ETT KONSTVERK SNART PÅ PLATS
I ALLSVENSKAN
Akropolis IF startade 1968 som en grekisk invandrarklubb.
2020 knackade klubben på dörren till allsvenskan efter att ha smugit sig upp i seriesystemet under radarn.
Sportbladet frågar en ideellt arbetande sportchef om även det sista steget är möjligt att ta för klubben från Järvafältet i Stockholm.
Text: Lars Nylin Foto: Pontus Orre
På arbetstid jobbar Georgios Gogas med it och knackar kod som programmerare. På en krympande fritid jobbar han ideellt som sportchef hos Akropolis IF. Om man leker med tanken att Georgios på itjobbet skulle programmera fram ett tvspel motsvarande Fifa 21 som bara skulle utgå från superettan blev slutprodukten knappast trovärdig.
Det är nämligen smått osannolikt hur Akropolis under radarn smugit fram till att nu nämnas som en uppflyttningskandidat till allsvenskan.
Förra säsongen kom klubben från nordvästra Stockholm som nykomling femma i superettan. De utmanade alla topplag och föll aldrig igenom. Om historien inte utspelat sig i landets största stad skulle uråldriga referenser som sagan om Åshöjdens BK troligen ha tagits till.
En pandemivinter senare sitter Gogas nu med ett delvis nytt lag för att ta äventyret vidare. Akropolis har förlorat en rad nyckelspelare. Men man har fyllt på minst lika namnkunnigt.
Det förändrar dock inte mycket för Georgios. Han är själv överraskad över att klubben som han själv spelade i för 20 år sedan har nått så långt.
– Det viktigaste är att vi stabiliserar oss i superettan under kanske tre, fyra år, håller oss kvar. Allt det andra får komma sedan, säger Gergios själv.
”Jag var Hyséntypen”
Numera kallas det mesta av förändring metaforiskt för att göra ”resor”.
Akropolis IF inledde sin resa som klubb 1968, fotbollen startade året efter. Basen på den tiden var de invandrartäta färska förorterna kring Järvafältet i nordvästra Stockholm: Akalla, Kista, Rinkeby. Som namnet berättar fanns grunden i huvudstadens koloni av grekiska arbetskraftsinvandrare.
Det kunde ibland komma ett tusental till matcherna när blåvita Akropolis började nosa på att lämna lokalfotbollen för att spela nationellt i division 4. Till sist nådde laget dit, och 1987 även division 3.
1996 kom Gogas till klubben. Trots sin grekiska uppväxt – först i Stockholm, sedan i Grekland, för att sedan återvända för gott med familjen – var han 25 år innan han anslöt till Akropolis i division 4. – Jag var mittback. Men inte den graciösa typen. Det var nog mer Glenn Hyséntypen, mycket glidtacklingar, beskriver han sin spelstil.
Det som händer i dag kring Akropolis inleddes 2003.
Efter att ständigt stått i hissen mellan trean och fyran sedan slutet av 1980talet hade den första generationen klubbansvariga tröttnat.
Till sist tröttnade även det spelande kompisgänget. Spelarna kom nu från alla delar av Stockholm och hade i stort sett förlorat identiteten som Järvafältets klubb. Men alla gav inte upp. Georgios minns: – Vi var några i laget som tyckte att det ändå var värt att fortsätta; ett gäng grabbar i 30–35årsåldern. Vi ville köra vidare och den nya styrelsen sa helt enkelt att jag skulle bli sportchef. Okej, tänkte jag, det kunde ju vara roligt – och det var det.
DET VIKTIGASTE ÄR ATT VI STABILISERAR
OSS I SUPERETTAN UNDER TRE, FYRA ÅR. HÅLLER OSS KVAR. ALLT DET ANDRA FÅR
KOMMA SEDAN.
Aldrig tittat nedåt sedan 2004
I den näst sista omgången 2004 säkrades en plats i trean. Där höll man sig kvar året efter, sedan kontraktet räddats med den sista
sparken i sista matchminuten borta mot IFK Österåker.
Därefter har Akropolis aldrig tittat särskilt långt nedåt i seriesystemet. Utan större åthävor har klubben, oftast med Akalla som utgångspunkt, i stället sakta vandra uppåt.
Vad hände egentligen 2004?
– Det var inget dramatiskt. Vi var några som ville ha lite mer av struktur och ordning. Vi ökade på träningen med något pass i veckan. Sedan rullade det mest på. Mycket har handlat om att vara envis. Hur långt kan vi komma? Man har lagt ner mycket tid, lärt av misstagen och sakta byggt vidare med små medel, säger Gosas och skrattar sedan: ”Vi fick berätta för några att man inte platsade endast utifrån faktumet att man var grek.”
Han döljer inte att det trampats på en del tår när klubben gått från att ändå uppfattas
som en invandrarklubb till en som sedan decennier trots tydliga grekiska kopplingar har som uttalad självbild att vara ”vilken seriös klubb som helst”.
Efter ett antal säsonger i division 2 togs det avgörande steget till ettan 2010.
Flytt från Spånga till Grimsta
Gogas medger att division 1 nog var den nivå man hade tänkt att försöka etablera sig och bli kvar på. Men trots att han utför sitt uppdrag på hobbybasis har Gogas visat
VI VAR NÅGRA SOM VILLE HA LITE MER STRUKTUR OCH ORDNING. VI ÖKADE PÅ TRÄNINGEN MED NÅGOT PASS I VECKAN. SEDAN RULLADE DET PÅ.
sig vara en för skicklig alltiallo och sportchef för att det skulle stanna där.
