN LIGGA I SUPERETTAN.”
Angered Allians. Kallar det jätte-, jätteintressant.
– Det som börjar hända nu, som jag inte känt tidigare, är att det är en enad kraft som vill framåt. Tidigare var det många som ville någonting, men alla ville inte samma sak. Det var nästan så att man, jag ska inte säga att man förstörde för varandra, men i alla fall inte stöttade varandra. Men nu vill folk åt samma håll, man märker ”fan, det här ger framgång”. Fler ungdomar får spela fotboll, a-lagen går bra, Angered MBIK vann sin division 4-serie, vi vann division 3, ungdomslagen växer i antal och ungdomarna ser att det här är hett och då vill de vara med på tåget. Så jag är jätteglad över att jag får vara med och att det verkligen går framåt.
Så har det inte alltid varit.
– Nej, definitivt inte. Men nu finns det inga interna stridigheter att kämpa emot. Mycket mindre friktion, jag får jobba fritt och göra det jag faktiskt är bra på att göra. Det vill säga vara fotbollstränare. I stället för att hålla på med en jävla massa krimskrams och konflikter hit och dit.
Ja, för det är ju inte bara de tidigare rivalklubbarna som haft interna stridigheter mot varandra. Angered, den del av nordöstra Göteborg som bland annat består av stadsdelarna Hjällbo, Hammarkullen, Angered Centrum, Rannebergen, Gårdsten och Lövgärden, är ett av stadens problemområden och har varit så i många år. Gängkrigen blossar upp då och då och så sent som i somras uppmärksammades det stort när unga kriminella män satte upp vägspärrar i utkanterna av centrum för att kontrollera vilka som åkte in och ut ur området. Då var
”DET SOM BÖRJAR HÄNDA NU, SOM JAG INTE KÄNT TIDIGARE, ÄR ATT DET ÄR EN ENAD KRAFT SOM VILL FRAMÅT ... MAN MÄRKER: FAN DET HÄR GER FRAMGÅNG”
det i samband med skottlossningar och ett uppblossat krig mot ett gäng i Backa.
– Det går väldigt upp och ner, nu har det varit lugnt med skjutningar ett tag. Men när man jobbar här, det går rätt fort att normalisera det. Problemen finns kvar, säger Tomas Gustafsson.
”Avgörande med föreningar här”
Och det är här Angered Allians kan spela sin största och viktigaste roll. Unga kids som tränar fotboll hela veckorna löper betydligt mindre risk att värvas till de kriminella gängen. Hänger man på Hjällbovallen fem dagar i veckan så finns ju inte tiden och orken till att också hänga på torgen.
”OM VI LYCKAS RÄDDA EN ENDA KILLE FRÅN KRIMINALITETEN HAR VI BETALAT VÅRT ÅRLIGA BIDRAG. OCH DET KAN JAG SÄGA, VI HAR MÅNGA
SOM VARIT DÄR UTE ANNARS”
Det är därför som Göteborgspolitikerna skjuter till 1,5 miljoner kronor årligen till projektet för att klubben ska kunna arvodera ledare och hålla utbildningar. Och det är därför de håller ett noga öga på projektet, med förhoppningen att de ska kunna överföra samma system på andra stadsdelar som har problem med gängkriminalitet.
1,5 miljoner kronor är mycket pengar, men sett till samhällsvinsten är det en piss i havet. Gustafsson pekar på Fryshusets senaste beräkning som säger att en gängkriminell kostar samhället 1,5 miljoner kronor årligen.
– Så om vi lyckas rädda en enda kille från kriminaliteten har vi tagit och betalat vårt årliga bidrag. Och det kan jag ju säga, att vi har många, många spelare här som hade varit där ute annars. Det är helt avgörande att det finns föreningar här. Det finns inte så jäkla mycket annat att göra.
För framtiden, vad är den största moroten för er? Att få ett A-lag som är så sportsligt bra som möjligt, eller att hjälpa så många barn och ungdomar som möjligt att hamna rätt?
– Jag tycker att det går hand i hand. Jag vill ha en så hög sportslig kvalitet så att spelare i Angered BK känner att de kan bli en internationell spelare eller komma upp i allsvenskan. Då är division 1 en bra nivå. Och det kan vi kombinera med att bli så stora som vi bara kan bli.
Han pratar om att klubben nu börjar känna av växtvärk, att det måste till större utrymmen för att kunna ta emot alla unga spelare. Planer finns på att bygga ytterligare en konstgräsplan för att få plats med fler spelare.
– Om vi lyckas hålla igång det här så att vi om tio år är 3–5000 fotbollsspelare i Angered – där har du samhällsnyttan. Det är otroligt viktigt. Klarar vi av det så är det fantastiskt. Och sedan, som jag sa, går det hand i hand med det sportsliga. Det finns så otroligt mycket talang här ute, ruggigt mycket talang. Så om vi har 5 000 spelare i Angered Allians då kommer vi fan ligga i superettan.