SLAGET VID GAUGAMELA

331 F.KR.

Efter att han hade besegrat perserna i Issos år 333 f.Kr. ledde Alexander den stores erövringar honom till Medelhavet, Egypten och Syrien. När han erövrat sig fram runt Medelhavets östra delar riktade Alexander återigen sin uppmärksamhet mot att störta sin största fiende: det mäktiga persiska riket. Persiens kung Dareios III hade dock inte legat på latsidan de senaste två åren. Han hade rekryterat män från hela sitt imperium för att bilda en armé tillräckligt stor för att stoppa den obesegrade kungen en gång för alla.

Dareios hade mött Alexanders armé en gång tidigare och trots att den persiska kungen hade en stor armé ville han helst undvika krig. Han erbjöd Alexander hälften av sitt persiska rike för att stoppa hans invasion. Alexanders generaler tyckte att han skulle ta emot erbjudandet, men Alexander vägrade. Dareios hade inget annat val än att förbereda sina styrkor för strid. Det finns olika uppgifter om hur många män Dareios hade till sitt förfogande, från 50 000 till en 1 miljon. Vad som är säkert är att den persiska kungen hade betydligt fler män än Alexander och trodde att det skulle vara till hans fördel.

Dareios valde en platt, öppen slätt utan träd för att undvika att råka ut för samma problem som vid Issos, där det smala slagfältet hade begränsat hans stora styrkor. Med 200 stridsvagnar och 15 stridselefanter var en platt terräng avgörande, så Dareios skickade sina soldater för att platta till jorden. I den torra höstvärmen var fältet en stor yta platt och tom mark, utan kullar, träd eller floder att ta skydd bakom.

Alexander hade redan tagit flera persiska ryttare till fånga och fick nys om Dareios position och taktik. Han marscherade sin armé mot perserna och stannade ungefär en mil från dem och slog läger för natten. Alexanders generaler uppmanade honom att utnyttja de sovande perserna och påbörja ett överraskningsanfall mitt i natten. Självsäkra Alexander förkunnade att han inte tänkte stjäla sin seger och beordrade istället sin armé att vila hela natten. Dareios mannar var dock vakna, beväpnade och redo att möta ett anfall som aldrig kom.

Alexander ledde sina utvilade män mot perserna på morgonen den 1 oktober. Över den platta slätten kunde de se den ståtliga persiska armén – de glänsande stridsvagnarna och det enorma kavalleriet som sträckte sig så långt ögat kunde nå. Mitt i centrum stod Dareios, omgiven av sina krigare och 15 mäktiga stridselefanter. Men Alexanders trupper, även om de var färre än perserna, bestod av elitsoldater ledda av en man som fortfarande var obesegrad på slagfältet. Alexanders mannar hade en unik strategi. De lyckades skapa en lucka i fiendens försvarslinje och påbörja en förödande attack. När Dareios insåg vad som hade hänt flydde han för sitt liv.

Alexander ville ta Dareios till fånga, men hans planer grusades när Darius oväntat dödades av sin egen befälhavare och kusin, Bessos, som ville ha Dareios tron. Dareios död blev slutet för det persiska riket och gjorde Alexander till kung av Asien. Hans imperium fortsatte att expandera fram till hans död åtta år senare. Än idag jämför militära ledare sig med Alexander den store och hans framgång i slaget vid Gaugamela ses som en av hans största segrar.

Enligt vittnen hade Dareios III över 500 000 män och 15 stridselefanter på sin sida.