Iberiska halvön

Den nordiska utbredningen i det kristna norra och det muslimska södra Spanien.

När vikingarna hade etablerat sig på den franska västkusten och kontrollerade Biscayabukten, avancerade de söderut till den iberiska halvön.

Det första anfallet av nordmän på spansk mark som vi känner till ägde rum år 844 då hundra vikingaskepp kom från Akvitanien. Vikingarna angrep Gijon och Coruna men stötte på hårt motstånd. Därefter styrde de skeppen mot områden i nutida Portugal. Till att börja med handlade det om små och oregelbundna räder. Precis som med vikingatåg i allmänhet var det främst kustområdena som påverkades. Vikingarna tog fångar och förstörde kloster.

De första attackerna ägde rum längs norra kusten och var som mest intensiva längs de kristna kungadömena Asturiens och Galiciens stränder. Den södra och vid den här tiden muslimska delen av Spanien, al-Andalus, blev också ett mål för vikingatåg. Under sex veckor 844 var Sevilla vikingarnas stad och Lissabon blev grundligt plundrat. För den muslimska befolkningen kom deras ankomst minst sagt olägligt. De försökte mobilisera sig mot de kristna och var upptagna med att göra motstånd under de väpnade konflikter som kallas Reconquista (Återerövringen) och som pågick under flera hundra år. Trots att nordborna seglat från Normandie på mindre än en vecka och trots att de byggt långhus på platsen, skulle de snart lämna den iberiska halvön.

När vikingarnas attacker blev färre återerövrades landområden av muslimerna. Den muslimske ledaren Abd al-Rahman II halshögg 200 vikingar när han tog tillbaka Sevilla. Huvudena skickade han till sina allierade i Marocko.

Vikingarnas återtåg inleddes 859 anfört av de legendariska vikingarna Björn Järnsida och Anstign (Hastein). De fortsatte till Medelhavet mot Frankrike och Italien vilket var ett fräckt och vågat drag. Men både muslimska och kristna bosättningar visade sig vara för starka för annat än tillfälliga attacker. Den här gången blev det också svårare att nå Sevilla för att återta staden. Istället valde nordmännen att återvända till Frankrike. Men århundraden senare återvände deras ättlingar till Medelhavet som krigare, men då istället som kristna normander.