JULIUS CAESAR AVRÄTTAS

44 F.KR.

• VARFÖR DET HÄNDE

I slutskedet av den romerska republikens tid försökte Julius Caesar hålla ihop allt, men hans handlingar hade upprört många senatorer att de bestämde sig för att vidta åtgärder – de skulle döda honom. De planerade i flera månader och den 15 mars år 44 f.Kr. var det dags.

• DEN ÄDLA ROMAREN

Brutus var son till Caesars älskarinna Servilia och hennes första man. Han sågs som en lovande senator trots att han inte hade hunnit åstadkomma mycket. Han följde den stränga stoiska filosofin och var en beslutsam man, på gränsen till besatt. Caesar sa: ”Vad Brutus än vill, så vill han det extremt mycket.” Brutus insisterade på att endast Caesar skulle dödas och trodde naivt att den tidigare republiken skulle återuppstå efter diktatorns död.

• EN AVUNDSJUK MAN

Cassius var gift med Brutus syster Tertia. Enligt ryktet hade hon haft en affär med Caesar. Cassius blev berömd efter att ha befriat de överlevande i Crassus armé efter katastrofen i Partien. Han sägs ha varit avundsjuk på fördelarna Caesar gav Brutus.

• FRIHET

Brutus och Cassius hade det ganska bra ställt under diktaturen, men tillsammans med sina medkonspiratörer ansåg de att den romerska republiken inte kunde fungera med en diktator. Dessutom skulle de med stor sannolikhet få styra den återställda republiken om de lyckades störta diktatorn.

• ÖDMJUK MARTYR

Caesar är ofta avbildad när han ödmjukt accepterar sitt öde. När han fick sitt första dolkstick skrek han: ”Förbannade Casca, vad har du i görningen!” Han tog sedan fram en lång penna som han bar på och högg Casca med spetsen. Caesar sårades 23 gånger, men i tumultet högg även flera av konspiratörerna, inklusive Brutus, varandra av misstag.

• ”ET TU, BRUTE?”

Shakespeares version följer författaren Plutarchos skildring noga, men det är osannolikt att dessa var Caesars sista ord. Istället verkar det som att han talade på grekiska, tittade på Brutus och sa: ”Kai su, technon?” (”Du också, min son?”). Det är oklart huruvida tonfallet var sorgset och besviket eller trotsigt och föraktfullt.

• VÄNNER, ROMARE, LANDSMÄN

Markus Antonius var Caesars medkonsul och övertalade konspiratörerna att ge diktatorn en offentlig begravning. Vi vet inte vad han sa, men Shakespeares version ger en bra bild av den romerska politiska retoriken och resultatet blev ett uppror mot konspiratörerna. Brutus, Cassius och de andra flydde från Rom, började mobilisera en armé och agerade precis som Caesar och Pompejus gjort tidigare.

Brutus var general, politiker och Julius Caesars avlägsna kusin. Hans uppgift under mordet den 15 mars var att eskortera Caesar till senatbyggnaden och hålla honom borta från Markus Antonius, hans allierade.

GAIUS TREBONIUS 92–43 F.KR. Gaius Trebonius var en gång kejsarens förtrogna medarbetare. Han uppehöll Markus Antonius genom att starta en konversation utanför senatbyggnaden när Antonius sprang för att varna Caesar om kuppen. Det gjorde det möjligt för angriparna att slutföra uppgiften. TILLIUS CIMBER 85–42 F.KR. När Caesar kom till senaten höll Cimber upp en begäran om att benåda hans landsförvisade bror. När de andra senatorerna samlades kring dem höll Cimber i Caesars axlar och distraherade honom. SERVILIUS CASCA 84–42 F.KR. Casca anslöt till konspiratörerna tillsammans med sin bror Gaius, som var nära vän till Caesar. Det var Casca som delade ut det första hugget genom att angripa en distraherad Caesar bakifrån. MARCUS JUNIUS BRUTUS 85–42 F.KR. Brutus var oroad av Caesars allt större makt efter att han blev diktator och övertalades att ansluta till konspiratörerna. När Caesar insåg att Brutus var en av angriparna täckte han sitt ansikte med sin toga, sviken.