Li­vet ef­ter dö­den

Egyp­ti­er­na trod­de på liv ef­ter dö­den. Där­för skul­le krop­pen be­va­ras så bra som möj­ligt. Det­ta kal­las för mu­mi­fi­e­ring.

Historia junior - - Innehåll -

De forn­ti­da egyp­ti­er­na var säk­ra på att det vän­ta­de ett nytt liv ef­ter dö­den. Där­för skul­le de­ras krop­par be­va­ras i så bra skick som möj­ligt, så att de var redo för näs­ta liv. Till en bör­jan be­grav­de egyp­ti­er­na si­na dö­da di­rekt i den var­ma san­den. Det tor­ka­de ut krop­par­na och höll dem väl­be­va­ra­de. När de bör­ja­de an­vän­da kis­tor bör­ja­de krop­par­na istäl­let att rutt­na. Då var de tvung­na att hit­ta en an­nan lös­ning. Lös­ning­en var mu­mi­fi­e­ring. Det­ta gjor­de un­der 3 000 år.

Mu­mi­fi­e­ring var en dyr och lång pro­cess. Det kun­de ta upp till 70 da­gar att gö­ra en män­ni­ska redo för näs­ta liv. Där­för ha­de ba­ra de ri­ka råd med evi­ga liv. De fick ock­så med sig ägo­de­lar i gra­ven, för att få en bra start i näs­ta liv.

»BA­RA DE RI­KA HA­DE RÅD MED EVIGT LIV.«

»DET KUN­DE TA UPP TILL 70 DA­GAR

ATT GÖ­RA EN MÄN­NI­SKA REDO FÖR NÄS­TA LIV.«

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.