SLAGET VID BOSWORTH

1485

De brittiska öarnas framtid avgjordes en solig morgon på ett fält i norra England. Slaget krävde 1 000 eller fler engelska, walesiska och franska liv. Henrik Tudor, greve av Richmond, såg ut över platsen och armén som kom emot honom. Han kunde se sin rivals emblem, ett vitt vildsvin, fladdra i vinden. Rikard Plantagenet, Plantagenetdynastins sista son, närmade sig.

Han stod inte bara mellan Henrik och vägen till London, men även den engelska tronen. Rikard spanade målmedvetet på sina rivaler och kunde se Henriks kännetecken – den röda walesiska draken. Om Rikard vann skulle han säkra tronen och samtidigt skicka ett meddelande till andra bluffmakare och förrädare.

Kampen mellan Rikards familj och deras konkurrenter om den engelska kronan, Huset Lancaster, hade pågått på och utanför slagfältet i årtionden – en bitter kamp som kallades kusinernas krig. Hemska massakrar hade splittrat landet utan att resultera i en varaktig fred eller ett avgörande slut på kampen. Rosornas krig, som vi kallar det idag, tog äntligen slut på slagfältet i Bosworth.

Rikard valde att slå läger vid Ambion Hill nära Bosworth Field för att hindra Henriks avancemang mot huvudstaden. Dessutom ville Rikard ha utsikt söderut. Henriks styrka hade tillbringat natten längre sydväst, vid White Moors. Hertigen av Oxford, en av Henriks allierade och Rikards fiende, fick fatta många av de strategiska besluten och hade dessutom direktkontroll över armén. En tredje styrka, som kunde avgöra den stundande striden åt bägge håll leddes av bröderna Stanley. Slaget slutade med Rikards nederlag och Henrik blev kung.

Rosornas krig kulminerade i detta sista slag vid Bosworth och var början på Tudorstyret i England.