Klubben skiftade visserligen mellan ettan och tvåan under 2010-talet. Men känslan att den till sist skulle nå superettan växte.
Allt fler namnkunniga spelare rörde sig i Gogas nätverk och två täta playoff i följd mot 08-rivalen Frej skvallrade om att landets näst högsta serie var en fullt möjlig nivå. 2019 blev det så.
Akropolis förlorade en enda match i norrettan och tog 75 poäng av 90. Klubben fick börja planera för att återigen flytta. Nu från Spånga IP till att dela arena med Brommapojkarna på Grimsta IP rakt västerut från centrala Stockholm.
Få experter såg 2020 Akropolis som annat en nedflyttningskandidat. Men klubben visade sig bli en av seriens stabilaste.
Akropolis tog stadigt poäng, även mot de slutliga toppgängen. I slutet av sommaren spelade laget elva matcher i följd utan förlust. I september kunde lokaltidningen Mitt i trycka rubriken: ”Akropolis har chans på att nå allsvenskan.”
Det följdes av en av få plumpar under säsongen, förlust hemma mot jumbon Ljungskile. Men Akropolis höll sig kvar på övre halvan, för att till sist alltså sluta femma.
”Speciellt att säkra Daniel”
Inför 2021 har Assyriska delvis fått betala priset för förra årets framgångar. Senaste säsongens centrallinje har försvunnit: Målvakten och AIK-lånet Samuel Brolin finns nu i Mjällby, Nicklas Maripuu och Adhavan Rajamohan har gått till Degerfors, mittbacken Marcus Haglind-Sangré till Örgryte.
Redan i slutet av förra säsongen försvann anfallaren Nikola Vasic till Reggina i Serie A.
Gogas fick lägga sitt sportchefsfokus på att ersätta dessa. Och det ser lovande ut: förre Akropolisspelaren Panos Dimitriadis kommer från AIK, mittfältslöftet Fredrik Hammar anlände från Brentford. Inte minst har Daniel Larsson, i dag 34, anslutit från en proffstid som avslutades på Cypern och innan det grekiska ligan.
– Det blir inte lätt att få ihop ett lika starkt lag. Med så pass bred trupp. Panos känns mycket viktig att få in. Man vill ha unga spännande spelare där det händer något. Sen behöver man spelare som Panos för att hålla väggarna bärande. Det var givetvis även något speciellt att säkra Daniel Larsson. Han ville till Stockholm. Jag vet inte om andra klubbar hade tackat nej, men det passade oss perfekt. Möjligen passade det honom att vi har grekiska kopplingar, säger Georgios Gogas.
Han vill helst inte prata om allsvenskan. Tvärtom skrattar han något om att det kanske kan räcka med de tre stora 08-klubarna i allsvenskan, innan han säger:
– Vi skyndar långsamt. Vi lär oss för varje dag som går. Vi måste ha tålamod. Vi kan aldrig bli lika stora som AIK, Djurgården och Hammarby. Men om vi bygger vårt varumärke noggrant kan vi kanske bli en klubb som spelare under allsvensk nivå ändå vill komma till. Han avrundar sedan: – Men vi och BP kommer nog aldrig att kunna nå mer än 1 000 åskådare.
Men så tystnar han lite och tillägger:
– Å andra sidan kommer ju de andra klubbarnas fans till Grimsta. Och vi skulle bli tydligare för sponsorer.
Så nog finns ändå tanken på högsta serien där.
Akropolis Serie A-export Nikola Vasic är mer villig att koppla Akropolis till allsvenskan. Han säger:
– En ljus framtid väntar för klubben. Det skulle inte förvåna mig alls om Akropolis blir ett allsvenskt lag relativt snart. Se bara på lag som Mjällby AIF och Varbergs Bois. Det var inte många som trodde på dem.
”Mål 1: få i gång knattefotboll”
Georgios Gogas nuvarande fokus, utöver att hålla sig kvar i superettan, finns i stället på att få i gång en ungdomsverksamhet som inte skäms för sig intill de andra 31 elitklubbarna. Så är det nu.
Medan seriekonkurrenter som Helsingborg och Sundsvall har fyra och fem stjärnor i Svensk Elitfotbolls bedömning av klubbarnas ungdomsverksamhet har Akropolis som enda klubb noll stjärnor – laget ligger överlägset sist i den rankningen.
– Mål nummer ett är att få i gång knattefotbollen. Och att få struktur på övriga pojkoch flicklag. Nu är det mest så att någon förälder tar tag i ett lag där ens barn spelar och så blir det en verksamhet en säsong eller några få, säger Gogas, som själv leder ett lag där hans son spelar.
2020 hade Akropolis fem ungdomslag. På 1970-talet hade man som mest 25. På den punkten har det mesta blivit sämre fram till nu.
Men för A-laget har det alltså gått desto bättre.
Det kan sluta med att Assyriska, Syrianska och Dalkurd får sällskap i maratontabellen i raden av klubbar som en gång startades av invandrare.
Då om inte förr skulle Georgios Gogas dessutom få heltidsanställa sig själv som sportchef.
DET SKULLE INTE FÖRVÅNA MIG OM AKROPOLIS BLIR ETT ALLSVENSKT LAG SNART. SE BARA PÅ MJÄLLBY OCH VARBERG. DET VAR INTE MÅNGA SOM TRODDE PÅ DEM.