ROMANOVS AVRÄTTAS

1918

Nikolaj II av Ryssland var aldrig en naturlig regent. Hans pappa förberedde honom inte på att styra, för han trodde att han som 40-åring hade många år kvar. Han hade fel. Nikolaj blev tsar när han var 26 år gammal – ung, naiv och illa förberedd. Det var början på ett styre som präglades av dåliga beslut, misstag och oförmåga att se hur folket i Ryssland hade det. Efter revolutionen 1905 hade Nikolaj lovat att lyssna på folkets krav på grundläggande medborgerliga rättigheter, men på grund av sin starka tro på tsarens gudomliga rättigheter drog han snart tillbaka dessa löften.

Nikolaj ledde sitt land in i dyra krig och förhållandena i Ryssland försämrades. Det var ont om mat, tiotusentals soldater dog och nederlagen förstörde förtroendet som folket hade för sin ledare. Priserna steg och upplopp pågick i hela landet. Befolkningen kände sig sviken av en regim som inte tycktes bry sig om deras välfärd. Revolutionen var oundviklig. Nikolaj beordrade att demonstranterna skulle röjas undan och cirka 200 människor sköts på gatan. Så småningom anslöt militärgarnisonen i Petrograd, det äldsta och mest lojala regementet, till allmänhetens kamp. Nu hade Nikolaj inget annat val än att abdikera från tronen, 48 år gammal.

Nikolaj och hans familj blev snabbt landsförvisade och fängslades. De var tvungna att leva på soldaternas rationer, omedvetna om det öde de skulle gå till mötes. Man trodde att tsaren så småningom skulle ställas inför rätta, men händelserna den 17 juli 1918 förändrade allt. Åsikterna om vad som egentligen hände går isär, men man tror att familjen väcktes tidigt på morgonen och leddes ner till ett källarrum i tron om att det var en skyddsåtgärd.

När de var samlade i rummet stormade en exekutionspluton bestående av sju kommunistiska soldater in. Nikolaj hann bara säga ”Va? Va?” innan han sköts till döds. Bara de yngsta barnen överlevde det första kulregnet, skyddade av sina smyckesprydda klänningar. Men de attackerades snart med bajonetter och sköts i huvudet på nära håll. Det var inte bara familjen som utrotades, utan hela tsarsystemet i Ryssland. Folket ansåg att det var bättre att de bestämde själva än att de förlitade sig på aristokratin. Men de skulle snart märka att vanliga män kunde vara lika hemska som tsarer.

Ingen i familjen överlevde ryska revolutionen.