TORSLANDA tillbaka med eget tänk
TORSL ANDA. Hårt kritiserade och ifrågasatta från start. Nedflyttade till division 3 efter en kaosartad säsong. Nu är Torslanda IK tillbaka, med en fortsatt nyzeeländsk koppling, men med ett eget tänk. Text: Henrik Lundgren Foto: Anders Deros
På ytan lät det ju bra. Torslanda IK, en av Göteborgs största fotbollsföreningar, skulle inleda ett projekt med akademin Olé från Nya Zeeland. Med ett amerikanskt investmentbolag i bakgrunden som skulle stå för pengarna skulle tre nyzeeländare anställda av Olé strukturera upp klubben. Skapa en röd tråd av samma stuk som akademin gjort i hemlandet. Dessutom skulle fem spelare därifrån förstärka Torslandas division 2-lag.
Nyheten läckte ut i slutet av 2018 och ledde till starka protester. Ledare och föräldrar från Torslanda oroade sig över att Olé och det amerikanska bolaget New World Football skulle få för stor makt över klubben. Att de nyzeeländska spelarna bara skulle använda a-lagsspelet som ett skyltfönster för att komma ut i de större europeiska ligorna, och skulle någon Torslandaspelare säljas så skulle 70 procent av intäkten gå till Olé och New World Football. Dessutom fanns det gott om farhågor att de lokala talangerna skulle tvingas bort för att ge plats åt nykomlingarna från andra sidan jorden.
Avtalet skrevs ändå på i början av april 2019. Men sedan följde en kaosartad säsong. De utlovade spelarna från Olé kom på plats ytterst sent, liksom huvudtränaren Declan Edge och det blev aldrig någon ordning.
Mittfältaren Owen Parker-Price, 22, minns hur det var.
– Jag, Declan och de andra kom samma vecka som premiären. Den säsongen hade vi tre olika lagkaptener och totalt 40 spelare spelade match under året. Det var galet, helt vilt.
Säsongen slutade inte helt oväntat i nedflyttning. Den första segern kom först i omgång elva och fram till dess hade man lyckats plocka tre poäng och hade en målskillnad på 7–27. Hösten blev bättre och till slut var man faktiskt bara en poäng från att klara sig kvar. Men fjolåret i division 3 gav dem en chans att börja om, stadga upp och tänka till.
När 2021 börjar är det mesta nytt.
– Det går en röd tråd genom hela föreningen, en tydlighet. Det har tagit lite tid, men alla tycker att det är roligt att följa, alla känner att vi är mer av en förening nu, säger tränaren Zlatan Krizanovic.
”Vi rensade ur truppen”
Det amerikanska investmentbolaget försvann snabbt ur bilden när FIFA började muttra om att det inte var tillåtet med spelare ägda av en tredjepart. Och det som i början var så mycket ”the Olé way” har nu i stället blivit ”The Torslanda way”. De 70 procenten som Olé skulle få av övergångssummorna var bara ett missförstånd enligt Krizanovic. Och ja, det finns visserligen tre spelare från Nya Zeeland i a-truppen, och det kan bli fem lagom till S
säsongsstarten. Men a-truppen har ändå gått från att vara en mix av spelare från överallt som lockades dit med pengar, till att i princip enbart bestå av lokala talanger som spelar utan ersättning.
När man dessutom i höstas såg till att göra sejouren i division 3 endast ettårig så försvann den högljudda kritiken.
– Vi rensade ur truppen när vi åkte ur division två 2019. Visst var det tufft i början, men nu är de unga spelarna mycket bättre. Och de yngre spelarna i klubben kan se att det finns en väg uppåt, att de också kan nå a-laget, säger Dan Keat, nyzeeländaren med spelarmeriter från Gais och Falkenberg, som numera är en av tränarna för herr- och damlaget, och juniorlagen.
För den nyzeeländska kopplingen är långt ifrån borta. Declan Edge, som är den som har byggt upp Olé Academy i Nya Zeeland, är kvar som huvudtränare i Torslanda. Och den röda tråden som nu genomsyrar hela föreningen är förstås tagen från Olé. Men det är inte så att Olé Academy har tagit över Torslanda IK.
– Det är ett samarbete mellan två organisationer, där Torslanda har all kontroll här. Jag var anställd av Olé från början, men nu är både jag och Zlatan heltidsanställda av Torslanda. Olé är fortfarande en partner, men inte lika stor längre. De bidrar med samarbete och tränarutbyte. Men det är The Torslanda way nu. Vi vill inte splittra något, vi lärde oss av våra misstag, säger Keat.
Mer som EN förening nu
Så vad är då Torslandavägen? Ja, det är vägen som leder ut från de södra delarna av Hisingen nästan hela vägen ut till Torslandavallen, TIK:s hemmaplan. Men det är också namnet på det system som numera genomsyrar hela föreningen, från herr- och damsektionens a-lag till de yngsta sexåringarna.
– I början var det ett stort problem att alla grupper var som ett lag för sig, en egen förening. Våra 10- och 11-åringar hade ingen kontakt med varandra, ledarna i respektive grupp körde sin fotboll. Nu är det en tydlig kontakt mellan alla lag. Det är samma träningsmetodik, spelfilosofi och så vidare. Även a-laget kör samma lekar och övningar på träningen som de små. Så när spelarna flyttas upp en åldersklass så känner de igen sig, alla övningar är samma och likaså deras positioner på planen. Alla känner att det blivit mer som en förening nu, säger Krizanovic.
Ett snack med klubbens ordförande Mattias Svensson bekräftar bilden. Till skillnad från många andra fotbollsklubbar så har