HITLERS LISTA

HITLERS MÅLTAVLOR FANNS PÅ HANS LISTA AV OLIKA ANLEDNINGAR, MEN ALLA HADE DE EN SAK GEMENSAMT: ETT HEMSKT SLUT.

ERNST RÖHM

Hitler såg Röhm som en av sina få vänner och Röhm fick till och med lov att kalla führern vid namn. Röhm hjälpte Hitler att få förtroende från armén i Bayern och blev ledare för SA. Hitler gav honom en kabinettpost i ett försök att minska makten som SA hade, men Hitler var rädd för Röhms inflytande. Röhm var också hemligt homosexuell. Hitler visste detta, men blundade för det, vilket inte var förenligt med hur han behandlade HBTQpersoner. Många medlemmar inom nazistpartiet kritiserade Hitler, men han lät Röhm vara kvar. Hitler ville inte göra sig av med sin vän, trots att han såg honom som en politisk rival. Men i slutändan fanns det inget som kunde stoppa Hitler på väg mot absolut makt. Röhm mördades när han lovade trohet till führern.

KURT VON SCHLEICHER

Kurt von Schleicher var Weimarrepublikens sista kansler.

Hitler ansåg att Weimarrepublikens era var alltför dekadent och liberal. Schleicher försökte underminera Hitler vid flera tillfällen, inte minst när han föreslog att president Hindenburg skulle upplösa riksdagen och regera som diktator för att stoppa nazisterna. Vid ett tillfälle erbjöd sig Schleicher att sitta i en regering med Hitler, så länge han fick full kontroll över Reichswehr, Tysklands militär, medan Hitler härskade som kansler. Det var ett försök till att bevara freden, men Hitler vägrade och förlät heller inte Schleicher för hans tidigare opposition. Schleicher avskedades av Hindenburg 1933 och ersattes av Hitler. Hitler såg Schleicher som en av sina största fiender och ville se honom död.

GREGOR STRASSER

Efter Hitler hade Strasser mest makt och var en populär och inflytelserik person i tidiga Nazityskland. Han var en listig politiker och visste hur han skulle framställa en slags ”socialism” för att tilltala miljoner tyskar i medelklassen. Hitler fick stor hjälp av Strasser på väg till makten, men när Hitler började kontrollera regeringen uppstod sprickor mellan de två männen. Strasser hade alltid sett sig själv som en sann nationalsocialist, med en vänsterideologi som innebar att han hatade att Hitler samarbetade med stora företag. Han påstods också ha varit emot Hitlers antisemitism. Strasser lämnade partiet 1932 och trots att Hitler lyckades hålla kvar medlemmarna efter avgången kunde han aldrig förlåta Strassers svek.

ERICH KLAUSENER

Klausener var djupt troende katolik och akademiker.

Han var allierad med den före detta kanslern Franz von Papen och hade varit medlem i många aktivistiska organisationer. Före 1933 hade han till exempel stöttat polisens kamp mot nazistpartiets brott och gatuvåld. Det slog tillbaka på Klausener när nazisterna så småningom tog makten och de sparkade honom från transportdepartementet. Men Klausener gav sig inte. I juni 1934 höll han tal till katolska (och ickekatolska) folkmassor där han kritiserade nazisternas våld och hot. Nazistpartiet såg vad han gjorde och mindre än en vecka efter vad som skulle bli hans sista tal – den 24 juni 1934 framför en publik på 60 000 personer – sköts han ihjäl på sitt kontor. Långa knivarnas natt hade skördat ännu ett offer.