Piratriddaren
Walter Raleigh utnyttjade sin gunst hos drottningen för att utplåna sina spanska konkurrenter.
Sir Walter Raleighs livshistoria innehåller såväl glittrande höjder som förkrossande dalar. Hans livsöde berättar för oss hur en persons liv kunde förändras på ett ögonblick i upptäckternas tidsålder.
Han var den yngsta sonen i en mycket protestantisk familj som inte tillhörde den högsta adeln men som inte heller var alldeles utan inflytande. Efter utbildningen i Oxford verkade det som om han skulle ägna sig åt en akademisk karriär. Men när de religiöst färgade inbördeskrigen bröt ut i Frankrike lämnade han landet för att slåss tillsammans med hugenotterna mot den katolske kung Karl IX av Frankrike. Men det var Desmond-upproren på Irland som för alltid skulle komma att förändra hans liv.
När oroligheterna bröt ut i Munster slogs Raleigh med drottningens armé för att kväsa upproret. Hans hänsynslöshet visade sig vid slaget vid Smerwick 1580 och de landområden han tilldelades efter sin insatser gjorde honom till en rik och mäktig man. Men viktigast av allt: det väckte drottningens uppmärksamhet. Den charmige och belevade Raleigh blev ofta sedd som gäst vid hovet och snart var han Elizabeths favorit. Hon gav honom fler och ännu större lantegendomar än de han redan hade och dubbade honom till riddare. Hur stort hennes förtroende var för Raleigh blev uppenbart för alla när hon 1587 gjorde honom till kapten över drottningens livgarde.
Så det var kanske inte så konstigt att Raleigh fick drottningens helhjärtade stöd när han föreslog kolonisering av Amerika. Hon tilldelade honom de handelsprivilegier han behövde och mellan 1584 och 1589 ledde Raleigh flera expeditioner till Nya världen. Han utforskade områdena mellan North Carolina och Florida och gav dem namnet Virginia för att hedra jungfrudrottningen. Men hans försök att etablera engelska kolonier misslyckades. Särskilt bosättningen han hade grundat vid Roanoke Island var en katastrof. Hela kolonin försvann plötsligt
mystiskt utan ett spår, och än i denna dag vet ingen vad som hände med människorna som bodde där.
Men kolonin i Roanoke var inte det enda som skulle sluta med katastrof. Raleighs goda förhållande till drottningen fick ett hastigt slut när hon fick reda på att han var hemligt gift med en av hennes hovdamer. En hovdam som inte bara var elva år yngre än han utan som också var gravid. Elizabeth blev rasande över att han inte inhämtat hennes tillstånd, och kanske också lite svartsjuk. Hon satte honom i fängelse och hans unga hustru kastades ut från hovet.
När han kom ut igen var Raleigh angelägen om att återupprätta sina goda relationer till drottningen och gav sig iväg över havet för att försöka hitta El Dorado – den mytomspunna staden som skulle vara gjord av guld. Han hittade den inte, även om han själv påstod motsatsen, men han utforskade delar av nutida Guyana och Venezuela. Hans anfall mot den viktiga spanska hamnen i Cadiz och hans försök att omintetgöra den nyligen bildade spanska armadan hjälpte till att återupprätta förtroendet för honom hos Elizabeth.
När Elizabeth dog 1603 och James I besteg tronen började Raleigh inse att hans tid var ute. Hans stridbara attityd och hans förödande charm hade vunnit en plats i drottningens hjärta, men den nye skotske kungen tyckte inte alls om honom. Raleigh greps och sattes i Towern i London inom ett år efter att James bestigit tronen. Han befanns skyldig till förräderi men dömdes inte till döden utan till livstids fängelse. Men redan 1616 släpptes han av den pengahungrige kungen för att än en gång ge sig ut och söka efter El Dorado, guldstaden som Raleigh hade berättat att han besökt tidigare. Hans berättelser hade hjälpt till att göra honom till en levande legend.
Under expeditionen struntade han i kungens order och anföll en spansk postering. Spanjorerna blev rasande och för att blidka dem hade James inget annat val än att bestraffa den upproriske äventyraren. Raleigh blev gripen igen och den här gången dömdes han till döden. Orädd in i det sista ska han ha sagt till bödeln: ”Det är förvisso stark medicin, men det botar sjukdomar. Vad är du rädd för, människa? Hugg nu, hugg!”